åf^^tm BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA AF RAGNAR M. BRUZELIUS. TILL K. VET. AKAD. INLEMNAD D. 1 7 MARS 1858. K. %'cl. Akad. UiDdl. B. 3. M:o 1. JL/ä Latrkille uppställde ordningen Amphipoda', förenade han ännu Lajmodipoderna, under namn af Cystibranclies, ined Isopoderna, och skiljde '' dem först någon tid der- efter ifrån dessa, i det han af dem bildade en ny ordning, som fick sin plats emellan Am- phipoda och Isopoda. Länge bibehöllo följande författare de gränser nästan oförändrade, som sålunda blifvit uppdragna för Ampliipoda och Lajmodipoda, hvilka ansågos vara grun- dade på väsentliga karakterer, tills H. Kköyer ', dels genom upptäckandet af nya for- mer, som förena båda dessa ordningar, dels genom en noggrannare undersökning af redan kända arter, hvarvid mänga olikheter, från hvilka man förut hemtat skäl för åtskiljandet af d'em båda, befunnos vara endast skenbara, visade, att La>modipoderna borde förenas med Amphipodcrna, och inom dessa bilda en egen familj. Daxa*, som delar Crustaceerna i fem afdelningar, låter den andra af dessa, Tetradecapoda, utgöras af två ordningar: Trilobita och Clioristopoda, hvilken sednare sönderfaller i tre tribus: Isopoda, Anisopoda och Amphipoda. La-modipoder och Amphipoder upptagas af honom uti samma tribus under namn af Ani[)hipi)da, hvilka han delar uti tre subtribus: Caprellidea, Gammaridea och Hyperidea, oeh dessa sönderfalla ytterligare i flera familiae och subfamilia\ Hans subtribus Caprellidea motsvarar sålunda Milne Ei)wari).s's Ordre des La^modipodes, hans Gammaridea Euwards's Famille des Crevettines, hans Hyperidea dennes P^amille des Hy- pérines. I öfverensstämmelse med Kröver och Dana antager Spence Bate ', att Lajmo- dipoda ej kunna skiljas såsom en egen ordning ifrån Amphipoda, men tror likväl, att Gammarina och Hyperina stå närmare hvarandra än Caj)rellidaj, och anser dcrföre, att man bör dela Amphipoda uti två afdelningar, Normalia och Aberrantia, den förra med tvä underafdelningar: Gammarina och Hyperina, livilka sönderfalla i flera familjer, den sednare bestående endast af en familj. Det är de skandinaviska arter, hvilka tillhöra Danas sub- tribus Gammaridea, som ))lifva föremål för denna afhandling. Hvad arternas systematiska ui)pställning inom denna afdelning beträffar, afvika för- fattarne i flera hänseenden ifrån hvarandra. Uti Histoire naturelie des Crustacés delade MiLNE EowAuns " sin Famille des Crevettines i två tribus, "sauteuses" och "mar- cheuses", livilka lian skiljer från hvarandra hufvudsakligen genom epinierernas olika ut- ' Nouvtnu Dictioiiniiiro (rilistoii-i' iKituitHu, T. I, 181C, odi Civjer, Le Eegne Aiiimal distiiluiL- traprcs son oi-gnnisation, T. III, IS 17. ^ Nouvcau Diclioiiiiaiic irilistoire iiiitiuilli-, T. VIII. 1817. ocli andra upplagan af CuviERS Le Eegne Ani- mal, T. IV, 18a',). ' Naturliistorisk Tidskrift, T. IV, 1843. '' l'niti-d States exploriiig ENpitiition during tlie vt-ars 1838 — 1842 under tlie cominand of Cn. AVilkes. Cnistacea. Piiiladclpliia 18.'i2. * Om Ihe liritisii Edrioplitlialmata . .\niphipoda, uti Report of tlie twenty-tifth mectiiig af tlie British Associa- tion for the Advanct-meiit of Seieiiee, London, 185C, p. 20. ' Tom. III, p. 103. y^rS ■•\ 4 RAGNAR M. BRUZELIUS. veckling och bildningen af abdomens tre sista benpar. Dana anser dereniot, att Gainnia- ridea böra delas uti fem familjer, Dulichidte, Cheluridte, Coropliidic, Orchestidtc och Gam- maridaj, af hvilka de tvä första omfatta slägten, som voro okända för Milne Edwards, och som ej kunna upptagas uti någon af de andra familjerna, de tre sista åter dels redan kända, dels flera nya slägten. Han bildar sålunda af slägtena Talitrus och Orchestia, jemte ett par andra, familjen Orchestida3, samt låter Corophidaj och Gammaridaj i det närmaste motsvara Milne Edwards's "Crevettines marcheuses" och "sauteuses", men lägger till grund för dem andra karakterer än dem, som af M. Edwards anföras. Uti en uppsats om de Britiska Amphipoderna ' delar Spence Bate Amphipoda Gammarina uti två afdelningar: Vagantia, som ej bygga bon, och Domicola, som lefva uti bon, hvilka de sjelfva bygga, men uppgifver ej för dessa afdelningar några karakterer hemtade från djui-ens organisation. Ofvaunämnda uppsats är blott ett kort utdrag ur ett större arbete, hvarmed han säger sig vara sysselsatt, och innehåller sålunda endast mycket ofullständiga diagnoser af en mängd nya både slägten och arter, hvarföre jag blott högst obetydligt och med den största försigtighet har kunnat begagna det. Vid den systematiska uppställningen har jag följt Dana, och delar de Skandinaviska Amphipoda Gammaridea uti fyra familjer: DulichidjB, Orchestidaj, Corophida; och Gammaridte, men för dessa tvä sednare har jag ansett mig böra uppdraga andra gränser än Dana gifvit dem. o Åtskilliga författare hafva förut lemnat större eller mindre bidrag till kännedomen om Skandinaviens Amphipoder, såsom H. Rathke, H. Kröyer och W. Liljeborg, af hvilka tvä sednares undersökningar mitt arbete vid arternas bestämmande och utredande blifvit i ej ringa mån underlättadt. De materialier, som jag i och för denna afhandling varit i tillfälle att begagna äro ej obetydliga, och det är för mig en kär pligt att offentligt betyga min stora tacksamhet och förbindelse till Professoren Sven Loven, som lemnat mig till undersökning Riks-Museets högst ansenliga förråder, äfvensom till Zoologia; Professo- rerna F. Wahlgren och W, Liljeborg, hvilka med beredvillighet tillåtit mig: att begaefna de åt deras vård anförtrodda samlingarna vid Universiteterna i Lund och Upsala. Dels härigenom, dels genom egna insamlingar, har jag kunnat anföra flera för vetenskapen nya arter, samt konuiiit i tillfillle att granska och jemföra exemplar från vidt skilda delar af Skandinavien, från I.sliafvet och halföns vestra kust, från Öresund och Östersjön, hvarige- nom jag erhållit mangen vigtig upplysning. IMand de författare, som behandlat Ampliipodernas natur-historia, har jag begagnat följande: Linné: Fauna Suecica, Ed. l:ma. Holmi.-v, 1746. — » » Ed. S-.äa. Holmiii;, 17 01. — Systcinn Natiirjc, Ed. 12: ma. Holiniiv, 17 0(;. — Öländska Resan, Storkliolm, 17.i.'i. — Skånska llcsan, Stockliolni , 17,') I. De CJEKR: Mémoires pour seivir ii l'ni3toiic des Inscctcs, T. VII. 1778. Fabricius, Otiio: Fauna Grocnlandica. 1780. Fabricius, J. Cu.: Entomologia systcinatica , T. II. 1793. MoNTAOU, G.: Description of scvcral marinc animals found on tlic south coast of Dcvonshirc; Transactious of tlie Linnean Society of London, Vol. VII, IX. ) A Synopsis of tlic British Ediioplitliainious Crustacea, Part I, Amphipoda, uti Annals and Magazine of Natural Ili-ttoiy, Scc. Series, 1857, p. 135. SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMAKIDEA. LeacU, W.: LaTREILLE, N.: LaMARCK : Sabike: DesMAREST: MtLNE Edwards: Ratiike, H.: Zaddacu, E. g. Kröyer, IL: Erey u. Leuckart: Muller, F.: Hosius, A.: Liljeborg, W.: Brandt, J. F. Dana, .1. : bukgersdijk, s. a. Spence Bate: Costa, Acu. A tabular view of tlie external characters of four classes of animals, «l)icli Liiinanis arraiiged under Insfcta, with tlie distribution of tlie genera coinposiiig tiiree of tliese classea into orders etc., aud descriptions of several new genera and species; Transactions of the Linnean Society of London, Vol. XL 1813. A Voyage of Discovery etc. by Jodn Ross, sec ed., 1819, Appciidix. Genera Crustaceorum et Inseetorum. 1806. Le Eegne Animal par Cuvier, T. III, 1817, & nouvelle edition, Toni. IV, 1829. Histoire naturelle des animaux sans vertébres, Tom. V, 1818, & édit. deuxiéme, T. V, 1838. Supplement to the Appendix of Captain Parry's first voyage. 1824. Considérations générales sur la classe des Crustacés. 1825. Extrait de reclierclies pour servir ii rhistoire naturelle des Crustacés amphipodes; Annales dos Sciences Naturelles, T. XX, 1830. Histoire Naturelle des Crustacés, T. III, I8i0. Beitrag zur Fauna der Kryin; Méraoires presentés i\ rAcadéraie Impériale des Sciences de S. 1'etcrsbourg par divers Savans, T. III, 1837. Beitriige zur Fauna Norwegens; Nova Acta Acadciui;e Caesarcic Leopoldiuo-C.nrolinie naturas curiosorum, T. XX. 18 43. Synopseos Crustaceorum Prussicorum Prodromus. 184 4. Gröidands Aniphipoder; det Kongelige Danske Vidcnskabernes Selskabs naturvidenskabelige og matlieniatiskc afliaMdlinger, Deel 7:de. 1838. Naturhistorisk Tidskrift, l:ste och 2:den Raekke. Voyages de la commission scientifique du Nord, en Scandinavie, en Lapponie, au Spitzberg et aux Fcrtie, pendant les années 183S — iO, sur la corvette la Ilecherehc, publiés par ordre du Koi sous la dircction de M. Paul Gaimakd; Crustacés. Beitriige zur Kenntniss wirbeljoser Thiere. 1847. Orchestia euchorc u. gryphus, ueue Arten aus der Ostsee; Archiv fiir Naturgeschichte Ac. Jahrg. 14, Tli. I. 1848. Ueber die Gammarus-Arten der Gegend von Bonn; Archiv fiir Naturgeschichte, Jalirg. Ifi, Th. I. 1850. Bidrag till den högnordiska hafsfaunan; Öfversigt af Kongl. Vetenskaps- Akademiens För- handlingar. 1830. Bidrag till Norra Kysslands och Norriges Fauna, samlade under en vetenskaplig resa i dessa binder 1848; Kongl. Vetenskaps-Akademiens Hanlingar, 1850. Norges Crustaceer; Öfversigt af Kongl. Vetenskaps Akademiens Förhandlingar, 1851. Hafs-crustaceer vid Kullaberg; Öfvers. af Kongl. Vetensk. Akad. Förhandlingar, 1852. Öfversigt af de inom Skandinavien hittills funna arterna af sliigtct Gammarus Fabr.; Kongl. Vetenskaps-Akademiens Handlingar, 1853. Hafs-crustaeecr vid Kullaberg; Öfvers. af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förliandl., 1855. Beitriige zur Kenntniss der Araphipoden; Bulletin de la classe physico-mathématique de rAeadémic Impériale des Sciences de St. Petersbourg, T. IX. 1851. Crustaeeeu; A. Tii. v. Miudendorff's Keise in den ausserstcn Norden u. Osten Sibiriens, T. L 1851. Crustacca: United States Exploring Expedition during the years 1839 — 42 under the com- raand of Cll. Wilkes. Philadelphia 1852. On the classification of the Crustacea Choristopoda or Tetradecapoda; The American Journal of Science and Arts, Sec. Series, T. XIV, 1852. Annotationes de quibusdam Crustaccis indigenis, Lugduni Batavor\ira 1852. On the British Edriophthalmata; Eeport of the twenty-fiftli meetiug of the Association for the advancement of Science. London 1855. A Synopsis of the British Edriophthalmous Crustacea; Annals and Magazine of Natural Hi- story, Sec. Series, T. XIX, 1857. Eicerche sui Crostaeei Aniphipodi del Regno di Napoli; Memorie della Reale Accaderaia delle Scienze di Napoli, 1857. AMPHirODA GAMMARIDEA, Dana. Ciiput oculique magnitudinis inecliocris. Thorax in segmenta plcrumque septem di- visus et septein paribus pcduin instructus. Abdomcn noii obsolescens, quinque vcl sex paribus peduin prajdituin. (Quinque saltem paria appendicum branchialium , ad bases pe- duMi tlioracis affixa. Podes inaxillares elongati, lal)ium sternale quodammodo formantes, singulis uut binis laininis et palpis siugulis pra-diti. Famillf des Cievcttines, M. Edwards: Ilist. Nat. des Crustacés: T. III, p. 8. AmpliipodaOiiiiimaridLa, J. D. Daxa: Amer. Journal See. Series, Vol. XIV, p. 308. Aiiiphii)oda (iaminariim, Spence Bate; Ann. Nat. Ilistory, Sec. Series, Vol. XIV, p. 135. Hithörande Amphipoder hafva hufvudet af uiedehnåttig storlek, mindre än Hype- ridea, ocli ej uppsväldt såsom hos dessa. Ögonen äro äfven niedehTiättigt stora eller små, oftast sannuansutta och endast hos liögst f;i arter enkla. Antennerna äro till antalet fyra, tvä öfre och tvä undre. De öfre antennerna, som oftast äro fastade pä den främsta delen af hufvudet, bestå af en tjockare del eller skaft (pedunculus) ocli en smalare del eller svepa (flagellum), samt hafva dessutom hös en del arter en större eller mindre bisvepa (flagellum a[)pendiculare) ', som är fästad till den inre sidan af den tredje skaft-ledens främre ända. Skaftet består af tre leder, af hvilka den sista stundom är föga tjockare än sve[)ans. Denna består af ett större eller mindre antal leder, som oftast äro smala och små, men stundom grofva och starka, samt af samma storlek som skaftets, dä man vanligen kallar antennerna fotlika (pediformes), isynnerhet om ledernas antal är ringa. De äro oftast försedda med längre eller kortare borst af olika beskaffenhet hos olika arter. De undre antennerna, hvilka ofta äro fastade mer eller mindre långt bakom de öfre, bestå äfven af skaft och svepa, men sakna alltid bisvepa. Skaftet har man vanligen ansett vara sanuiuuisatt af tre eller fyra leder, men i de flesta fall finner man vid närmare undersökning tydligen fem, ocli alltid åtminstone spår till sä många. De två första lederna äro nemligen mer eller mindre liopvuxra med hvarandra till en tjockare basaldel, hvilkens yttre sida intages af den första leden och den inre af den andra, som ofta förlänger sig pä den undre sidan till en mer eller mindre läng pro- cess. Spenck Bate ' påstår, att denna process vanligast utgår ifrån den första leden, men h(js alla arter, der jag tydligen har kininat afgöra, till hvilken led denna process hör, har jag fuiniit, att (Kn utgår ifrån den leden, på hvars spets den tredje är fästad, hvarföre den .såhnuhi måste anses för den andra. Stundom tyckes emedlertid den tredje leden vara fästad lika mycket på- båda de två föregående, ehuru man ändock kan se gränserna dessa emellan. Någon gång äro de inlagda i .sjelfva hufvudets främre kant, och mycket nära förenade med denna, såsom t. ex. hos Ordiestia. Da man sålunda hos en ' Man liar vaiili^jm iinsilt det vara af fögn vi;j;t, om l)ifvtpa finnes elli-r icke, oeli Mii.ne Edwauds siijfcr sig knapt vela, om man derpii liör skilja så niirstiicndc sliigten som Gamniarns ocli Aiiipliitoc, oeli har gjort dit, imdiist emedan denna karakler nr liitt att iaklta,i;a, samt arternas antal sa stort Spence Uate har yttrat en motsatt lisigt, oeli anser att det föriiidlaiidit, att bisvepa tinnes eller ieki!, står i samband med mer eller mindre vigliga oliklieter uti djurens ölriga organisation. Att detta organ ej iir al' sä underordnad vigt, torde man dessutom kunna sluta deraf, att det aldrig felsliir Inllkomligt hos individer af de arter, som der- med iiro försedda. Sa vidt jag liar kunnat utsträeka mina undersökningar, har jag också alltid funnit, att de arter, som ega eller sakna denna bisvepa, iiro olika hvarandra i liera vigtiga hänseenden. ' On tlie liritish Edrioplillialmata; Ueport of the lirilish .Vssociatioii for ihc Advancement ofSeience, 185.'), p. 3ll. SKAXDIXAVIEXS AMPHIPODA G A M >[ A R ID?: A. 7 del arter kan tydligen se dessa fem leder af de undre antennernas skaft, oeli hos alla finner mer eller mindre tydliga spär till denna femdelning, tror jag, att man bör kunna antaga, att ledernas normala antal i de undre antennernas skaft är fem, och ej tre eller fyra, såsom de flesta förut antagit. Svepan består oftast af flera smala leder, men stun- dom antager den en betydlig tjocklek, och ledernas antal minskas, hvarigenom antennerna blifva mer eller mindre fotlika. Lederna äro i detta fall nästan orörligt förenade med hvarandra, ocli de yttersta försedda med klolika taggar. Mundelarne bestå af en öfverläpp (labrum), ett par mandibler (mandibulte), en under- läpp (labium), två par maxiller (maxilla; primi et secundi paris) samt ett par maxillarben (pedes niaxillares). Ofverläppen, som intager den nedre delen af iiufvudets främre kant, är tunn, skitlik, mer eller mindre rörligt förenad med densamma, och har den undre kan- ten oftast afrundad, stundom mer eller mindre inskuren. Mandil)lerna utgöras af två, oftast starka och liånla organer, som äro fastade bak- om ofverläppen och äro de mundelar, som hufvudsakligen användas till födans sönderde- lande, enär maxillerna och maxillarbenen äro af svagare Inggnad och ofta membranösa. Den undre ändan eller spetsen af mandibeln är oftast delad uti skarpa tänder, och endast hos fä arter utgöres den af en tillskiirpt kant, som saknar sådana; den är i detta fall mera bred än vid det vanliga förhållandet. Pä den inre sidan af denna spets fiimcs ofta en annan mer eller mindre bred process (processus accessorius), som är rörligt före- nad med sjelfva mandibeln, och uti ändan mer eller mindre tandad. Stundom saknas denna process alldeles. Ifrån denna går vanligen en rad af grofva borst eller tornar, som äro af mycket olika beskaffenhet hos olika arter, än släta, än tandade eller i spetsen två- delade, bort till en iiög, vid mandibelns bakre ocli öfre del belägen knöl (tuberculum mo- lare), hvilken är pä ytan försedd med små ojemnheter eller tänder, samt endast sällan nästan slät. Vid kanten af denna knöl, som stundom saknas, sitter vanligen ett längre cilieradt borst. Ifrån mandibelns spets, hvarmed djuret först sönderdelar födoämnena, föras dessa af den något rörliga biprocessen, understödd af borsten, till den egentliga krossnings- eller söndermalnings-delen, som utgöres af tuggknölen. På den främre och öfre delen af mandibeln sitter i de flesta foll en större eller mindre palp, som vanligast består af tre leder. Underläppen skiljer mandiblerna ifrån maxillerna, är bred, oftast tunn, i inidten klufven ocli i kanten besatt med korta borst. Den har ofta vid basen ett par smärre biflikar, som äfven äro besatta med borst. Den första maxillen är större än den andra, och består af en basaldel, pä hvilken ofta äro fastade tvenne leder, som äro tunna och mer eller mindre skiflika, af hvilka den yttre i de flesta fall bär på den yttre sidan en palp. Den inre skifvan är mindre än den yttre, samt i kanten ofta försedd med flera långa, cilierade borst. Den saknas sällan full- komligt, men stundom finnes i dess ställe endast en liten knöl eller upphöjning. Den yttre skifvan är i spetsen vanligen väpnad med stora, grofva och något böjda tornar, som va- riera mj-cket, stundom äro delade i två eller tre grenar, stundom försedda med två eller flera tänder uti den ena kanten, och stundom äro alldeles släta. Palpen består oftast af två leder, stundom endast af en, och endast sällan fattas den helt och hållet. Den andra maxillen består af en basaldel och två tunna, bladlika skifvor, en inre och en yttre, som äro mer eller mindre väpnade med borst. 8 HÄGNAR M. nUUZELIUS. Maxilliirbenen sitta längst bakat af niundelarne, och bilda, enär basal-lederna i niid- tcn äro uicd hvarandra förenade, iituudoni vid den bakre delen alldeles hopvuxna, liksom ett lock för niunöppningen eller en bakre läpp (labium sternale enligt M. Edwards). De- ras första led utskickar oftast at den inre sidan en mer eller mindre bred process, som i de flesta fall är tunn och skiflik, och derföre erhållit namn af lamina interna. Denna är, i den fränn-e ändan, och stundom i den inre kanten försedd med korta tornar och cilierade borst. Den andra leden är äfven på den inre sidan förlängd till en bred, tunn och merendels stor skifva, hvilkens inre kant endast sällan är slät, utan oftast försedd med stora, inkilade tornar eller tänder af mycket olika form, samt med borst, dels släta, dels cilierade eller tandade. På denna skifvas yttre sida är en palp fästad, som till fonnc^n mycket varierar. Vanligen består den af fyra eller tre leder, af hvilka den sista än ut"-öres af en stark klo, än är liten, konisk och borstbärande, och endast sällan bred och afrundad. Thorax, som är sammansatt af sju segmenter, af hvilka de tvä sista likväl stundom äro iiopvuxna, bär sju par extremiteter. Pa den nedre sidodeleu äro dessa segmenter försedda med så kallade ei)iniercr, som äro större eller mindre, stundom bildande liksom en stor sköhl, under hvilken niundelar och extremiteter äro dolda, stundom nästan all- deles rudimentära. Vid hvarje segment äro ett par extremiteter fastade. De fyra första paren äro rigtade framåt, de tre sista bakåt. De två eller tre bakre paren hållas ofta af djuret u^jpåt och bakåt sti-äckta, på sidorna af abdomen. Hvarje extremitet består af fem eller sex leder, af hvilka den sista vanligen utgöres af en klo. De tvä första ben- paren äro oftast danade till att gripa med, och hafva då merendels den femte leden upp- svälld och stor, bildande en hand, emot hvars bakre och undre kant klon lägger sig. Der klons spets lägger sig upp till den bakre kanten, sitta ofta några grofva tornar eller tänder. Stundom lägger klon sig uti en fåra eller ett veck på handens inre sida. Hos en del arter bildas deremot handen af den fjerde leden, som ofta utskickar ifrån den bakre kanten en längre process, dä den femte och sjette leden tillhopa bilda ett tväledadt fino^er. Det tredje och fjerde benparet äro vanligen mindre än de två första, och öfver- ensstämma med hvarandra i form och storlek. De tre sista benparen, som vanligen ti]ltu<'"a i läni^d bakåt, hafva i allmänhet den första leden bred och tunn, samt mera sällan smal. Alla benparen äro vanligen försedda ined borst och tornar. Abdomen är sammansatt af fem eller sex segmenter, af livilka de två eller tre sista stundom äro orörligt sannnanvuxna med hvarandra, samt bär fem eller sex par extremi- teter. De tre första segmenterna äro vanligen större än de följande, och den öfrc bågens sidodelar skjuta långt ned öfver den undre, samt äro tunna och skillika. De tre första IMireu af abd<^minal-ben bestå af en basal-led och tvä grenar, som äro delade uti flera korta leder, hvilka bära långa cilierade borst. Djuren begagna dessa extremiteter dels såsom simredskap, hvarföre de blifvit kallade »jjcdes natatorii», dels till att dermed under- hålla en ständig ström af friskt vatten till respirations-organerna. Man ser dem derföre nästan alltid i rörelse, äfven dä djuren äro stilla. Med den ström af vatten, som genom dem ästadkonunes, föres äfven till nmnnen en del födoänmen, såsom smärre Crustaceer och dylikt, hvilka gripas af de tvä första benparen och af maxillar-benen, samt föras af dessa jemte maxillerna till niandiblerna. De följande beni)areii afvlka i b3ggnad ifrån de tre före- SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 9 föregående, och variera ganska mycket till formen hos olika arter. De första paren öfver- ensstämma vanligen med hvarandra i form. samt äro nästan orörligt förenade med seg- menterna. De bestå af en basal-led och oftast tvä grenar, som äro försedda med tornar och kortare borst, samt ej delade uti leder. Det sista paret afviker vanligen ifrån dessa i form. Högst sällan utgöras dessa två extremiteter endast af en led, utan vanligen af en basal-led och tvä grenar, samt stundom af en basal-led och en ändled. Grenarne bestå vanligen af en led, och högst sällan af två. Än äro de koniska och mer eller min- dre korta, än plattade och tunna, eller trekantiga, samt försedda med tornar och borst. Abdomen slutar baktill med ett sä kalladt caudal-bihang, soin stundom är tjockt och knöllikt, men vanligen utgöres af en tunn skifva, hvilken är än klufven, än hel och bladlik. Respirations-organerna utgöras af tunna, membranösa bihang, fastade vid basen af extremiteterna, pä thorax, och äro till antalet fem eller sex par. Spence Bate ' påstår, att de finnas vid alla benparen med undantag af det första hos honan och vanligen det sista hos hannen, men jag har aldrig funnit några sådana bihang vid det första benparet, ej heller har jag ol)serverat den anmärkta skillnaden könen emellan, livad det sista ben- parets branchial-bihang beträffar. Stundom är ett eller flera par af dessa gälar försedda med ett mindre dylikt bihang vid den inre sidan. Hannarne skilja sig merendels frän honorna genom längre svepor, vid hvilkas le- der ofta små membranösa, runda biliang äro fastade, samt genom mindre epimerer. De tvä första benparen hafva ofta en mycket olika form hos de olika könen, och hannarnes händer äro alltid större än honornas. Honorna hafva pä den undra sidan af thorax ett receptaculum, hvari de bära äggen och ungarne. Detta receptaculum är bildadt af fyra par tunna skifvor, som äro fastade vid sidan af gälarne pä det andra, tredje, fjerde och femte benparet, samt äro böjda inåt. Jag har funnit detta förhällande fullkomligt constant hos alla skandinaviska och utländska arter, som jag varit i tillfälle att undersöka, hvar- före jag tvingas, att betvifla Spence Bates ' uppgift, att de äro fastade vid de fyra för- sta benparen och sålunda saknas vid det femte. Siebolo ' påstår, att de utvecklas hufvudsakligen vid brunsttiden, men Spence Bate, som säger sig hafva tagit un- der alla årstider honor med fullt utbildade lameller, anser att de, sedan de en gång hos den parningsvuxna honan blifvit utvecklade, aldrig försvinna. Jag har emedlertid funnit, att de hos individer af en och samma art stundom äro större och stundom betydligt min- dre, då äfven de länga cilierade borsten, med hvilka deras kanter vanligen äro försedda, saknas, hvarföre jag ingalunda anser det osannolikt, att de endast vid parnings- och ägg- läggningstiden äro fullt utvecklade, men sedan ungarne leumat honan, atropliieras till en viss grad, ehuru jag ej tror att de fullkomligt försvinna. Ungarne qvarblifva uti detta receptaculum en tid efter sedan de blifvit utkläckta, men om de, såsom Spence Bate icke anser osannolikt, sedan de en gäng lemnat detsamma, dit återvända vid påkomman- de fara, har jag icke iakttagit. Ungarne äro mer eller mindre olika de äldre. Deras antenner äro kortare och tjockare, med färre och längre leder, och skillnaden emellan ' Report of tlie Brit. Assoc. for the advanc. of Science, 1855, p. 51. ' L c. p. 54. ' Lehrbuch der vergleichemien Aiiatoraie der wirbcllosea Tbiere, p. '.89. Jag har aldrig funnit fem par skif- vor, såsom SlEBOLD uppgifver antalet hos Gaiumarina. K. Vcl ikad. UanJI. B. 3. N:o 1. * w 10 RAGNAR M. BRUZELIUS. skaftet och svepan är högst otydhg. De sakna de borst och tornar, som vanhgen i Tuängd finnas pa de illdre. Afven hvad de två första benparen pä thorax och det sista af ab- dotnen betriiffar, visa de ofta oHkheter med de illdre. Amphipoderna lefva hufvudsakligen uti hafvet, ocli endast få arter i sött vatten, bland hvilka sednare endast en art hittills blifvit antrilftad pa Skandinavien. De flesta uppehålla sig alltid i vatten, och endast få aflägsna sig derifrän uppå fuktiga och san- diga stränder, der de röra sig med långa hopp. Linné uppgifver derföre, att de af "In- byggarne' kallas "Sandharar" '. Vissa arter furekonnna i tallösa skaror i hafvet. I sina rörelser ;lro somliga ytterst snabba, och göra långa hopp i vattnet genom starka slag med aI)ilomen, hvars form, och isynnerhet det sista benparets, har stort infly- tande på rörelseförmågan. Man har uppgifvit, att de alltid sinuua på sidan % men jag har ej funnit detta vara förhållandet hos någon enda af den mängd arter, som jag varit i tillfälle att iakttaga. Man finner vill, att de någon gång sinnna på sidan, men i all- mänhet röra de sig med ryggen uppåtvänd. — Några arter bygga ganska konstigt inrättade bon, dels af lera, dels af växter. — De förekomma både på grundt och djupt vatten, vid stränderna och längre ut i hafvet, och några lefva på till och med 120 famnars djup. De äro m}cket glupska, och förtära så väl lefvande djur, hvilka de anfalla och döda, som ruttnande hk. Då de hållas i fångenskap anfalla de stundom och uppäta hvarandra, hvarvid de skona icke ens sina egna ungar. Hos några arter har jag funnit uti tarmkanalen lemningar efter växter, hvaraf det synes, att de förtära äfven sådana. Familia I. DULICHID.E, Dana. Corpus lineare, depressum, epimeris perparvis, abdomine quinque tantum segmentis composito et quiiique paribus pedum priedito. AntennoR snpcriores et inferiores subpedi- formes. Denna familj, som blifvit uppställd af Dana, omfattar de Amphipoda Gammaridea, som hafva kroppen mycket nedtryckt, epimererna särdeles små, samt abdomen samman- satt endast af fem segmenter och försedd med endast fem" par ben, hvarigenom den skiljer sig mycket ifrån de öfriga. Benen på thorax äro långa och smala, och de tre si- sta paren hafva ej den första leden bred och tunn, såsom det vanligen är förhållandet, utan smal, liksom de följande lederna. Antennerna hafva ej någon j-mal svepa och äro fullkomligt "subpediformes". Man har hittills af denna familj känt endast ett slägte med en art, till hvilken nu lägges ett nytt, äfvt^n med endast en art. Gen. 1. L/ETMATOPniLrS\ n. Corpus elongatum, gracile. Antennas longir, snpcriores flagello appondiculari desti- tutae et processui magno frnntali aftixte. Mandibulaj palpo triarticulato. maxilliB primi ' C. LiNNfs Skiliiskn Uisa, p. I :>5 ' Latiikim.k, i (;i!vi_Eii's, U,jr,„: Aiiimal, T. III, p 45, och M. I-knvAiiDS, llist. Nal. dos Crust. T. 111. p. II. 'Af XaiTfta och q)U.ng SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 11 paris laraina interna inchoata et tuberculi-formi , palpo biarticulato instructse. Palpus peduni maxillariuni e quatuor articulis compositus. Pedes primi secundique paris thoracis nianu subclielifornii arniati, articulo quinto manum formante, ungue ex uno tanturn arti- culo constante. Reliqui pedes thoracis fere asquales, elongati, graciles, unguibus validis arniati. Pedes abdoniinales quarti paris elongati, ramis binis stylifurniibus instructi, pedes quinti paris e singulis articulis constantes. Detta nya slägte, som tydligen hör till samma familj, som det af H. Kröyer upp- ställda slägtet Dulichia, skiljer sig likväl derifrån uti flera vigtiga afseenden. Antennerna äro fastade på spetsen af en frän hufvudet utgående stor process, men egentligt rostrum saknas. De två första benparens femte led bildar en temligen stark griphand. Det tredje och fjerde benparet äro föga kortare än de tre sista, som äro ganska långa och hafva alla lederna smala. Deras klor äro långa och starka samt krökta. De tre första abdo- minal-segmenterna äro korta, och bära simben af vanlig form, men det Qerde är mycket längre och smalt, samt bär ett par extremiteter, hvilkas basal-leder äro långa och försed- da med tvä länmi ocli smala grenar. Det femte segmentet är deremot mveket litet och har på den undre sidan ett par korta och tjocka rudimenter till ben, som ej visa spår till några leder. Abdomen slutar baktill med ett litet caudal-bihang. Branchialbihangen äro fastade vid alla benparen, med undantag af det första och sista. 1. L(stmatophilus tuberculatus , n. sp. Antennas superiores et inferiores fere aequales. Pedes pi-imi paris thoracis articulo quinto fere ovato, et iisdem sccundi paris minores. Pedes secundi paris maris articulo quinto fere nblongo-ovali, margine anteriore arcuato, posteriore fere recto; iidein ])edes fe- minie manu ovali. Appendix caudalis unica, foliacea, postice rotundata. Dorsum supra tuberculis parvis. — Fig. 1. Habitat rarior in sinubus Bohusia^, e. g. Gullmars^orden, et ad insulas Koster di- etas, ubi in profunditate 120—130 org. captus. Bcskiifiiiiig: Kioppei) lios dfiiiia art nr starkt nccltivckt och lång, samt har lyggLii Lirecl. llulVudet, som är stort och plattailt, förliingcr sig Iraintill med en bred process, pä hvnrs spets de ölre aiitciuii:riia äro fastade; under denna process biklar sidokanten en skarp vinkel, oeh uti den undre kanten har liufvndet en djup inskärning, iivaniti de undre antennerna äro lastade, som sålunda sitta något bakom de ulre. l'a den öfre sidan har hufvu- det två små knölar. Det första segmentet af thorax har den öfre delen mycket bredare än sidodelarne, hvarige- nom ett stort mellanrum uppkommer emellan det första oeh andra segmentet. Tviirs öfver dess ryggsida g:ir en intryckiiing, och på ryggen bär det två små knölar. Det andra, tredje, fjerde och femte segmentet hafva, liksom det första, en tvärs ölver ryggen gående intiyckning, oeh tre små knölar, den ena rramliir de tvä andra. De äro lika breda vid den öfre oeh neilre delen. Det sjette och sjunde segmentet, som äro hopvuxna med hvarandra, halva jjå ryggen tvä par knölar. Deras epimerer äro åtskilda. De tre första abdoniinal-segnunterna äro korta, och al' dessa bära de två första tvä knölar på ryggen. Det fjerde segmentet är lika långt, som de tvä föregående tillhopa, samt mycket hoptryckt, men det femte eller sista är deremot mycket kort och litet. Antennerna äro niigelar lika länga, samt sakna smala svepor. De öfre, som äro af medelmåttig styrka, nå ungeliir till det tredje abdominal-segnientets främre kant, och hafva den första leden kort, samt niigot tjockare än de följande, den andra mer än dubbelt så lång som den första, samt den tredje oeh Ijerde ungefiir lika långa och af sauiina tjocklek, som den andra. På den tjerde leden följer eu eller två myckel korta leder. De undre antennerna halva bnsaldeleii, som visar sig vara sammansatt af två leder, kort, älvensom den tredje leden; den fjerde, lenite och sjette äro flera gånger längre än den tredje, oeh sinsemellan af samma längd. På den sjette le- den följer en eller tvä korta leder. Bilda paren antenner äro försedda med långa oeh tina borst på den undre sidan. Mandibelns yttre gren är viipnad med 5 — 6, och den inre med 4 — 5 tänder. IlVån denna gilr bort till den stora tuggknölen en rad af grofva borst. Palpen är mycket lång, flera gånger längre än mandibeln; dess första led är liten, den andra längst och den tredje något kortare, samt uti spetsen försedd med en mängd långa, taudade borst. Den första maxillens inre skifva ersattes af en liten knöl, oeh den yttre, som är af medelmåttig 12 RAGNAR M. BRUZELIUS. storlek, biir uli s|)etsen ijrolVa toriiiir, hvilka uti deti ena kanten aro försedda med ett par små tänder. Palpiii när framom den yttre skifvan, och har den andra leden i iindan försedd med små tornar. Den andra maxillens skifvor äro korta, och den yttre är bredare än din inre. Öfverläppens nndre kant har i midten en svag bu^t och den undre läppi-n är bred, i midten klufven, utlöper bakåt till tvä låiig;a processer, samt är försedd med två stora ovala biflikar. .Maxillarbenens inre skifva når till palpens andra led, och är uli spetsen försedd med cilicrade borst; den yttre skifvan når uiif^efär till hälften af den andra leden nf palpen, oeh har uti den inre kanten små bugter, uti hvilka sitla korta oeh grofva tornar. Palpens fjerde led är konisk, och bär uti spetsen grofva och långa borst. Det första benparet på thorax är mycket svagare än det andra, oeh har den första leden smal oeh temli- gen ISng samt nästan rät, den andra oeh tredje korta oeh uti den bakre kanten försedda med borst, samt den tjerde ungefär af samma längd son\ den första, men bredare, med den främre kanten rät och den bakre något bägböjd oeh försedd med bor.-st. Handen är kortare än ilen tjerde leden, men breilare, samt nästan af äggrund form och har biida kanterna försedda med borst. Klun nr lång och spetsig. Det andra benparet är större än det första. Hos honan är den första leden (tig. I. b.) läng, nedåt något bredare än vid den öfrc delen, med den främre kanten skarp, samt vid den nedre ändan utlöpande uti en spetsig vinkel. Den andra leden är mycket kort och utskickar från den främre kanten en lilen skarp tand; den tredje är större än den andra och dess bakre kant utlöper uti en temligen lång oeh spetsig process. Den fjerde leden är mycket kort, men den femte är mycket stor och längre än alla de föregående tillhopa. Dess främre kant är jemnt bägböjd, samt försedd med några glesa borst. Dess bakre kant jir rät, iVirsedd med långa borst, oeh har vid den nedre delen en miinlre oeh en mycket större tand, hvilka i kanten iiro tint småtandade. Klon är mycket lång oeli stark, samt spetsig. Hos honau är handen mycket mindre samt af oval form, oeh på midten af den bakre kanten försedd med en liten tand. Det tredje och Ijerde benparet äro något längre än de föregående samt smala, och hafva den första leden ungefär lika lång med den fjerde, den andra kortast, den tredje något längre än denna, men kortare än den fjerde, samt den femte längst och försedd med en lång, krökt och spetsig klo. De tre följande benparen äro något längre, men af samma form, samt hafva den första leden lika smal som de ölriga. Klorna äro stora ocli spetsiga. Epimererna äro mycket små, och betäcka alldeles icke den första leden. Deras undre kant är afrundad oeh de två första paren äro mindre än de två följande; dr, tre sista paren äro föga mindre än de föregående. De tre första abdominal-segmenternas undre kant iir afnindad. Simbeneii äro långa oeh deras basal-leder äro smala. Det fjerde abdominal-scgmiidets (lig. 1. c.) beu bestå af en basaldcl, som är smal oeh når längre bakåt än abdomen, samt tvenntf smala och rylindriska grenar, af hvilka den yttre, som är ungefär af basal-ledens längd och uti spet- sen bär några borst, iir kortare än den inre. Det femte segmentets appendices äro mycket små oeh betäckas nä- stan af caudal-bihanget. De äro af cylindrisk form, visa ej spår till niigra leder, och hafva en tjockare basis, som utgår från segmeiitet.'^ bakre oeh undre del. Caudal-bihanget är kort och i spetsen afrundadt, samt oklufvet. Branchial-bihangen äro små, men honans äggbctäckuings-skifvor äro stora och breda, samt i kanterna försedda med långa borst. Djurets storlek är omkring fem millimeter. Familia IL COROPHID^E, Dana. Corpn.s iuit inagis rninusve depressum et latuin, aut parum compressum. Epiiuera plerumque jiarva, interdurn inediocria. Mandibulie palpis instructse. Abdomen sex pari- bus peduin pra'dituin. Pedes abdominales quurti quiiitique paris l)irainei, iidein sexti paris ramis plermiKiue conicis et crassis. Appeiidix caudalis cra.ssa , tulxTcnIifoniiis, .sa^pe aculeis ariiiafa. De till dcmia familj liui'aiide slägteii liaf\a kruppeii oftast mer eller iiiiii(lre ned- tryckt oi'li bred. Kpimererna ilro stundom mycket små, oeh betiVeka alldeles icke den första leden af benen; hos niigra sliigten »ro de större, men uppnå aldi-ig en sådan storlek, som hos vi.s.sa sliigten af Gammai'ida'. Maiidiblerna ilro för.sedda med palper, och antennerna äro ofta beidika, isynnerhet de undre. Abdomen bilr sex par ben, af hvilka det fjerde och femte alltid ilro försedda med tva grenar, men det .<*jette hos sondiga sliigten endast med en gren, hos andra med två. Dessa grenar ilro korta, merendels tjocka och koniska, oeh bilda ej .stora simskifvor, så,som hos en del af Gannnarida\ Caudal-bihan- get iir tjockt oeh knöllikt, ej timnt och bladlikt. Det Iir ofta på den öfre sidan väpnadt med taggar. SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 13 Gränsen emellan Milne Edwards's Crevettines sauteuses och marcheuses, hvilken grupp i det närmaste motsvarar Danas Corophidae, har aldrig blifvit med bestämdhet uppdragen. De af M. Edwards uppgifna karakterer för Crevettines sauteuses: "att kroppen ej är synnerligen hoptryckt, och epiniererna små, samt de tre sista paren af abdominal- leden försedda med små simskifvor (lames natatoires) och ej bildande ett hoppredskap," tillhöra ingalunda alla de slägten, som af honom blifvit förda hit, såsom t. ex. Podoce- rus. Jassa och Erichtonius, hvilkas abdominalben ingalunda hafva grenarne tunna och skif- lika. Den förnämsta skillnaden emellan Gammaridse och Corophidae, som uppgifves af Dana, nemligen att de sednare hafva "pedes partim lateraliter porrecti", finnes ej i verkligheten. Deremot öfverensstämma alla dessa slägten (åtminstone de skandinaviska) med hvarandra, hvad bildningen af abdomen beträffar, hvars caudalbihang har en egen- domlig form, är tjockt och knöllikt, icke tunnt och skiflikt. Det sista paret af abdo- minalben äro korta, merendels tjocka och cylindriska. Att denna abdomens form måste hafva stort inflytande pä djurens rOrelseförniäga, och sålunda på hela deras lednadssätt, är temligen tydligt. Det är på grund häraf, som jag fört Amphitoe till denna familj, ehuru det slägtet, hvad epimerernas storlek beträffar, närmar sig Gammaridae. De slägten af denna familj, som förekomma vid Skandinaviens kuster, skiljas lätt från hvarandra enlifrt nedanstående schema: Podi-s alxloniinales ul- timi paris singulis tau- tum ramis iiistructi. C o r o - phidne ) Pedos abdoiniiiales ul- I tiiiii paiis ramis binis instructi. Anteiiiiie iuferiorcs iion pediformis Corophium. Anteiina; infLM-iores pcdiformes Erichtonius. Anteniiie superiores pediforracs, validse Jassa. ( Antennse inferiores subpedi- iflii^illo appendi- ) formis, flairello crasso .... Podocehus, culari iuslructiB. j Anteiiim; iiilVriores non sub- ( pedifonnes, Hagello gracili . . Autonoe. v flagfllo appeudiculari deslitiitte Ampuithoe. Gen. 1. COROPHIUM, Latreille. Corpus depressum, epimeris parvis. Antenntu inferiores pediformes, validaj, superi- oribus, flagello proprio multiarticulato instructis et flagello appondiculari carentibus, lon- giores et multo crassiores. MaiidibuUv palpo biarticulato insti-uctic. Maxilla primi paris lamina interna carens. Pedes primi paris thoracis manu parva subclieliformi instructi, iis- dem secuudi paris, non subchelifoniiibus, niinores. Pedes abdominales ultimi paris minuti, singulis tantum ramis instructi. Appendix caudalis supra aculeata. Detta slägte skiljes vid första ögonkastet ifrån närstående genom sina mycket stora och starka undre antenner, som bestå endast af grofva leder, hvilka äro mer eller mindre väpnade med tänder och tornar. Mandibular-palpen består endast af tvä leder, och den första maxillen visar ej spär till den inre skifva, som vanligen finnes. Det första benpa- rets femte led, som är afläng och smal, bildar likväl en svag griphand, enär dess nedre ända icke upptages helt och hållet af klons basis. Det andra benparet är större än det första, men saknar griphand. Det femte benparet af thorax är kortare än de två före- 14 RAGNAR M. BRUZELIUS. gående och det sjette, hvilket äter är knapt mer än hälften sä längt som det sjunde. Benen pä abdomens fjerde och femte segment äro försedda hvardera med två grenar, men det sjette segmentets ben bestå endast af en basal-led och en liten gren, sä att de nä föga Ulngre bakat än abduuien. Caudul-bihanget är litet och odeladt, samt pä den öfre sidan väpnadt med små taggar. Af detta slägte känner man endast få arter, till hvilkas antal här konmia tvä nya. 1. Corophium longicorne (FABiiicius). Caput inter antennas superiores processu parvo, acuto armatum. Unguis pedum thciraci.s priini paris loiigitudinein marginis inferioris articuli quinti tequans, idem secundi paris Uevis. Pedes tertii quartique paris uiiguibus articulis quarto (juiiitoque coiijunctis brevioribus. Pedes abdominis ultimi paris ramo ovali, in marginibus setis ornato. Seg- mentum quartuiu (juintuin sextumque abdominis distincta. C.Tiicer grossipes, Linné: Systinia nnliini;, Ed. 12, n. 80, p. 1055. Gammanis longieoniis, Fabuicius: Eiitoiiiolo^iji System., T. II, p. 515. Coropliimu loiiiiiooriir, L.vriiKiLLE: (iciiera Crustiic. et Iiiseot. T. I, p. 59. 1) « ],.\M.\l{CK: Ilist. nat. des Aiiiin. sans vertéb. , ed a:iiie, T. V, p. 315. a « Le.\ch: Transact. of the Linn. Society, Vol. XI, p. 30 2. I) « Desmakest: Consid. génér., p. 270, pl. 4C, fig. I. M 11 M. Edwards : Kegne Aniin., 6d. 3, Crust. pl. 61, fig. 1. M « » n Hist. Nat. des Crust., Tom. III, p. (id, \i\. 20, fig. lU. « « Spexce 1!ate: Anuals and Magaz. of Nat. Hist., sic. ser., 1857, p. Ii!). Habitat ad öras Scandinavia? occidentales et orientales, in mari baltico, ut reliqua Ampliipoda, minus. Beskrifning al' Hannen: Kroppen är bred och mycket nedtryckt, med ryggen sliit. Hufvudet utskickar emellan de ötre antennernas fiiste en liten kort, spetsig process, och dess sidokant bildar en större afrundad lob emellan de öfre ocli undre antennerna, samt liar uti den undre kanten en djup bugt för de undre iintennerna. Ögonen aro smil och runda, och sitta vidt skilda, på de afiundade sidoloberna. De öfre antennerna iiro mycket miiulrc och svagare iin de undre, och hafva den första leden liing, med den öfre sidan iiind , men den undre plattad, och uti bada kanter väpnad med liera tänder. Den tredje leden är kortare än den andra, oeh bada dessa tillhopa »ro lika långa som den första. Svepan bes'Ar af 12 — 10 utåt al- smaliumde leder. De undre antennenia utmarkn sig genom sin storlek, samt äro längre än hela kroppen. Deras iörsta oeli andra led äro förenade till en tjoek basaldcl, hvars undre sida iir väpnad nud två stora och böjda tän- der; den tredje leden är något längre, cylindrisk oeh tjock; den Ijerde är störst, spolformig och ])å den främre ändans undre sida väpnad med två stora och böjda tänder; den femte är längre oeh mycket smalare än den Ijer- de, vid den främre iindan något tjockare än vid den bakre, samt saknar tänder; den sjette är något böjd och kortare än den fcircgående, utåt afsmaliumde, och pä den främre ändans undre sida väpnad med en liten tand. Den sjunde oeh åttonde leden, som iir din sista, äro myckel korta, och den sednarc iir uti spet^eu försedd med en mängd borst oeh en grof tand. Mandibcins vttn^ irren är viiniiad med 3 — i länder, och den inre med lika miinjra; tu-rijknölen är höji och uti kanterna väpnad med skarpa tänder. l'alpen bestar af två leder, af hvilka den andra iir myekil smal ocli bär uti spetsen ett cilieradt borst. Den första maxilleiis palji besliir af två leder, oeh är liingre iin skifvan, som i spetsen är viipnad med grolVa och biijda tornar. Den andra maxilhns skifvor äro nf medelmåttig storlek, oeh i spetsen väpna, iiifcriorcs validiorcs. l'alpus iiiaiidi- bultu triartictilatu.s, uiaxilla; priiiii pari.s l)iaitir',ilatii,s vt pediim iiiaxillaniiin e quatuor ar- ticuli.s c(Jinpo.sitii.s. Pedcs prinii secundique paris tlioraci.s iiiaim siicliflifonni ariuati. Pedes alxloiiiiiiis sc.xti pari.s hiraiiici, articulo l)asali crasso et ramis liitiis l)rc•^■ilms, ruiiicis pra'dito. Appi'iidi.\ caiidali.s iiulivisa. ' Det har ej varit mig miijligt, att hos de exemplar, som jag nndersökl , finna fem leder, såsom det uppgifvcs af rriif. l.ii.JKUouo I. c. SKAKDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 19 Kroppen är hos detta slägte nedtryckt och har ryggen bred samt epiraererna små, dock större än hos de tvä föregående slägtena. Båda paren af antenner äro mycket grofva och starka samt "pediformes", och de öfre sakna allt spår till bisvepa. Mandibelns palp består af tre leder, den första maxillens af två, och maxillarbenens af fyra. De två för- sta benparen af thorax hafva griphänder, som äro temligen starka och bildas af den femte leden. Abdomens tvä sista ben hafva basal-lederna grofva, och äro försedda, hvardera med två korta och koniska grenar. Caudal-bihanget är litet och icke klufvet. Slägtet Jassa, hvilket omfattade, dä det först uppställdes af Leach, tvenne arter, J. pulchella och J. pelagica, h vilken af M. Edwards anses vara identisk med Gammarns falcatus MoNTAGU, ' har af de flesta sednare författare ansetts böra sammanfalla med slägtet Podocerus, emedan de misstänkt, att olikheten berodde endast på könsskillnad. M. Edwakds, som insåg den stora olikhet, som fanns emellan de tvä arter, hvilka ur- sprungligen utgjorde t3per för slägtet Jassa, flyttade den ena, J. pelagica, till det af Sav ' uppställda slägtet Cerapus, och den andra, J. pulchella, till slägtet Podocerus, samt indrog sålunda Jassa helt och hållet. Dana ' anser, att Jassa bör förenas med Po- docerus, emedan ingen väsentlig, generisk olikhet finnes dem emellan, och samma åsigt ytti'ar äfven Spence Bate i sin uppsats om de Brittiska Edrioplitiialmata. Tager man emedlertid i noga betraktande de figurer öfver nänmda tvä arter, som Äl. Edwards lem- nat uti Regne Aninial, tredje upl., pl. G I, figg. 2 et 3, hvilka blifvit gjorda efter de af Leacii beskrifna ocli i lirittiska Museum i London förvarade original-exemplaren, tror jag, att man skall finna tillräckligt grundade skäl för bibehållandet af slägtet Jassa, dä man derjemte jemför dessa figurer med det, som M. Edwards yttrar om dessa två arter uti sin Histoire nat. d. Crustacés. Man finner genast den stora skilnad, som eger rum emel- lan dessa båda arter i afseende pä antennerna. Hos J. pelagica äro de mycket gröfre, och de öfre sakna den mångledade, smala svepan, som finnes hos J. pulcliella. M. Edwards omnänmer väl icke, att J. pulchella eger någon bisvepa, men pä figuren finnes en sådan, hvilket bekräftas af Spexce Bate, som upptager denna art under nanm af Podocerus pul- chellus. Denna antennernas olikhet tyckes verkligen vara så stor, att den fullkomligt be- rättigar till bibehållandet af slägtet Jassa, för hvilket sålunda J. pelagica kommer att ut- göra typen, under det att J. pidchella tydligen bör hänföras till Podocerus. Huruvida Jassa och Cerapus böra förenas, tror jag vara svårt eller omöjligt att afgöra, dä man ej eger någon fullständig beskrifning eller god teckning af typen, Cerapus tubularis. Den synes emedlertid stå ganska nära Jassa, oaktadt formen af det andra benparet. 1. Jassa capillata (Rathke). Antenna^ inferiores superioribus multo crassiores et paullum longiores; utraque paria, prcEsertim inferiorum, setis densis instructa. Pedes primi paris manu ovata, iidem secundi paris majores, manu fere ovali, margine posteriore processibus vel dentibus duobus armato. Pedes abdominis ultimi paris ramis conicis, in apice spina crassa arcuata armatis. Podocerus capilhitus, H. Ratuke: Nova Acta Acad. Ciesar. Leopold.-Caroliii. Nat. Cur., T;,JLJL> 1813, p. 89, Tal). IV, fig. 8. ■" '. *• 'i ' Traiisact. of the Linn. Socii-t., Vol. IX, p. 100, tab. 5, fig. 2. ' Journal of tlie Acadcmy oT Nat. Se. of Pliiladelpliia, Vol. I. ^ The Aineric. Journ. ol Se. and arts, see. series, Vol, XIV, p. 309. 20 RAGNAR M. BRUZELIUS. Habitat ad litora Norvegise et Bohusiae, gregariu, nidificans. Bfskiiriiing af Ilauucn: Kroppen linr rv » « » Natiiihistoiisk Tidskrift, lörste U;«kke, B. IV, p. 162. Gamniarus Zc-bin, H. R.vthke: Acta Leopold., T. XX, p. 74, tab. III, fig. i. (Ftnnina). Ischyiocuius rainutus, (?) W. Liljeboug: Kongl. Vttrnsk. Akad. Handl. 1850, p. .33.t. )) » Il n ÖtVeisigt af Koiigl. Vetensk. Akad. Förliandl. 185."i, p. 128. Habitat ad litora occidentalia Scandinaviaj usque ad oram Kullensem. Beskrifning af Hannen: Kioppon är nedtiyckt och bred samt har ryggen slät. Ögonen äro ovala och rundade och sitta på hufvudcts sidor nära den främre kanten. De öfre antennerna, som äro något längre än de undre, bafva den första leden något tjockare och kortare än den andra eller tredje, som äro lika länga. Svppan bestar af 6 — 8 leder och iir liiiigre än den tredje leden af skaftet. Bisvepan är mycket liten och består af en lång och smal led samt en mycket liten, som i spetsen bär några borst. Pil den undre sidan äro dessa antenner försedda med långa och glesa borst. De undre antennerna äro gröfre iin de öfre samt sitfa fastade ett långt stycke bakom de öfre. Skaftets tredje led är kort och den tjerde är dubbelt så lång som den föregående, men något kortare än den femte. Sve])an består af 5 — 6 tjocka leder, af hvilka den första är lika lång med de tre följande. Mandibelns yttre gren är bred, och väpnad nicd 5 — 6 tänder, samt den inre med 4 — 5; tuggknölen är hög och palpen grof, med andra leden störst, samt den tredje kort, bred och försedd med långa och krökta borst. Den första maxillens palp når längre fram än den yttre skifvan, som nti ändan hr väpnad med stora, uti den ena kanten med ett par små tänder försedda tornar. Den inre skifvan är liten, bred och tillspetsad. Den andra ma- xillens skifvor äro temligen långa. Underläppen är bred, och djupt klufven, med flikarne vidt åtskilda och bifli- karne små. Den öfre läppens undre kant är afrundad. Maxillarbeuens inre skifva är kort, samt i spetsen försedd Grönlands Amphipoder, p. 280. Öfversigt af Kongl. Vetensk. Akad. Förhandl., 1855, p. 131. 22 RAGNAR M. BRUZELIUS. med tre korta tornar ocli iijlgra borst. Den yttre skifvau ii;"ir ej fullt till palpens tredje, led ocli bär uti den inre kanten profva, något biijda tornar. Palpens fjerde led »r liten ocli konisk, samt i spetsen försedd med grofva borst. Det första benparet är mycket mindre än det andra, med de fvra första lederna af vaidi"; form oeli den femte längre än den fjerde, aflängt-iiggnind, samt uti den bakre kantin försedd med borst och tornar. Dess klo är lång och nli den eoncava kanten landad. Det andra benparets första led är läng, nägot bijd , nedät något bredare, med di-n friinuo kanten skarp oeli tunn; den andra leden iir kort oeb framskickar hän den yttre sidan en stor, tunn och skitlik |)rocess; den tredje och fjerde leden äro nägot stcirrc än den andra, och den femte är mycket stor, långdragen, med den främre kanten bågböjd och den bakre inböjd, samt tätt besatt med cilierade, grofva borst. Vid klons tliste har handen en liten knöl. Klon är grof, vid basen starkt krökt, hoptryckt och spetsig. Det tredje och Ijerde benparet, som äro kortare än det andra, hafva den första leden temligen bred samt den andra kort; den tredje är längre, nedåt tilltagande uti bredd, ungefär lika lång som den femte och har den undre kanten snedt afskuren. Den tjerde leden är smalare än den tredje och kortare än den femte. Dessa två äro tillhopa mycket längre än den tredje. Klon är stark och temligen lång. Det femte benparet är något längre än de två föregående oeh har den törsta leden bred och aHång, med de bakre vinklarne afrundade, den andra kort, den tredje längre oeh ne(b''it bredare, med den undre kanten siiedl afskuren, saint den Ijerde leden lika lång med den femte och något kortare än den tredje. Det sjette och sjunde benparet hafva samma form som det före- gående, men äro längre. Epimererna äro låga och breda samt hafva den undre kanten afrundad. De tre fiirsta abdominal-segmenterua hafva den undre kantens vinklar afrundade. Det fjerde oeh femte pa- ret af abdominal-beneii nå lika långt bakåt oeh hafva den yttre grenen kortare än den inre, samt båda uti spetsen oeh på den öfrc sidan försedda med tornar. Det sjette paret når lika långt eller något längre bakåt än de två föregående oeh har basal-leden lång och cylindrisk, samt grenarne mycket korta. Den yttre grenen är vid basen tjock, utåt smalare, något uppåtböjd , på den öfre kanten vid spetsen försedd med fyra små tänder, och uti sjelfva spetsen med en kort och biijd torn; den inre grenen är mycket smalare, konisk och uti spetsen väpnad med en nästan rät torn. Caudal-bilianget har nästan triangulär form. Urancliial-bihangen äro fem par, ocli djurets storlek är omkring åtta till tio m.m. Iloiian ' skilji-r sig ifrån hannen derigenom, att det andra benparets hand är mycket mindre, af afiångt- äggrnnd form, oeh uti den bakre kanten väpnad med några tornar oeh borst. Det tredje och fjerde benparets le- der, äfvensom alla epimererna äro något bredare än bos hannen. 2. Fodocerufi calcaratus, Ratiike. Dorsum lajve, fröns obtnsa. Pedes primi paris manu ovata, iisdcin secuiidi paris ininores. Mas pedibus secundi paris inanu iriagna iiistructis, elongata, postice processum loiigum sive calcar einitteiite. Feinina eadem iiiaiiu ])Ostice doiitibus tribus niagnis ar- mata. Pedes abdoininales sexti paris rainis suba^qualibus, unguifonnibus. Podocerus calcaratus, H. R.\thke: Aeta Leopold., XX, p. 91, tab. IV, fig. 9. Habitat ad litoia Scandiiiavitc occidentalia, usque ad Kullen, pra?cedente rarior. Heskrifning: Denna art liknar mycket den föregående. De öfre antennernas andra led är längre än den tredje, som är kortare än svepan, hvilken består af C — 9 leder. Bisvepan består af två korta leder. De undre antennernas fjerde och fenitc led äro lika stora, och svepan består af fem mycket grofva leder, af hvilka den sista ar försedd med korta, klolika taggar. Muiubbirnc öfvcrensstämma fullkomligt med dem hos P. anguipes. Det första ben])aret liknar fullkomligt detsamma benpar hos den föregående, men den fjerde och femte le- den äro kortare. Det andra iir äfven, livail de lyra liirsta lederna beträtTar, lika med samma benpar hos den före- gSenrle arten. Ilaiinen har den femte leden eller handen långdrageji , stor, något böjd oeli väjiiiad pä den bakre kantens öfre del med en cylindrisk, bakåt oeh nedåt rigtad process, som merendels är liingre än halfva handen. Vid den yttre sidan af klons fäste sitter en knöl eller tand. Klon är längre och större än hos den föregående, ' Honan till denna art har ej förut varit känd, men du jng funnit en mängd feminina individer, som med un- dantag af den ofvan anförda olikheten fullkomligt öfverensstänima nn-d Isiliyroeerus anguipes, har jag ej dra- git i betänkande, att anse dem för honor till denna art. Att den af U.vtiikk beskrifna Gammarus zebra endast är honan till denna art, anser jag mer iin sannolikt, då den af lionum gifna beskriliiingen fnilkondigt passar för lionan, med undantag af ett par uppgifter, som troligen bero pä felaktig undersökning. Hon säger iiemligen om maxillarbiiwn: "An diMi hinlern Kieferliissen ist di-r Palpus mässig gross un stora tänder vnpnad process. Den firiiite leden, som är fästad på den främre och undre delen af den föregående leden, är smalare och mycket mindre, hoptryckt, med den främre kanten rät och den bakre försedd med tvä stora tänder ell(;r knölar, af hvilka den nedre stundom är delad nti två mindre. Klon är lång, nästan rät, och uti den bakre kanton försedd med 10 — 12 tän. Tuggknölen är hög och palpens leder grofva, den andra längst, samt den tredje trubbig oeh försedd med långa borst. Den första maxil- lens inre skifva är liten oeh smal, samt bär uti spetsen ett liiugt borst. Den vttre är större oeh försedd i ändan med tvågreniga tornar. Om de öfriga muMdelarne är ej något anraärkningsvärdt att närana, enär de öfverens- stämmn med de föregåendes. Det första benparet, som är mycket mindre än di-t andra, har den fjerde leden niistan af samma storlek som den femte, hvilkeii är aflängt äggrund och på den bakre kanten väpnad med borst. Den bakre kantens nedre hälft är fint tandad, och, der dessa tänder sluta, försedd med ett par stora tornar. Klon är ganska lång oeh spet- sig, samt väpnad med 5 — 6 tänder- Det andra benparets hand är hos hannen mycket större än den fjerde leden, af triangulär form, med den bakre kanten snedt afskuren och tandad samt försedd med tre stora knölar. Klon iir stark, lång och spetsig. Hos honan är det andra benparets femte led mindre, af äggrund form, oeh uti den bakre kanten försedd endast med två knölar eller processer. Det tredje och fjerde benparet äro af vanlig lorm och försedda med starka och korta klor. Det femte, sjette och sjunde benparets första led är nästan iiggriind. De fyra första paren af epimerer äro medelmåttigt höga, tilltaga bakåt något i storlek och iiro af reetan- gulär form. De tre sista paren äro mycket mindre än de föregående. Det fjerde och femte paret af abdomens ben nä ej alldeles så långt bakåt som det sjette. Grenarne äro lika länga, pä den öfre sidan och i spetsen försedda nud tornar. Det sjette parets grcuar äro af samma längd som basal-leden oeh af samma beskatTenliet som på de två föregående paren. Caudalbihangct iir kort och på den öfre sidan försedt med tvä små upphöjningar, som bära några krökta och små taggar samt borst. Branchial-bihangcn äro fem par. Till färgen är djuret gulaktigt hvitt. Dess storlek är sju till åtta m.m. 5. Aiitonoe longipes (Liljeborg). Oculi parvi, rotundtiti. Anteniiaj siiperiores inferioribus longiores, setis brevibus instructae, flugello appendicwlari e tribus aut quatuor articulis coinposito. Pedes primi paris iisdem secundi paris majores. Mas articulo quinto pedum primi paris ovato, niar- gine posteriore processibus diiobus armato; eodem articulo pedum secundi paris ovato, setis lougis praedito. Fcminti articulo quinto pedum primi pari.f oblongo-ovato, processi- bus carente; eodcm articulo [jcduin secundi paris rectangulari. Pedcs tertii ({uartique pa- ris unguibus longissimis, articuli quinti longitudinem fere aequantibus. Segmentum ter- tium abdominis angulo posteriore laterali rotundato. Rami pedum abdominis ultimi paris articulo basali duplo longiores. Garamarus longipes, W. LlLJEnoitn: Öfvcrsigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, 18.") 2, p. 111. » » » >' Kongl. Vetensk. Akad. Handlingar, I8J3, p. 457. Habitat oram Bohusiensiem et Kullensem. Reskrifidng: Hos denna art är kroppen mera nedtryckt än hos den föregående och ögonen äro små, svarta oeh rumla. De öfre antennerna, som äro mycket längre än de undre, hafva den andra leden af skaftet mycket smalare och längre än den första, som är längre nn den tredje. Svepan bestar af 1 fi — 18 med glesa borst väp- nade leder och bisvepan af 3 — i. De umlrc antennernas tjitrdc och femte led af skaftet iiro lika långa, och sve- pan, som bestar af sex leder, är kortare än skaftets femte led. Miindrlarne öfvcrensstämma i (ht niirmaste med dem af A. pnnetata. Maiidil)ular-palpcns trcfljc led är kortare än den aiulra och försedd med eilicrnde borst. Dtii första inaxiUens inre skifva crsiittcs iifven hos denna arten af en liten knöl, som i spetsen bär ett längt cilieradt borst. Det första benparet är mycket större än det andra, samt af grof byggnad. Hos hannen är den första le- den ganska stark, vid den nedre delen mycket tjock, samt med den bakre kanten starkt bågböjd oeh pä den nedre delen försedd med mycket långa, krökta och tiittsittande borst. Den fjerde leden iir stor, dock något mindre än den femte, hvilkcii är äggrnucl oeh har på den bakre kantens nedre hiilft två starka oeh spetsiga processer. Den nr äfven försedd med borst oeh tornar. Klon är stark, oeh uti den eoneava kanten viipnad med några små tän- der. Hos honan är det (orata benparets femte led mycket mindre, har aflåiigt-äggrund form och saknar de pro- cesser, som finnas hos hannen, i hvilkas ställe den bär endast ett par grofva tornar. Det andra benparet iir hos SKANDINAVIENS AMPHIPODA G A MM A RIDE A. 29 hannen af stark byggnad, och den fjerde leden lika stor som den femte, hvilken liai- iiggrnnd form oeh bär i bada kanter, men i synnerhet uti don främre, tätlsittnnde, mycket långa borst. Dylika finnas iifven pa den Ijerde leden. Hos honan har det andra benparet den femte leden mera långdragen och nästan rectangular. Det tredje och fjerde benparet har den första leden lång och smal, den andra mycket kort, den tredje längre och bredare än den tjerde, nedåt bredare än vid den öfre delen, samt i den undre kanten snedt afsknren. Den femte leden, som har nä- stan samma längd som den tredje, är ännu smalare än den tjerde och något böjd. Klon är nästan lika läng som den femte leden, smal, spetsig och föga böjd. Det femte, sjette och sjunde benparet hafva den första leden af- långt äggrund, och äro för öfrigt af vanlig beskaÖenhet. De två sista benparen, af hvilka det sjunde är längre än det sjette, äro betydligt långa. Epimererna äro ganska låga. Det andia och tredje segmentet af abdumen hafva den undre kantens bakre vinkel afrunilad. Abdoraens fjerde och femte benpar nå lika långt bakåt som det sjette paret, och hafva grenarne lika långa och smala. Det sjette benparets grenar, som äro dubbelt så länga som basal-leden, äro äfven smala, lika långa, och pA den öfre sidan samt i spetsen försedda med några små borst. Caudalbihanget är kort och har på den öfre sidan två små upphöjningar, som bära borst. Uti den bakre kanten har det ej någon krökt tagg. Branehial-bihangen äro små och till antalet fem par. Djurets storlek är omkring sju m.ni. 6. Autonoe macrony.r (Lil.jeboik;)- Ociili niinuti, rotuiidiiti. Antcnnaj superiores inferioribus loiigiores. Maris pedes primi paris iisdem secundi paris inulto niinores et manu oblongo-ovata, dcntibus carente; iidern secundi paris articulo t^uinto cpiarto, inagno et tuinido, uiinore, ovato, margine poste- riore tuberculis quiiique aut sex arinato. Feuiina inanibus peduin primi secundique paris fere a^qualibus, oblongo-ovatis, dentibiis destitutis. Pedes abdoniiiiis ultiini paris raino exteriore interno longiore, articuli basalis longitudinem apquante. Appendix caudalis inar- gine posteriore aculeis duobus crassis, incurvis arinato. — Fig. G. Gammarus macronyx, W. Liljebokg: Kongl. Veteusk.-Akad. Handlingar, 1853, p. 458. (Femina). » n u » Öfversigt af Kongl. Vetensk.-Akad. Förhandl., 1855, p. 125. Habitat öras occidentales a Finmarckia usque ad promontoriura Kullen. Beskrifning af Ilaimen: Kroppen är mera nedtryckt än hos de föregående, oeh har ryggen bred samt all- deles slät. De öfre antennerna nå ej till abdoniens början, men äro längre än de undre. Deras skaft-leder hafva samma relativa storlek, som hos A. longipes, oeh svepan består af 17 — 18 leder samt bisvepan af 5. De undres fjerde skaft-led iir något längre än den femte, som når längre fram än de öfrcs skaft. Svepan beslår af sju leder och är kortare än skaftets femte led. Mnndiblcrnas palp är stark, och liar den andra och tredje leden nästan lika länga samt försedda med långa och grofva borst. Den första maxillcus inre skifva år temligen lång och spetsig. Den andra maxillen och de öl- riga muiidelarne öfverensstärama i det närmaste med dera af Aut. piinctata. Det första benparet (fig. 6, a.), som är betydligt mindre än det andra, har den första leden lång, rät och nedåt tilltagande uti bredd, den andra och tredje "korta, samt den Ijerde nästan större än den femte, som är af- långt äggrund, och på den bakre kantens midt försedd med en grof torn. Klon är spetsig och krökt. Det andra benparet (fig, 6, b.) utmärker sig isynnerhet genom den fjerde och femte ledens storlek. Den fjerde är störst och mycket uppsväld, isynnerhet dess främre del. Dess bakre kant är föga böjd. Den femte leden är mindre än den fjerde, af äggrund form, och har den bakre kanten försedd med 5-6 knölar och en grof torn samt några borst. Klon år ej särdeles stark, och saknar tänder. Denna femte led är alltid böjd inåt under djurets kropp, så att den bildar en mer eller mindre trubbig vinkel med den fjerde leden. Det tredje oeh fjerde benparet (fig. C, cJ äro lika stora och hafva den första leden lika lång som" de två följande lederna tillhopa, af hvilka den andra är mycket kort, men den tredje teuiligen lång och bred, i den främre kanten försedd med* långa borst och med den undre kanten tvärt afstympad. Den fjerde och femte leden äro tillhopa något längre än den tredje. Den tjerde är kortast, mycket smalare än den tredje och något bredare än den femte, som är något böjd. Klon är lång, spetsig och nästan rät. Det femte benparet är något kortare än de tvä föregående och har den första leden bred samt nedåt något smalare än vid den öfre delen. Dess klor äro kortare än på de två föregående benparen. Det sjette och sjunde benparet äro betydligt längre än det femte. Epimererna äro mycket små. Den första är snedt fyrkantig, den andra har den undre kanten afrundad; den tredje och fjerde hafva nästan rectangular form, och den 30 HÄGNAR M. B UT Z E L I U S. femtes friunre del är större eller ritmiiistoiie lika stor ined den lörepåciide cpiniereii. l)e tvä löljaiide paren aro mycket mindre och halva den undre kanten alVundad. Det andra och tredje abdominid-srgmentcts undre kant har den bakre vinkeln afrundad. Det fjerde och femte paret af nbdomens ben aro gröfre och kortare an hos A. lonjjipes och nå lika längt bakiit som det sjätte paret. Deras "-renar iiro lika länga, och på den ofre sidan samt i spetsen väpnade med grofva tornar. Det sjettt paret har deu yttre grenen något liingre än den inre samt lika liing med den grofva basal-leden. Båda grenarne äro grofva, och uti den öfre kanten samt i spetsen väpnade med grofva tornar. Caudal-bihanget (tig. 6, d.) har pä ilen öfre sidan två små, med borst besatta upphöjningar. Uti den bakre kanten är det viipuadt med Hå smä krokiga taggar (fig. 6, e.)- Branchial-bihangeii äro små och till antidel lem par. Djurets storlek är åtta till nio m.m. Man har af denna art hittills känt endast honan, som ;ir niiiulre iin hannen oeh har, såsom det v.ndigen är förhållandet, något kortare antenner oeh större epimerer. Hennes tvä första benpar äro mindre än hannens och båda halva nästan samma storlek och form. Den femte leden är större än den fjerde, samt aflångt-äggrund, och uti den bakre kanten väpnad med en grof torn. Det tredje och Ijerde benparet hafva den tredje leden bre- dare, och den fjerde och femte smalare, samt klon längre än hos hannen. Gen. 6. AMPHITHOE (Leach). Corpus pariim couipressum, epiineris nicdiocribus, quarto quinto non luajore. An- tennte superiores flagello proprio inultiarculato instructai, sed flagello appcndiculari desti- tut£B. Antenna} inferiores non pediformes. Palpus niandibula? triarticulatus, maxillae prinii paris biarticulatus, et peduni inaxillarium e quatuor articulis compositus. Pedes pri- nii .secundiqne paris manu suholielifornii arinati. Pedes abdoniinis ultimi paris biraniei, ramis conici.s. Hos detta .slägte är kroppen mindre lag än lios de föregående, men föga hoptryekt. Epimererna äro större än hos dem, och den femte är ej mindre än den fjerde. De öfre antennerna äro smahi och sakna bisvepa, och de nndre äro icke grofva eller fotlika. Mandiblernas palp består af tre leder, den första maxillens af tvä och mtixillarbeneiis af fyra. De två första benparen äro försedda med griphänder, och hvarderti af abdomens två sista ben bär två koni.ska grentir. Caudalbihanget är kort och odeladt. Då slägtet Ami)hitlioe upp.ställdes af Leach, hade han susoni typ för det,sannua MoN- TAGUS Gammarus rubricatus. Mii.ne Edwards, ' som upptog uti detta slägte alla de "Crevettines sauteuses", som hade de två första benparen försedda med en mer eller min- dre fullkomlig griphand och de tio sista benen af thorax "non prehensiles", samt de öfre antennerna längre än de tmdres skaft och saknande bisvepa, ansåg, att med Amphithoe borde föivnas Leach's båda genera Dexamine och Plierusa, samt gaf sålunda åt detsannna ett ganska vidsträckt område, hvars gränser blifvit af sednare författare betydligt in- skränkta, sedan man upptäckt nya former, som väl ega de af Milne Edwards uppgifna kiiraktereriia, men tillika afvika i fleni vigtiga hänseenden, hvilket gjorde bildandet af nya !>lä'"-ten alldeles nödviindi^it. Si'ENCE Bate ' har dessutom närmare undersökt Gannn. rul)ricatus Montaui;, och derifrån hemtat en kort diagnos af slägtet Amphithoe, hvaraf man linner, titt demia art i sä många hänseenden afviker ifrån en mängd arter, som hit- tills blifvit hänförda till detta slägtet, titt den, långt ifrån att kunna sammanställas i ' llihtoirc naturelle des Crustacés. ' The AnnaU a. Magnz. of Natur, llistory, 1857, scc. seri, p. 147. SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMAKIDEA. 31 samma slägte med dessa, mäste flyttas till ooh med till en annan familj. De gränser, som han uppdragit för Ampliithoe, har jag emedlertid trott mig böra utvidga något, så- som synes af ofvanstående diagnos. 1. Ampliithoe podoceroides , Rathke. Capiit inerme, oculis minutis, rotundis- Antennai superiores inferioribus paullum longiores. Manus pedum primi socundique paris valida;, unguibus dentatis. Rami pedum ultimi paris abdominis subfequales, breves, conici. Appendix caudalis aculeis duobus in- curvis postice ai'mata. Amphitlioe podoccroirles, H. RathkE: Acta Acnd. Leopold., T. \X, p. 79, Tab. TV, figf. i. » albomaculiita, H. Kröyer: Naturhistorisk Tidskrift, ny R Voyages en StHiidiuavie etc, Pl. 11 B., fig. 1. Habitat a Finmarckia usque ad Fretum sundicum vulgaris. Beskrifning: Hulviulct bildar ej uägot rostrum och ögoiieu äro smil , runda, samt af röd färg. De öfre antennerna aro af medelmiittig liingd och stark byggnad, samt hafva den första ledtn tjockare och längre än den andra, som är längre än din tredje. Svcjjan bc-står af 30 — 36 grofva leder, som äro försedda med teraligen länga borst. Äfven de undre aiitenneina, som äro kortare än de öfre, äro grofva och hafva skaftets fjcrde och femte led lika stora. Svepan bcstSr af omkring sexton leder, som äro rikt besatta med borst. Mandiblerna, som äro starka, hafva den yttre grenen väpnad med 6 — 7 tänder, och den inre med 5 — C, tuggknölen af medelmåttig storlek och palpen stark, med den tredje leden längre än den andra, samt i kanten försedd med borst. Den första maxillens yttre skifva är kort, starkt iniitböjd, samt väpnad med grofva tornar, af hvilka nilgra hafva mycket små. tilltiyekta tänder pä sidorna. Den inre skifvan är mycket liten, och bär på den ena sidan vid basen ett cilieradt borst. Den andra maxillens inre skifva är uti hela den inre kanten väpnad med grofva, cilierade borst. Maxillarbenens skifvor äro stora, och den yttre har uti den inre kanten smä bugter, uti hvilka sitta stora och grofva tornar. Emellan dessa bugter är kanten fint tandad. 1'alpens fjerde led visar en skarp gräns emellan den bakre delen och sjelfva spetsen, och synes vara besatt med mycket smä taggar. Den ötre läppens undre kant är afrundad, och den undre läppen är djupt klufven, samt har ett par smä biflikar. Biula de två första benparen äro af grof byggnad samt nästan lika stora, eller det andra något större än det första, hvilket ofta hiinder hos hannaine. Deias femte led eller hand är bredt fyrkantig eller af oval form, och det andra parets har pä den bakre kantens nedre del en liten knöl. Klorna äio starka och uti den concava kanten väpnade med tänder. Det tredje och Ijerde benparet äro starkt byggda och lika stora, samt hafva isynner- het den första leden bred och grof. Den tredje leden är bredare än de tva följande, samt i den undre kanten snedt afskuren. Klon är kort och föga böjd. Det femte benparets första led är bred och af oval form; dess klo är starkt utät- och nästan bakätrigtad. Det sjette och sjunde benparet har den första leden mera aflång än det femte benparet. Klorna äro stora, spetsiga och krökta. Dessa tre benpar tilltaga bakåt uti längd. Epimererna äro af medelmåttig höjd och de fyra första paren tilltaga bakåt i storlek. Den fjerde har ej, såsom vanligen är lörhällandet, någon inskärning uti den bakre kanten, och den femte har den främre delen lika stor eller större än den fjerde, samt den bakre delen, pä hvilken benet är fästadt, mycket låg. Det sjette och sjunde paret äro myc- ket mindre. De tre första abdominal-segmenternas bakre vinklar bilda ej någon skarp spets eller tand. Det fjerde och femte paret af abdomens ben hafva grenarne korta, den inre något längre än den yttre, samt båda på denöfre sidan och i spetsen väpnade med tornc.r. Del sjette parets grenar äro mycket korta och grofva, samt af konisk form; den yttre är i spetsen väpnad med två grofva och krökta tornar, och pä midten af den yttre sidan med en knippa borst. Den inre grenen har uti spetsen endast en del borst och några mindre tornar. Caudal-bihanget är kort, uti den bakre ändan väpnadt med två korta och krökta taggar, samt pä den öfre sidan med några fina borst. Branchial-bihangen äro stora, och saknas endast vid det första och sjunde benparet. Båda könen äro nästan fullkomligt lika. Hannarne hafva, säsom vanligt, nägot längre antenner och större händer. De största exemplar, som jag sett, voro omkring tjugu m.m. Till färgen är den grönaktig eller brun, med ljusare, hvitaktiga fläckar pä ryggen. Denna art, en af de vanligaste längs Skandinaviens hela vestra kust, lefver uti bon, som den bygger af fina vattenvexter, hvilka den sammanflätar och sammanbinder med ett segt ämne, som den sjelf troligen afsöndrar. Rörelserna äro ej särdeles lifliga. 32 RAGNA U M. BnUZELIUS. Anmärkning: Efter no^^uiiinii jiiiilVnelsc af cii stor iniin.scl ext^iiiplar af ofvan brekrifiin art med både Katiikes btskrifiiing och teckningar al' Ainpliithoc podoceroidos och den af Kröver meddelade bcskrifningen af Amphithoe albomaculata, och tctkningarne af denna art uti Yovages en Seandinavie etc, kan jag icke tviHa på att Amnh. podoceroides Ratuke, oeli Amph. albomacnlata Kröyek iiro identiska. De små olikheter, som förekom- m& i bcskrifningartie öfver bilda dessa äro sä obetydliga, att de lätteligen förklaras af variation hos olika indivi- der. Den nti furteckningen öfver de af M. v. Duben vid Christiansuud och Bergen samlade Crustaceer npptagna Amphithoe Pauäilipi M. Edwakds synes äfven tillhöra denna art. 2. Amphithoe pygmcea. Liljeborg. Antenna3 superioi-es et inferiores fere aequales. Oculi minuti, rotundi. Manus pe- duin priuii secundique paris ovata:', valida\ his majoribus. Pedes abdominis ultimi paris ramis valde inajqualibus, exteriore conico, loiigiore, interiore inchoato, sed ejusdem forrase. Amphithoe pygma;a, W. Liljeborg: Öfversigt af Kongl. Vetensk.-Akad. Förliandl. fur Ar 185 2, p. 9. Habitat ad proinontorium Kullen. Beskrifnino-: Ryggen är bred och afrundad. Ilnfvndet saknar rostrum, men dess sidokant bildar en spet- si" vinkel emellan de öfre och undre antennerna. Ögonen, som sitta tiitt bakom denna vinkel, äro små och runda. De öfre antennerna, som nå ungefär till abdoniens början och äro nästan kortare än de undre samt af grof by^nad, hafva skaftets första led niigot tjockare, men kortare än den andra och tredje leden, som äro lika liin^a. Svcpan är nästan kortare än skaftet och består af 7 — 9 långa leder. De undres tjerde och femte skaft- leder äro lika låuf-a och längre än den tredje. Svepan , som är något smalare än de öfres, består af 7 — 8 leder. Län"-s hela den undre kanten äro de ölre antennerna lörsedda med ganska länga borst. Sådana hunas äfven på de undres svepa. Jlandiblerna, som äro starka, hafva grenarnc väpnade med 4 — .5 tänder, tnggknölen hög och palpcrna mvcket lån"-a och grofva, med den andra leden läng.st och den tredje i spetsen afrundad, samt försedd med långa, tniidade borst uti den ena kanten. Den första niaxillens yttre skilva är i ändan viipnad med spetsiga tornar; den inre är liten och af oval form. ilaxillarbenens inre skifva är af medelmåttig storlek; den yttre når till hälf- ten af palpens andra led, och är i den inre kanten väpnad med O — 7 breda tornar. Palpen är lång, och den Ijerdc ledens spets är smal och mycket lång. För öfrigt visa mundelarnc ej något ovaidigt förhållande. Det första benparet iir mindre iin det andra Hos hannen äro deras händer af äggrund form, och hafva i den bakre kantens nedre del en djup, rund inskärning, som upptill begränsas af en liten knöl, som i spetsen bär en inän"d lån"-a borst. Honan har det första benparets hand eller femte led af äggrund form, utnn någon inskär- nini' uti den bakre kanten, hvilken är försedd med borst och tornar. Det andra benparets femte led liar doremot en inskärning eller bngt uti den bakre kanten, men som är mindre än hos hannen. Klorna äro starka, krokiga och spetsiga. Det tredje och fjerde benparet äro grofva och hafva den tredje leden bredare än de två följande. aamt dess undre kant snedt afskuren. Klorna äro spetsiga och af medelmåttig styrka. Det femte, sjette oeh sjunde benparet, som bakåt tilltaga i längd, hafva den första leden bred och nf oval eller af äggrund form. De fyra första paren af epimerer äro temligcn höga, af nästan rcctarigulär form, med den undre k;inten afrundad oeh försedd med borst, samt tilltaga bakåt i storlek. Den femte epimeren iir af samma beskatVeidiet som lios den föregående arten. De tre fiirsta abdominal-segmenternas bakre vinklar iiro afrundade, och det fjerde oeh femte paret af abdo- mcns ben, som nå lika långt bakåt, hafva den yttri' grenen något kortare än den inre, och båda väpnade med tornar. Det sjette paret af alxlomens ben, som nå nästan lika långt bakåt som de tvii föregiiende, har de två "renarne af myckel olika storlek. Den yltre är nemligen lång, något kortare än basal-lcden, trind, smal, något uppåtbi)jd, tillspetsad, och uti spetsen försedd med ett par grofva oeh korta tornar. Den inre grenen är mycket mindre, ej mer än en femte- eller sjettedel så lång som den yttre, af konisk form, samt i spetsen väpnad med ett par tornar. Caudalbihan^ är kort och tjockt. Dcsä storlek är fem till sex ra.m. Färgen är brunaktigt grå. Familia m SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 33 Familia III. ORCHESTID.E, Dana. Corpus compressum, epimeris niiignis. Mandibulfe palpo destitutse. Maxilla» primi paris palpis aut instructaj parvulis aut iisdem carentes. Abdomen sex paribus peduin prajdituni. Pedes abdominis quarti quintique paris birainei, iidem sexti paris singulis tan- tmn ramis instructi. De till denna familj hörande genera hafva temligen hög och hoptryckt kropp och stora epiinei'er. Mandiblerna sakna den palp, som de flesta Ampliipoder ega. Den första maxillens palp är antingen liten och består af en led, eller saknas den och repre- senteras endast af en nästan omärklig knöl [>;! den }"ttre sidan af den större skifvan. De öfre antennerna äro oftast kortare än de undres skaft. Abdomen bär sex par ben, och det fjerde och femte parets äro alltid tvägreniga, men det sista parets hafva endast en gren, som är liten och kort. Abdomen bildar sålunda ej något kraftigt simredskap, så- som hos Gammarida>. Orchestiderne tillhöra liiifvudsakligast varmare klimater, och hittills hafva vid Skandinaviens kuster endast två arter blifvit anträffade. Dessa tillhöra två olika släicten. o Gen. 1. ORCHESTIA, Leach. Antennas superiores pedunculis inferioium breviores. Palpus pedum maxillarium articulo ultimo obtuso. Pedes primi paris maris et feminae articulo quinto magis minusve dilatato, unguc brevi armato, subcheliformes. Mas pedibus secundi paris articulo quinto magno, nianum subchelifoi-mem una cum uiigue forinante. Femina pedibus secundi paris articulo (juinto mediocri aut parvo, cum unguc manum parvani subcheliformem formante. Epimerum quintum quarto parum brevius. Hithörande Amphipoder utmärka sig särdeles genom sina mycket korta öfre anten- ner, som äro kortare än de undres skaft, samt genom maxillarbenens palper, hvilkas sista led är bred och trubbig, icke klolik eller konisk. Frän Talitrus, hvilket slägte står mycket nära Orchestia, skiljes det luifvudsakligen genom det första benparets femte led, som hos båda könen bildar en griphand, fastän svag, hvaremot den hos Talitrus är mer eller mindre konisk och tillspetsad. 1. Orchestia littorea Leach. Antennas superiores capitis longitudine; inferiores longitudinem tertite partis corpo- ris R>quantes. Oculi rotundi. Pedes secundi paris maris articulo quinto magno, ovali, ungue valido et dentibus carente, instructo; iidem pedes feminje articulo quinto minore, obovato, ungue parvo armato. Pedes sexti septimique paris longitudine fere Oi-quales, iidem septimi paris maris articulis tertio quartoque dilatatis. Ap^endix caudalis parum emarginata '. ' Denna dingnos kan ingalnnila anses fullständig, enär vi sakna tillräcklig kiiunedora af en mängd till detta slägte hörande arter, för att kunna med säkerhet afgöra, hvaruti den väsendtliga olikheten dom emellan består. K \il AkaJ lljiijf- B. 3. \iO 1, 5 34 R A r. X A R M. B I! u z i: L r f S. Orcliestia littorea, Leacu: Tians. Linn. Soc , XI, p. 356 — Desmarest: Consid., p. 201, pl. 43, fig. 3. (?) — Mti.ne Edwahds: llist. Natur, des Criistao , III, p. Ifi. — Spence i?.\TE: Tlie Anoals a. iMagaz. of Natur. History, 1857, Ser. 2, p. I3C. Orchestia Euchorc, F. Muller: Arcliiv fiir Natuigcscli. XIV, p. .13, pl. 4, fig. 1 — 7. Habitat ad öras occidentales et balticas, locis arenosis. Beskrifiiiug af Hannen: De öfre antennerna öro af hufvudets längd och nä ungefär till de undre antenner- nas sista skaftled. Ueras svepa bestar af omkring 8 leder. De undre antemierna , som iiro omkring en tredjedel så låno-a som hela kroppen, hafva skaftet nästan af samma längd som svepan, hvilken beslår af omkring 17 leder. Ögonen äro runda och teniiigin slora. iMnndiblerna iiro starka och liafva den yttre grenen väpnad med 5 — 6 tänder, den inre med 4 — 5, samt tug^knölen mycket hög och stor. Den första maxillen, som saknar palp, har den yttre skifvau uti ändan väpnad med grofva, pä den ena sidan tandade tornar. Don inre skifvan, som är lång och mycket smal, är uti spetsen försedd med ett par långa cilierade i)orst. Den andra roaxillens skifvor äro breda, och den inre bär uti ändan, jemte en mängd kortare borst, ett längre cilieradt. Den öfre läppens undre kant är afrundad, och den undre läp- pen är djupt klufven, med flikarnc afrundade. Maxillarbenens inre skifva, som när nästan så långt fram som den yttre, är uti spetsen försedd med en mängd borst; den yttre skifvan är liten och uti spetsen samt den inre kan- ten väpnad med grolVa i)orst. Palpen, som består af tre leder, har den andra inåt utvidgad, samt den tredje i den främre ändan afrundad. Det första benparet, sora är mycket mindre än det andra, har den fjerde leden af triangulär form, nedåt bredast, samt den bakre och nedre delen försedd med en nppsväld och mjuk kant. Den femte leden har samma form som den fjerde, men är något mera långdragen. Längs den bakre delen går äfven på denna led en mjuk, uppsvälld kant. Klon är spetsig, ej alldeles så lång som den femte ledens undre kant, samt väpnad med ett par borst. Det andra benparets hand eller femte led är mycket stor och oval, med den undre kanten starkt bågböjd och försedd raed korta och grofva tornar. Der den undre och den bakre kanten öfvergå uti hvarandra, är den väpnad raed en liten trubbig tand eller knöl. Klon är stor, starkt böjd, slät och spetsig. .Det tredje och fjerde benparet äro af vanlig form Det femte och sjette benparet hafva den första leden mycket bred, med den bakre kanten starkt bågböjd, samt de öfriga lederna smala. Det sjunde benparet, som är längre än det sjette, har äf- ven den första leden bred liksom de två föregående benparen, den andra leden kort, den tredje längre och ganska bred, af triangulär form, med den bakre och nedre vinkeln starkt utdragen, den fjerde, som är något längre än den tredje, äfven bred, och den femte mycket smalare samt längre än den tjerde. Epiniercrna äro temligen stora, och deu första är mindre än de tre följande paren, som hafva den undre kanten afrnndad och försedd med korta borst. Den femte epimeren är föga mindre iin den föregående samt större än de två sista paren. Det fjerde paret af abdomeiis ben när liingre bakåt än det femte och har grenarne nästan lika långa, cy- lindriska, samt pä den öfre sidan och uti spetsen försedda med grofva tornar. Det femte benparet är kortare, men af samma form. Det sjette paret har endast en kort, i spetsen borstbärande gren, som är mycket smalare än basal-leden. Caudal-bihanget är kort och tjockt, med den bakre ändan afrundad och försedd raed en liten bugt i midten. Pä den öfre sidan sitta några tornar. Branchial-bihangcn är fem par. Honan liknar hnuTien, från livilken hon skiljer sig hufvndsakligen genom de två första benparens förra. Det första paret har den fjerde leden något bredare än den femte, som är af nctangulär form, något böjd, med den nedre ändan ej smalare än den öfre. Klon, sora iir stark och intager med sin basis ungelar hiilften af den femte ledens undre kant, är på midten af den concava sidan väpnad med 2 — 3 korta tornar Det andra benparets första led är ganska bred, isynnerhet vid den öfre delen, och har den främre knuten starkt bågböjd samt väpnad med korta tornar, och den liakre rät. Den tjerde leden är ungefär af samma längd som den femte, nedåt bredare, och längs den bakre delen försedd med en uppsvidld kant, liksom pä det första benparet hos hauncn. Den femte le- den är långdragen, nästan omvändt äggrund, på den nedre och främre delen försedd med en liten inskärning, uti hvilken sitter en mycket kort, uti den coneava kanten med några borst väpnad klo Afven denna led är längs den bakre delen försedd med en uppsväld kant. Det sjunde benparets tredje och fjerde led äro ej breda såsoin hos hannen. Längden är omkring femton m.in. Denna art Icirckonimer på Skandinaviens biide vcstra och östra kust, men dess geografiska utbredning ät norden kan ännu icke anses vara känd. Den trallas ofta på sandiga stränder, der den döljer sig under uppkastad tång och dylikt. Dä man lyfter på en sådan tånghög, lly de undan raed långa hopp. Gen. 2. ALLORCHESTES, Dana. Antennae superiores pedunculo inferioruiii longiores. Palpus pcdiim inaxillarium ar- ticulo ultiiiio in;i;:,ns minu.sve aouto. l^cdes i)riini secundiijue paris manii subchcliformi urmati. Epiineruiii quiiitum quarto sa'))issiuie broviiis. Sådant, som detta slägte här blifvit uppstiUdt, omfattar det de Orchestidaj, som hafva de öfre antennerna längre eller åtminstone lika långa med de undres skaft, samt SKANDINAVIKNS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 35 den sista leden af maxillarbenens palp mei' eller mindre spetsig '. De två första benpa- rens femte led bildar en mer eller mindre stark griphand, och den fjerde epimeren är of- tast större än den femte. 1. Allorchestes Nilsoni (Rathke). Antennse superiores pedunculo et flagello longitudine asqualibus, pedunculum in- ferioruin paullum superantes. Oculi rotundi, nigri. Pedes primi paris manu plerumque fere rectangulari vel late ovali. Mas pedibus secundi paris manu multo majore, ovata. Feinina pedibus secundi paris manu late rectangulari. Appendix caudalis divisa. Amplnthoe Prevosti ?, H. Katiike: Acta Acad. Leopold., T. XX, p. 81, tab. 4, fig. 5. » Nilsson! , H. Katuke: ibidem, p. 264. Orchestia Nidrosieiisis, KttövEH: Naturhist. Tidskr., anden Roekke, I, p. 299. Habitat ad öras occidentales a Nidrosia saltem usque ad Bohusiam. Bfskrifning: Hiifvudet bildar ej något rostium och ögonen äro temligen stora samt runda. Lederna af de öfre antennernas skaft äro grolva och älta};.-! utiit i 1,-ingd; din trtdje iir endast obetydligt kortare än den andra och tjockare iin svc^pan , som består al tio grofva leder och har nästan samma liingd som skaftet. De öfre nå stundom framom de undre antennernas skaft med 3 — 4 leder, men ofta äro de föga längre än skaftet. De undre antennerna, som äro fastade midt under de öfre, hafva basaldelen mycket stor och sammansatt af de tvä första lederna. Den tredje leden är mycket kort, men den fjerde och femte, som äro i det närmaste lika stora, äro mycket längre än denna. Svepan består af tio leder. Mandiblerna äro starka, och deras yttre gren är väpnad med 6 — 7 tänder, den inre med 5 — 6; tugg- knölen är hiig och dess yta har njurlik form. Den första maxillcns inre skifva är ovanligt lång och smal, samt uti sp<'tsen lörsedd med tva länga ciliera i • ' ' Kpiraera octo anteriora margini inler. dentata . . . livvis. a. Dorsum carinatum. 1. Gammai-us Sabini, Leach. ' Oculi magni, snbreniformes aut subovati. Carina^, dorsales segmentorum thoracis quinti, sexti, septiini, et primi .secundique abdominis dentes magnos postieo formantes. Appendix eaudalis indivi.sa, apice subtruncata et omarginata. (lammarus Sabini, Leach : Uoss's Voyage, Kd. 8:o, II, \-t. 178. » " Edw. Sabine: \ supplement to tlu; appnulix of Capt. l?oss's Voynge in tlie vcars 1819 — l8Sfl, p. 2.12, tab. I, fig. 8—1 1. » » H. KiuJYElt: (iiiuilands .\nipliipodrr, p 214, tnb. 1, fig. 3. » » M. Kdhauds: Hist. natur, des Cruslac, T. III, p. 50. » " II. RatiikE: Acta Aend. Leopold.. T. XX, p. 7 I ■ » » 1"rey u. Lhi (Kardt; Riitr.igc ■/.. Kcnntn. uirbcllos., Thiere. p. I fil. >' >• \V. I,ii,.iEH()lt(i: Kon;,'!. Vetiiisk. .Vkad. ilanill. ISä."», p. 4 47. Habitat öras nostras occidentales, ab arctieis usque iii IJohusiain. Beskrifiiing: Kroppen är liiig, starkt lioplryekt oeii forsudd pä ryggen nicd en stark kdl, som tilltager i höjd ifrån del törsin segmentet af thorax till del tredje segmentet af abdomen. l'ii de tre sista segmenlerna af tliorax cell de tvä första af abdomen bildar denna kol baktill starka, bakiitrigtade tiinder, en pä livarje si'gment. Det Ijerde nbdominal-segmeiitets köl iir mjeket liigre än de fiiregäendes, oeli liar pä niidlen en stark nedlryckning. rå al)domeii8 tva sista segnieiiter iir kiilen obetydlig. Ilufvndel iir litet ocli bar pä den iifre sidan en skarp, bakat i höjd nftagande kiiin, som framtill bildar ett litet rostrum. Ögonen äro stora, oftast njurlika. stundom nästan Hf äggrund form. SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 51 Båda paren af antenner äro hos större individer af samma längd, men lios mindre Hro de undre något längre än de öfre. Ue öfres första led af skaftet är tjockare än den andra, hvilkeu har samma längd som den första, men är längre än den tredje. Svepan, som är mycket längre än skaftet, består af omkring 50 leder hos större individer. Bisvepan har 7 leder och de undres svepa består af omkring 44 — 46 leder. Hos mindre indi- vider bestå de öfre antennei-nas svepor af 27 — 28 leder, och de undres af samma antal, samt bisvepan af fem. Mandiblerna, som äro starka, hafva grenarne väpnade med 4 — 5 tänder och tuggknölen stor, samt palpen grof, Maxillarbenens palp är ej särdeles lång, men af grof byggnad. På palpens klo finnes en tydlig gräns emel- bin sjelfva spetsen och den öfriga delen. Mundelarne öfverensstämma för öfrigt med dem af G. loeusta. Det första och andra benparet äro nästan lika stora, och hafva den femte leden eller handen af äggrund form, samt uti den bakre kanten väpnad med grofva och korta borst och tornar. Deras klor, som äro starka och lika långa som hälften af handens bakre kant, äro uti den concava kanten försedda med några borst. De öfriga benparen äro starka och af vanlig form. De fyra första paren af epimerer, som tilltaga bakåt uti storlek, äro nä- stan fyrkantiga och ganska höga. De tre sista paren äro betydligt mindre. Simbenens basal-ledcr, som äro mycket grofva, ocli hafva en längsgående fåra på den främre och bakre si- dan, äro kortare än greiiarne. De tre sista paren af abdominalben nå lika långt bakåt. Det tredje och fjerde benparet hafva basal-leden af samma längd som grenarne, af hvilka den yttre är något kortare än den inre. Ba- sal-Ieden är försedd med fina tornar längs den öfre sidans yttre kant, och grenarne äro försedda med sådaua längs den öfre sidans båda kanter, samt med några gröfre uti sjelfva spetsen. Det sjette parets grenar äro längre än basal-leden, nästan lika stora, plattade, lancettlika, i deu yttre kanten försedda med fina tornar, i deu inre med längre borst och i spetsen med några tornar oeh finare borst. Caudal-bihanget varierar teniligen mycket. Det är aflå.igt och har den bakre ändan än tviirt afstympad, än försedd med ett par små bngter. Brancliial-bihangen äro stora och till antalet sex par. De saknas vid det första benpnret af thorax. Skalet är knottrigt af små upphöj- ningar, isynnerhet på de bakre scgmenterna. Hannar och honor likna hvaraTidra fullkomligt, med undantag af antennernas längd och de tvä första benparens händer, som äro större hos hannarne. Denna art uppnår en betydlig storlek. I'-n hona från Finnmarkens kust har en längd af 4 4 ra. ra., men de individer, som erhållits pä sydligare lokaler, äro mycket mindre. De flesta äro omkring elfva m.m. långa. Ungarne visa temligen stora olikheter med de fullvuxna, så att man lättcligen skulle kunna anse dem för en egen art, om man ej träffat dem uti bröstsäcken pä honan af G. Sabini. Deras antenner äro korta och tjocka, oeh hafva skaftet något längre än svepan, som består endast af fem leder oeh har nästan samma tjocklek som skaftet. Bisvepan består af endast tvä leder. De undre antennerna äro liingre än de öfre och deras svepa består äfven af omkring fem leder. Kyggen visar ej spår till de tänder, som finnas hos de äldre, utan har endast en svag köl. Benen är mycket tjocka. Det tjcrde och femte paret af abdominal-ben har mycket långa tornar uti spetsen på grermrnc, och det sjette paret visar det märkliga fiirhållnndet , att den yttre grenen är stor, men deu inre fullkomligt rudimentiir. Caudal-bihanget är uti den bakre kanten urnupet eller något litet klufvet. Denna art, som egentligen tillhör den högre norden, hvarrst den uppnår sin största utveckling och före- kommer i större mängd, träffas längs Skandinaviens vestkust, åtminstone ända ned i Bohuslän. 2. Gamraarus angulosus, Katiike. Oculi magni, subovati. Dorsuni anticuin angulatum, posticmn cariiiatum, sed ca- rinaj segiiientoruin quinti, sexti, septiini tboracis et priini secundiqiie abdoiuinis postice truiicata», deiites non fonnantes. Antennaj superiores longiores. Testa quasi minutissime squamosa. Raini pedum sexti paris abdorainis fere aequales. Appendix caudalis lata, iiidivisa, postice einarginata. (iamniarus angulosus, II. Katiike: Acta Acad. Leopold., T. XX, p. Ti, tab. III, fig. ."?. >< » Frey u. Lkuckaudt: IViträge z. Kenntn. wirbellos. Tliiere, p. 102. » " LlLJEBOliG; Kongl. Vitensk. Akad. Handling. 1853, p. 447. Habitat ad öras occidentales, ab arcticis inde ad Bohusiaiii, gregarius, agilis. Bi^skrifning: Kroppen är hög och hoptryckt, samt försedd med köl längs ryggen. Tå de främre segraen- terna är likväl denna köl mycket svag, men tilltager bakåt i höjd iinda till det tjerde segmentet af abdomen. Den bildar ij några tänder, såsom hos G. Sabini. Det tredje abtloniinal-segmentets köl liar_ på midten en intryckuing, och de sista segmentcrnas är mycket svag. Hufvudet är försedt med ett litet rostruni. Ögonen äro stora och nästan aggrunda. De öfre antennernas svepa består af omkring 21 leder, oeh bisvepan af fem. De undres svepa består al 22 — 23 leder. Båda parens svepor hafva lederna vid basen smalare, och mot den främre ändan tjockare och för- tedda med en krans af korta borst, hvarigenom gränsen emellan lederna blir ganska sknrp och tydlig. Den liknar, hvad mundelar oeh cxtremiteter beträffar, nästan fullkomligt den föregående arten. Caudal- bihanget är bredare än hos G. Sabini och i spetsen urnupet. Skaht synes liksom tjällbelagdt genom små upphöj- 62 KAGNAU M. BRUZELIUS. ningar, som under starkare förstoring visa sig hafva en bSgböjd form och vara ordnade uti tviirgärnde rador. Hos G. Sabini aro skalets ojiMiinhtter mycket mindre märkliara och liafva mera form af runda knöhir. De största individer af denna (orm, som jag sett, voro omkring tolf m.m. Till färgen är den vanligen olivgrön eller brunaktig Ögonen äro svarta. Honornas ägg äro blAgröna. Denna art förekommer längs hela Skandinaviens vcstra kust, ifrån den aldra nordligaste delen ända ned till Kullen. Uti Bohusliius skärgård träffas den stundom uti tallösa stimm. Den är utmärkt snabb i sina rörelser. Anmärkning: Garamarus angulosus visar så stor likhet med G. Sabini, att man nästan skulle kunna vara böjd för, att anse dem för samma art eller sSsom endast två olika former af samma art, om de icke företedde så stor olikhet, hvad ryggkölen beträffar. Härnti närma sig väl uiig.irne af G. Sabini mycket G. angulosus, men dels triiffar man fullt utbildade, äggbiuande individer af G. angulosus, dels vida mindre exemplar af G. Sabini, som redan ega de egendomliga tänderna p;"i ryggens köl. Jag har varit i tillfälle att undersöka och jemfora indi- vider af båda dessa arter tagna uti Bohuslän pä samma ställe, af livilka G. angulosus, af tolf m.m. längd, med ägg i bröstsäcken, ej visade spur till tänder på ryggknölen, då diremot dessa tiinder voro fullt utbildade hos un- gar af fem till sex m.m. längd af G. Sabini. Man torde deriöre hafva skäl, att anse dessa såsom tvii skilda, ehuru ganska närstående arter. aa. Dorsum rotundatum. b) Segmenta tiia posteriora abdo minis supra fasciadis spinarum ar mat a. B. Gammarus locusta (Linné). Oculi magni, reniformes. Antennas snpcriore.s inferioribus longiores, flagello appcn- diculari ex articulis 5 — 9 con)po.sito. Rami pedum abdominis ultimi paris aut a-quales aut exteriör interiore quarta parte major. Appendix caudalis profundissiine divisa, Spinte in segmentis tribus posterioribus niagna?. Cancer macronrus, thorace artieulato, cneruleus, LlNNÉ: Gotlil. Resan, p. S60. « locusta, Ll.NSÉ; Fauna Sueeia, edit. 2;da, p. 497. » ') « Systuraa Natnr;e, edit. l;;rma, p. 105 5. » pnlex, Linné: ibidem. Gammarus locusta, M. Edw.\ri)s: Hist. uat. des Crustac, T. III, p. 4 4. » « Z.A.DDACU: Syiiops. Crustac. Prussic. Prodromus, p. 4. » Dnebeni, Lii.jehorg: ÖlVers. af Kongl. Vetensk. Akad. Förhand!., 185 1, j). 22. » locusta, HiuGERSDiJK: Anuot. de cjuibusd. (Jrustac. indig., p. 18. •1 » L11..1EI10KO: Kongl. Vetensk. Akad. llandl., 1853, p. 4 48. » mutatus, » Ibidem, p. 447. » locusta, Sfence Bate: Annals a. Magnz of Natur. Hist., 1857, scc. ser. XIX, p. I i i. Habitat oiiiniiim vulgatis.sima in niari germanico et baltico. Heskrifning: ' Kroppen iir hög nch niigot hoptryckt, med ryggen afrundad och utan sjiär till niigun kol. Ögonen äio stora och njnrlika, med den öfrc andan liggande: niigot mera bakåt iin den iiedie llulvudets främre kant bildar ej något rostruni. De ölVe antennerna, hvilka nå till det första segnientet af abilomen, äro liingre an de undre, och ötVerskjula dessa med 4 — 5 leder. Skaftets första led af de öfre antennerna, som är något tjockare och längre än den andra leden, når lika långt Iraui som de tre fiirsta lederiui af de undre autenneruas skaft. Den andra leden iir mycket längre äu dcu tridje, hvilken när ungef;U- sä långt tram som den fjerde leden af de undres skaft. Leilernas antal i svepa och bisvepa varierar mycket eller djurets storlek och kön. En stor hanne hade fyratio leder i de öfrea svepa och nio uti bisvcpan, samt sexton i de undres svepa. Det vanligaste antalet är likväl omkring tretio li:der i den öfre, ä — 7 i bisvcpan och I".' 15 i den undre svepan. Deu 1'örsta leden af de undre antenner- nas skaft är kort, men tjock. Den andra leden, livars yttre sida är kort och den inre större, utskickar frän den undre delens främre anda en stor, något böjd, i spetsen borstbiirande process; den tredje leden iir älven kort, och tjockare un den (jerde och femte, hvilkn äro liingre an den tredje och lika långa med hvarandra. Både skaft och sveper äro försedda med tendigen långa borst. Mamlibleriia, som äro starka, halva den yttie oeh den inre grenen försedda med 4 — 5 grolva tänder och tuggkiiölen hög. l'alpen är lång och grof; den andra leden iir längre än den tredje, oeh båda bära i den ena Då man mycket tvistat om, hvilken art som egentligen iir Linnés (iammarns locusta, har jag icke ansett det vara öfvcrllödigt att meddela en utförlig beskrifuing af individer af denna art tagna viJ (iotlaiid, hvarest LiNNfe först observerade sin Garamarus locusta. SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMAKIDEA. 53 kanten länga borst. Den första niaxilleiis inre skilva är figgriuKl, och har hela dcii iiire kantcu försi dd lued giofva.. cilierade borst. Den yttre skitvan, som är större, bär i äiulau grolVa, krökta ncli i den ena kanten landade tornar. Palpen nfir längre fram än den yttre skifvaii. Uen andra niaxillens skifvor äro breda och aflanga, samt niistai) lika stora, den yttre försedd i den främre ändan med langa och släta, samt den inre i hela den inre kanten med grofva ocli cilierade borst. Maxillarbeneiis inre skilva når sä långt fram som palpens första led, och bär uti den inre kanten borst, samt i den främre ändan, jemte sädana, tre korta och grofva tornar. Den yttre skif- van, som når till midten af palpens andra kd, har den inre kanten väpnad med grofva tornar, hvilka tilltaga i längd mot skiiVans främre ända, hvnrest de ersättas af cilierade, biijda borst. Palpens andra led är längst oeh den fjerde leden eller klon visar en tydlig gräns emellan den böjda spetsen och den bakre griifre delen. Alla pal- pens leder äro försedda ined länga grofva borst. De som sitta på den tredje li-den äro i den ena kanti-u tandade. Den öfre läppens undre kant är afrundad, och den undre läppen år bred, samt i midten dju])t klufven. De två första benparen äro starka oeh till formen lika, men det andra är något större än det första. De- ras händer (fcunte kden) äro temligen stora oeh piironformiga, samt i drn bakre kanten vä|)nade med grofva borst och tornar. Alla lederna, isynnerhet den fjirde, äro i den bakre kanten försedda mrd borst. Deras klor äro starka, krökta och spetsiga, samt sakna tänder. Det tredje oeh tjeide paret, som äro något längre än de föregå- ende, hafva den första leden läng, smal och något biijd, den andra ganska kort, den tredje något kortare än den första och liingn; än den fjerde, som är längre an den femte, hvilken bär en stark, konisk, i spetsen något krökt klo. Alla lederna äro försedda mrd längre och kortare tornar och borst. Del femte beiipiirel sr något längre än de två föregående, samt kortare än det sjette, som åter är kortare åii det sjunde. .Mia drssa tre benpar öfverens- stämma i det närmaste med hvarandra i form, oeh hafva den första leden bred, upptill något bredare än nedtill, i den bakre kanten fint tandade och lorsedda med uägra korta borst. De öfriga lederna äro smala oeh bära grofva tornar och borst. Epimererna äro höga. Det andra oeh tredje paret äro mindre än det första, och alla tre paren hafva rt-- ctangulär form, med de undre vinklarne afrnndadc. Det fjerde paret epinierer äro större än de föregående oeh hafva uti den bakre kantens öfre del en djup inskilrning, hvari den femte epimeren upptages, som är genom en bugt i den undre kanten delad uti tvenne Hikar, en friimre, något mindre oeh en bakre något större. De två sista paren äro mindre. Abdomeiis första segment har den undre kantens vinklar afrundade, men det andra och tredje segmentets bakre vinklar utlöpa uti en skarp spets. Simbenens grenar äro längre än basal-lederna. I'å ryggen af de tre sista segmenterna sitta tre små knölar eller u])ph(ijningar, som bära toruar och borst. Det fjerde segmentets raedlersta knöl bår två grofva tornar, som omgifvas af niigra länga borst, oeh sidoknölarne bara hvardera fyra tornar och nio borst. Det femte segmentets medlersta knöl är väpnad med tvä tornar och fyra borst, samt sidokuölarne med fem tornar och nio borst. Det sjette segmentet liar på den medlersta knölen två tornar, oeh pä hvardera sidoknö- len lika många '. Det tjcrde och femte paret af abdoniens ben nä lika långt bakåt och halva grenarne lika länga, samt på (len öfre sidan oeh i spetsen väpnade med tornar. Det sjette parets grenar nå mycket längre bakåt än de två fcHegående paren, oeh åro plattade, långa, samt temligi-n breda. Den yttre grenen, hvilken hos som- liga är lika lång med den inre och hos andra en Ijcrdedil längre iiii denna, är uti den yttre kanten väpnad med grofva tornar oeh långa, knip|)vis fastade cilierade borst, men i den inre kanten nästan endast med borst. Uti den bakre ändan bär denna gren en kort, konisk, grof, i spetsen borstbärande torn. Den inre grenen är väpnad med tornar och långa cileiade borst uti båda kanter oeh den bakre kanten. Hos flera individer äro likväl det sjette benparets grenar uästau lika långa, och den torn, som sitter uti spetsen pä den yttre grenen, ganska liten. Candal-biliangi^t år klulvct ända till basen, med flikarne aflånga och i midten af den yttre kanten väpnade med ett pnr tornar oeh några borst. Branchial-bihaiigen äro stora och fastade vid alla benparen, utom det första. Honorna skilja sig från liannarnc genom kortare antenner, och de tvä första benparen, som äro mindre och liafva händerna nästan af fyrkantig form. De största exempliir från Östersjön, hvilka jag varit i tillfälle att undersöka, voro omkring tjugu m. iii. långa. Vid vestkusten har jag eir.edlerlid erhållit exemjilar. som äro vida större. Till färgen ar tlniiia art grön- aktig eller brun. Ungar tagna ur bröstsnckeii på en hona, som hade grenarne lika stora på abdoniens sjette benpar, skilde sig i flera bänseciuleii ifrån de äldre. Ögonen hade oval form, med mycket färre linser iin hos de äldre. Anten- nerna voro korta, de öfre något längre än de undre, samt med fyra leder uti hvarje svepa. ?>isvepan bestod af två leder. De tvä första benparen voro lika stora, med händerna af oval eller nästan rectangulår form. Abdomens sista benpar har den yttre grenen mycket längre än den inre, samt bestående af två cylindriska leder, den sista smalare och något kortare än den första, samt uti spetsen försedd med några borst. Den inre grrnen år något kortare än den första leden af den yttre grenen. Denna art är den, som alliiiånnast förckoinnur vid Skandinaviens kuster, både de östra och de vestra. Den har en mycket vidsträckt geografisk utbredning, och förekommer vid Grönland och Spetsbergen, vid Englands och Frankrikes kuster, i Medelhafvet oeh i Svarta hafvet, hvarest R.\tuke har tagit den. ' Pä de flesta exemplar är de tre sista segmentenias beväpning sådan, som den ofvanbeskrifna. Den är likväl underkastad variationer, hvarföre det ej torde vara riktigt att, i likhet med Buugersdmk, upptaga antalet af ryggens tornar uti art-diagnosen. 54 RAGNAU M. BRUZELIUS. Åmnärkniiig : Att denna art ar LiNNÉs Ganimarus lociista tyckes vara ttmligen siikcrt. dii den troligen ar den cndn Gammanis-art, som Ifirekoninier vid (iotland, livarest Linné träffade den, vid lloburfjen. Hvad syno- nyniicns utredande beträflar, lär jaj; liiinvisa till Miuuendoukf'» Sibiriclie Keise, livaruti Doctor F. Brandt, som bearhctnt Crustacccnia, med iitlörligliet afhandlar densamma. Den af Liljeborg såsom egen art upptagna (iammarus mutatus nr jag böjd för att anse vara endast en varietet eller en egen form af G. locusta, från hvil- ken den skiljer sig liufviidsakligen genom grenarne nf al)doraens sjette benpar, som iiro lika stora. Hvad den ena grenens storlek i fiirliälhuidc till rleii andra af abdomens sista benpar beträffar, har jag nendigen funnit alla möj- liga öfvergångsformer, ifriiii ungarne, som visa liäruti ganska stor olikhet, såsom synes af ofvanslilende beskrifning, ända till den form, då dessa grenar »ro lika stora. Jag anser dit derföre sannolikt, att den yitre grenens sista led af abdomens sjette benpar, hvilkcn ar betydligt stor hos uiigarne, småningom aftager i storlek i den mån som djuret tillväxer, så att den hos gamla individer endast utgöres af den korta torn, livarmed denna gren van- ligen är vilpnad. Bland den stora mängil af exemplar, som jag undersökt, har jag också aldrig funnit mindre in- divider ined dessa grenar lika stora. 4. Gammanis pulex (De Geer). Oculi iiiinorcs, subovati, antice paruin vel vix simiati. Antennje superiores inforio- ribus loiigiores, fiagello ajjpondiculari circiter triartieulato instructte. Dorsum non denti- bus arniatuui. Spiiue scginentoruin triuin ultimoruin abdominis luinutissiraae. Rami pe- dum abdoiiiinaliuiii iiltimi paris ina?quales. Squille Puce, De Geer: Mémoires pour servir h Thistoire des Itisectcs, T. VII, p. 525, pl. 33. Gammarus pulex, (iEitv.xis: Ann. des Seienc. nat., sec. serie, T. IV, p. 128. » fluviatilis, JL Edwards: Hist. natur, des Crust. , T. III, p. 45. » » » » Ilegne animal., édit. 3:me, pl. 60, f. 1, 2. )> » Z.\DDACH: Syuops. Crust. Prussic. Prodromus, p. 6. » pulex, llosius: ■\Viegnianns Arehiv f. Naturgesch. 1850, T. I, p. 233. » n BuuGEiiSDiJK: Annot. de quibusdam Crustac. indigen., p. 4. a » Lil.JEBOUG: KoMgl. Vetensk. Akad. Ilandl., 1853, p. 449. Habitat in acjiiis dulcibus. Beskrifning: Kroppen är hos denna art, liksom hos den föregående, hög oeh lioptryekl, med ryggen airiindnd och utan tänder. Ögonen äro små, mycket mindre än hos G. locusta, samt af äggrund eller oval foriu, och visa högst sällan en svag inböjning pä den friimre kanten. De öfre antennerna äro längre än de undre, med sve- pan bt^stående af 25 — 30 leder oeh bisvcpan af tre till fyra. De undre antennernas sveper bestå af 16 leder. Hvad muiulelarna beträflar, älVensoni i de flesta andra hänseenden, öfverensstämmer den med G. locusta Dess första benpar Ur mindre än det andra, och har handen piironformig samt i den bakre kanten försedd med borst och niigra tornar. Det Ijerde paret af abdomens ben när längre bakåt än det femte, och har den yttrr grenen något liingri- iiu di n inre, samt båda pä den öfra sidan och i spetsen väpnade med tornar. Del femte pa- ret har deremot den inre grenen n:istan kortare än den yttre. Det sjette paret, som når liingre bakåt än de två föregående, har grenarne temligen stora; den yttre, som är limgre och stiirre än den inre, har den yttre kanten väpnad med några tornar oeli länga borst, och den inre kanten endast med borst, och bär uti spetsen en kort, borstbcviipnad torn. Den inre grenen iir försedd med borst uti biida kanter, samt i spetsen med några korta tor- nar. De tre sista segmenterna af abdomen lialVa turnarne j)A ryggsidan mindre än (i. locusta oeh till antalet färre Dess storli'k är tio till sexton m.ni. Denna art forekomiiier nllniiint uti sött vatten, i bäckar, åar och insjöar. T). GamDumis poecilunif, Ratiike. Ociili ri'iiifornies. Aiitenna' superiores iiiferioribtis longiores et flagello appeiidicu- lari, e.\ artieulis 4 — 6 coniposito, instruetsp. Pedes tlioraeis primi seciindit|ue paris fere aeqiiales, iiiaiiibtis fere ovatis. Rami pedtim abdominis ultimi paris valde inietjuaies, exte- riör major, fere lanceolatu.s, interiör imilto minor. Gammarus poecilurus, II. IUtiike: Acta Acad. Leopold., T. XX, p, 68, tab. IV, fig. 2. « Kroyeri, » >• Ibidem, p. 69, tab. IV, fig. 1. >i poecilurus, l.ii.jEiKiiifi: Kongl. Vetensk. Akad. llanill. 1853. p. 450. Ilabitat ail uras occidentules, a Christiansund inde ad promontorium Kullense. SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 55 Beskrifiiing: Denna art, som i allmänhet är mindre än G. locusta, öfverensstämmer i de flesta hänseenden med denna. Ögonen äro njurlika och smala särat svarta. De öfre antennerna, sora äro längre än de undre, hafva i 8vepan 25 — 30 leder och i bisvepan fyra till sex. De undres svepa består af omkring 21 leder, som äro försedda raed nägot längre borst än de ölre. De tvä första benparen äro nästan lika stora, eller det andra obetydligt större än det första. Deras händer (femte leden) äro mindre än hos G. locusta, nästan äggrunda, samt uti den bakre kan- ten försedda med borst och nägra tornar. Klorna äro starka och krökta. Eyggen saknar alldeles tänder, och de tre sista abdominal-segmenternas med tornar väpnade raedlersta knölar äro vanligen delade uti två upphöjningar. Abdomens fjerde benpar når längre bakåt än det femte, samt något längre än det sjette parels basal-led. Det sjette benparets yttre gren är temligen lång, och i kanterna väpnad med grolVa tornar och långa cilierade borst, samt i spetsen med en borstbärande grof torn. Den inre grenen är mycket mindre, på sin höjd en tredjedel så lång som den yttre, Inncettlik, försedd med glesa tornar och borst uti kanterna och i spetsen, samt når endast med spetsen bakom caudal-bihangels flikar. Till färgen är den brungul, med rödaktiga fläckar på abdominal-segmenternas sidor. De största exemplar, som jag undersökt voro 13 — 14 m.m. långa. Denna art förekommer endast vid vestknsten, hvarest den blifvit tagen vid flera ställen af Norges kust, såsom Trondhjem, Christiansund och Molde, i Bohusläns skärgård och vid Kullen. Anmärk niny : Denna art står mycket nära G. Olivii M. EDW.MtDs och den af Rathkk vid Niklta och Cap Parthenion tagna (jaminarns gracilis. ])en förra tyckes emedlertid skilja sig Imii (j. poecilurus derigenora att ögo- gonen hafva nästan lancettlik form och att den inre grenen af abdomens sjette benpar iir nastnn alldeles rudimen- tär. G. gracilis ' saknar tornar pä de tre sista abdominal-segmeuterna och har caudal-bihangels flikar kegelformiga och racra tillspetsade. bb) Segmenta tria posteriora abdominis spinis destituta. 6. Gammarus obtusatus (Montagu). Oculi parvi, rotundati. Capiit inerme. Antennae superiores infurioribus longiorcs. Segmentum abdominis secundum et tertium margine postico unidentatuin, quartuin qtiintum- qiie bi- vel tridentatuin. Articidus quintus poduin secundi paris apud uiarcrn eodem ar- ticulo pritni pafis iiiulto major, fere triangularis, margine inferiore obliquo, tuberculato, ungue magno, obtuso, compresso. Feminaj manus (articulus quintus) pedum secundi pa- ris minor, fere ovalis, ungue acuto; lobus anterior epimeri segment! sexti in duos lobos minores rotiuidatos incisura divisus. Pedes abdominis ultimi paris ramo interiore parvo, exteriore magno lanceolato. Appendix caudalis profundissime divisa. Cancer Gammarus obtusatus, Montagu : Trnnsact. of the Linnean Soc., Vol. XI, p. ä, tab. Il, fig. 7. Gammarus niaculatus, Liljeborg: Öfvers. af Kongl. Vetensk. Akad. Förhandl. 1852, p. 10. » » )» Kongl. Vetensk. Akad. Ilandl. 1853, p. i52. Habitat rarus ad Bohusiam et oram Kullensem. Beskrifning. Hannen: Kroppen är äfven hos denna art hoptryckt och hög. Ögonen äro sraä, runda och till fårgen svarta. De öfre antennerna, som nå till abdomens första segment, och äro längre än de undre, hafva skaftets första led niistan lika låug sora den andra, men mycket gröfre. Pä den främre och undre delen är den törsta leden väpnad med en grof torn. Den tredje leden är en tredjedel kortare än den andra. Svepan består af 22 — 24 leder och bisvepan af tre till fyra. Den andra leden af de undre antennernas skaft utskickar pä den undre sidan, såsom är vanligt hos Gammarus-arterna, en process, som är ganska liing och når lika långt fram som den tredje leden, hvilken år mycket kortare ;in den fjerde, som är lika lång med den femte. Svepan består af 7 — S leder. Båda paren af antenner bära endast mycket små och glesa borst. Mundelanu^ förete ej något ovanligt förhiillandc. Mandibular-palpens första led är temligen stor, dock mindre än den andra och tredje. Den lörsta ma.xillens yttre skifva är i den fiämre ändan väpnad med grofva, i spetsen treklufna tornar. De två första benparen äro mycket olika hvarandra. Det första benparet är betydligt mindre än det an- dra, och har den femte leden äggrund och i den bakre kanten väpnad med långa borst. Dess klo är stark, spet- sig och böjd. Det andra benparets femte led är mycket stor, nästan triangulär, med den undre kanten snedt al- skuren och dess bakre vinkel rät. Den främre delen af den undre kanten är försedd med två, tre knölar eller länder. På den bakre delen af handens inre sida sitter en bred tand, hvarigenom bildas en grop på den inre sidan, livai'- ' Fauna der Kryra, p. 374, tab. V, fig. 7 — 10. 56 RAGNAR M. BRUZELIUS. uti klon upptages, dfl den Infiges till handen. Klon är bred och lioplrvckt, lot-d spetsen nfrumlad och bred. Det tredje ooh Ijerde Ijenparet iiio lika liinga, och kortare än de tre sista paren. Den första k den al' dessa tre sista benpar är bred, atlänu;, i den bakre k:intcn naggad eller fint landad Den andra lidi-ii iir kort, den tredje längre och bredare än den Ijerde, inen kortare än den lenite. Klorna äro korta, starka, spetsiga och krökta. Epimererna nro höga. De tre törsta paren, af livilka det första är större än de tvä följande, äro af rcetangulär form med ilcu undre kantens vinklar alViindadc. Det fjerde paret, som är störst, har uti den bakre kanten en bugt, hvari den femte epimeren upptages. Denna är. jemte den sjette, delad genom en bngt uti den undre kanten uti tva lo- ber, af hvilka den främre och mindre går längre ned än den bakre ocii större. Deras undre kanter äro afrundade. Den sjunde har den undre kanten jemnt alrundad. Det första, andra och tredje abdominal-signientets undre kant utlöper bakäl uti en skarp spets. Det tredje segmentets spets är längst, och hela diss bakre sidokant iir starkt coneav. Det första segmentets bakre och öfre kant bildar ej nägon tand, men det andra och tredje iiro försedda med en liten tand uti midteu af den bakre kanten. Det fjerde liar tre tänder uti den bakre och öfre kanten, och det femle två till tre. Det Ijcrdc' paret af alxlonicns ben nilr nägot liingre bakiit iin det femte, ocli båda nå litet längre än det sjette benparets basal-led. (irenaine äro pä den öfre sidan och i spetsen försedda med tornar. Det sjette parets basal-lcd är något kortare än den \ttre, smalt lancettlika grenen, hvilken i spetsen bär en grof och spetsig torn, och i kanterna är väpnad med några glesa och korta borst, samt är nästan lika läng som de tvä sista abdominal- segmenterna. Den inre grenen ar däremot mycket mindre, nästan rudimentär, och har form af ett litet fjäll. Cau- dalbihanget är klufvet uti två flikar, som på den öfre sidan bära ett litet borst. Jlonan har kortare antenner än hannen och är något mindre. De tvä första benparens händer hafva samma form, men det förstas iir mindre än det andra parets. De äro af oval form och hafva den bakre kantens nedre del försedd med några snia knölar eller tänder, emellan hvilka kanten är fint crenelerad. Deras klor äro spetsiga och ungefär hidftcn så liinga, som handens bakre kant. Det sjette segmentets epimerer visa den egenheten, att lieras främre lober iiro genom en inskiirning delade i tvenne mindre afrundade flikar. Branchial-bihangen äro stora och till antalet fem par. De saknas vid det första och sjunde benparet. Stor- leken är 8 — 9 ni in. Till färgen iir den livitaklig, med röda fliickar. Denna art förekommer sparsamt vid Skandinaviens vestra kust. Den träffas då och dii i Bohusläns skär- gård. Professor Liljehoug har tagit den vid Kullen. 7. Gammai'us palmatus (Montagl). Oculi piirvi, rotiiiidati. Antc-nna^ superiores inferioribus longiores. Mas articulo qujnto peduin sccundi paris eodern primi paris niulto inajore, triaiigulari. inargine inferi- ore lajvi, ungiie longo, satis gracili, aciito. Feniina articulo qiiinto peduin secundi paris ovali et lobo antoriore epiiiieri .scginonti scxti i» processum longuin deorsum producto. Segtncntuin ahdoiiiiiiis (puirtuin iiiargiue posteriore dor-^i unideiitato, quiiitiiiii eodtm mar- gine bidentato. Pedes abdominis sexti paris raiuo interiore parvo, exteriore rnagno, fere liileari. Appendix caudalis profundissime fissa. Cancer palniatiis, MoNr.\r,i' : Transact. of tlie Linnean SoeietA, Vol. VII, p. CO, tab. VI, tig. 4. .Melita palmata, LK.\f:ii: Transaet. of the Linnean Soeiety, Vol. XI, p. 3.i8. Oammarus Dngesii, M. llinvAllDS: Hist. nat. des Crustnc., Tom. III, p. 54. » >' « » Cnvicr, IJcgne nnimal, 3:e édit., pl. Cl), Hg. 3. Melita palmata, Frey u. Lkuck.^hdt; Beiträg. z. Kenntn. wirliellos. Thiere, p. I (i t' (iammarus palinatiis, VV. LiljeborG: Kongl. Vctensk Akad. Ilandl., 1853, p. 4."i3. » 'I Spence B.\tE: .\nnals a. Magnz. of Nat. Hist., sec. ser., XIX, p. 1 4 i. IIal)itat ill (Veto Orcsiiiiil. Beskrifiiing: llulVndct saknar rostnim, och ögonen hro små oeli runda De öfre antennerna, sora nå unge- fiir till det Ijerde segmentet af abdoineli och äro betydligt längre itu de undre, hafva skaftets IV^rsta led tjockare än de två följande och något kortare iin den aiiilra, men niistan dubliell sii läng som den tredje. Deras svepa består af 2C och bisvepaii af två leder. Den från de undre antennernas andra led ulgiii:i)de processen är lika liiiig som den tredje och niigot uppålbiijd. Deras fjerde skaftled, som är mycket liiiigre an den treilje, är älven något längre än den femte. Deras svepa består af 9 leder. ]?åda paren af antenner bäia endast lina och korta borst. Hos honan nro antennernn något kortare än hos hannen. Mandibular-palpeu är ej särdeles lång, racd den andra leden längre än den tredje. Tiiggknölcn är hög-. Fiir öfrigt äro niuinlclarnc af vanlig beskalTenhet, såsom hos (i. locusla. Den första inaxillens yttre skifva iir i ändan väpnad med treklufna tornar, och dess inre skifvn, som är äggrund, bär uågra cilierade borst. Det SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 57 Det första Ijenparet är mindre än det andra. Hos hannen ar dess femte led eller handen kortare än den Ijerde, nästan triangulär, och har uti den undre kanten en djup inskärning eller biigt, som gar bakifrån uppåt och framåt. Inuti denna bugt är klon fästad Dess öfre del är bred och tjock, men den nedre eller spetsen är be- tydligt smalare, samt något krökt. Den bakre och nedre vinkeln af den femte leden är afrundad och tätt besatt med borst. Det andra benparet hos hannen har den tredje ledens bakre vinkel utdragen till en skarp spets. Dess femte led, eller handen, är mycket stor, nästan triangulär, med den undre kanten, som är slät, längst. Pä dess inre sida tinnes ett veck eller en fåra, uti hvilken den långa, spetsiga och böjda klon upptages, då den böjes till handen. På ledens bakre kant sitta glesa borst. Honans första benpar, som är mindre än det andra, har den femte leden kortare än den fjerde, aflång och med den undre kanten tvärt afstynipad. Klon är liten, och lika läng med den femte ledens undre kant. Hennes andra benpar är betydligt mindre än samma benpar hos hannen. Dess femte led är äggrund eller oval, och väpnad med en lång och spetsig klo. Det tredje och tjerde benparet, af livilka det tiedje är något kortare än det fjerde, äro spensliga. De tre sista parens första led är bred och i den bakre kanten crenelerad, samt i den friimre försedd med korta tornar. Epiniererna äro höga, och i det närmaste af samma form som hos G. obtusatus. Det femte och sjette parets äro, liksom hos den föregående, genom en bugt uti den undre kanten, delade i tvä afrundade lober, en främre och mindre samt en bakre och större. Hos honan hafva del sjette parets epimerer den främre fliken nedåt utdragen till en läng, bakåt böjd och i spetsen afrundad process. De tre fiirsla abdominal-segnicnternas undre kanter äro fint crenelerade och det andras och tredjes bakre vinkel utlijper uti en skarp spets. Det Ijerde abdominal-segmentet har den bakre kanten af ryggen väpnad med en skarp tand. Det femte segmentet har på samma ställe två små tiinder, och vid hvardera af dessa ett litet borst. Det fjerde och femte paret af abdomens ben nå lika långt bakåt, och hafva grenarne lika långa samt pä den öfre sidan och i spetsen vä|)iKi(le med tornar. Det sjette paret når med basal-leden lika långt bakåt som de två före- gående parens grenar, och har den yttre grenen liingre än basal-leden, temligen smal, viipnad med tornar, isyn- nerhet i den inre kanten och i spetsen. Den inre grenen är deremot mycket liten och i spetsen försedd med ett par långa borst. Caudal-bihanget består af tvä korta, tillspetsade, i spetsen och pä den öfre sidan med tornar väpnade Hikar. Dess storlek är omkring tio mm. Till färgen är den brun. Branchiul-bihangen förhålla sig såsom bos den föregående arten. Denna art har hittills icke blifvit anträffad pä något annat ställe vid våra kuster än uti Öresund. Aumurkning : A. Costa ' upptager uti sitt arbete öfver Neapels Amphipodcr en art under namn af Mclita palmata, som synes öfverensstämma mycket nära med vår Gammarus palmatus, med undantag af de öfre antenner- na, som sägas vara unisetx eller utan bisvepa. Ifall detta veikligen är förhållandet, och icke beror på mindre noggrann undersökning, enär bisvepan är liten och sålunda lätt kan förbises, blir det svårt att säkert afgöra, hvil- ken af dessa två, Melita palmata, Costa, eller denna Gammarus palmatus, är den egentliga Cancer palmatus, MONTAGU. 8. Gammarus SundevalU, Rathke. Oculi rotundi, niediocris magnitudinis. Antennae superiores inferioribus breviores. Mas articulo quiiito pediiiii sccundi paris oblongo-ovato , eodeia articulo priuii paris miilto majoir, hvvi, valde piloso, dciitibus destituto. Feiiiiiia articuli.s quiiitis pcduin primi se- cundique paris oblongis et augustis. Seginenta abdoiuinis (luartuni et quintum margine posteriore dentibus dorsi ternis aut quaternis acutis arniata. Pcdes abdominis sexti paris ramis lanceolatis, fere teqiialibus. Appendix caudalis profundissime fissa. (iammarus Suudevalli. KathkE: Aela Acad. Leopold , T. XX, p. 6.5, tab. Ill, tig. 2. •I » W LiL.iEBORG: Kongl. Vetensk. Akad. Handl. 18.53, p. 4.54. Habitat ad öras occidentales a Molde ad Bohusiam usque, ubi vulgaris. Beskriliiing: Kroppen är hög och lioptiyckt. Hufvudets främre kant utlfiper ieke uti något rostrum, men dess sidokant bildar nedtill en alrumlad lob , som i midten har en liten inskärning. Ögonen äro runda oeli af medelmåttig storlek De öfie antennerna iiro mycket kortare än de undre, och nå löga längre fram än de undres skaft. Den första leden af de öfres skaft är lika linig eller något kortare, men tjockare än den andra, samt betyd- ligt längre än den tredje. Svepan består af omkring aderton leder och bisvepan af två. Processen, som utgår från de undre antennernas andra led, är stor och mer än hällten så lång som den tredje leden, hvilken är mycket kortare än den fjerde, som äter är kortare än den femte. Deras svepa består af omkring 24 leder, och hela an- tennen når, om den lägges tillbaka, till abdomens början. ' Memorie della Realc Aecademia dellc Scienze di Napoli, 1852, p. 192, tab. II, fig. 4. E. Vet. Akad Hanil. B. 3. N n 1. 58 RAGNAR M. BKUZ ELI US. Mundclarne öfvcrensstämmn i det närmaste med dem af Gammaius locusta. Den första maxilluns yttre skifva ill" väpnad med lvii<5reniga grofva tornar. Mnxillarbenens pnlpcr äro ej särdeles starka. Det första benparet lios hannen är betydligt mindre än det andra och liar den femte leden, som är niigot smalare och längre iin den fjirde, atläng, smal och något b(ijd. Dess klo är stark och i den concava kanten väp- nad med 5 — 6 spetsiga tänder och iirtgra borst. Det andra benparets femte kd är deremot mycket stor, nästan lika län"- som benets öfriga leder tillhopa, aHångt äggrund, dock med den främre kanten rät. Den bakre kanten, som saknar tänder och knölar, är jeratc den inre sidan besatt med en miingd mycket länga och cilierade borst. Klon är stor, slät och spetsig, och lägges upp till handens inre sida oeh ej till den bakre kanten, såsom det van- ligen är förhålliindet. Honan, som är något mindre än hannen och har kortare antenner, har det första oeh andra benparet nästan lika stora oeh deras femte led smal och aflång, af samma form, som samma led af hannens första benpar. Det tredje och Ijerde benparet äro af vanlig form. De tre sista benparen på thorax hafva den första leden ej siirdeles bred, utan aflång och i den bakre kanten fint tandad. Epimererua äro ej så höga som hos de tvä föregående arterna, samt nästan af rectaiigulär form. De tre första segmcnterna af abdoinen bafva den bakre och undre vinkeln utdragen til! en skarp spets. Det fjerde och femte abdomiiial-segmentct hafva ryggens bakre kant i midten försedd med 3 — 4 spetsiga tänder, och det sjette segmentet har uti den bakre kanten ett par längre tornar. För öfrigt saknas tänder eller tornar på sefinenterna. Det fjerde och femte paret af abdoinens ben, hvilkas grenar äro lika långa, nå båda lika långt bakåt oeh något utöfver det sista parets basnl-leder. Det sjette parets grenar, som äfven äro lika långa, äro gan- ska stora, laiicettlika, och i kanterna väpnade med tornar. Caudal-bihanget är klufvet uti tvenne, nästan äggrunda flikar, hvilka i spetsen bära några borst. Branchial-biliang finnas vid alla benparen utom det första oeh sjunde. Dess storlek äro omkring åtta m.ra. Till färgen är den blekgul, öfverallt beströdd med tättstäende, rödbruna fläckar. Pä de 2 — 3 första thorax- segmenternas rygg finnes en större hvit fläck. Antennerna äro hvitaktiga med bruna tvärband. Honans ägg äro mörkblå Uti ]?ohusliins skärgård är denna art, hvilken K.vniKE först tagit vid Moldc, ganska allmän. Den tråfias ibland tång, och oftast jiå tcmligen grundt vatten. 9. Gammarus assimilis, Liljeborg. Oculi rotundi, mediocris inagnitudinis. Antenn» superiorcs inferioribus breviores. Mas articulo quinto pedinn secundi paris eodeni articulo primi paris multo majore, elon- gato, fere rectangulari, postice dentato. Segnienta abdoiiiinis quartuni et quintuui niargine posteriore dorsi dentibu.s ternis aut quaternis aruiata. Pedes abdoniiuis sexti paris ramis lanceolatis fere ajqualibus. Appendi.x caudalis fissa. Gammarus assimilis, W. LiljeboRG: Öfvers. af Kongl. Vetensk. Akad. Förhandl. 1851, p. 23. » » n o Kongl. Vetensk. Akad. Haiidl., 1853, p. 445. Habitat rarus ad öras Norvegiae et Bohusias. Beskrilning af Hannen: Denna art står mycket iiiira Oanimnrus Sundevalli, med hvilken den öfvereiisstäm- mer i de flesta liäiiseeiiden. De öfre antennerna, som nä fiiga liingre fram än de undre antennernas skaft, hafva 20 — 22 smala leder i svepan oeh tvä i bisvepan. De undre antennernas svepa består af 30 — 3 4 leder. Det första ben|)aret, som äfven hos denna art iir mycket mindre än del andra, har den femte leden, eller handen, fika lång med den Ijerde leden, men något smalare, afliing, något böjd, mot den nedre ändan tillspetsad och försedd i båda kanter med långa borst. Afven den andra, tredje och Ijerde leden äro väpnade med sädana. Klon är kortare än hälften af den femte leden, spetsig, och i den concava kanten väpnad med 4 — 5 spetsiga och ganska stora tänder. Vid basen af hvarje tand sitter ett fint borst. Det andra benparet har den första leden lång, stark och nedåt tilltagande i bredd, den andra och tredje små, och den fjerde större än dessa, af triangulär form samt i den bakre kanten försedd med borst. Den femte leden eller handen är myckel stor, läng, näslau rectan- gulär, med den bakre kanten kanlen något bågböjd. Den nedre delen af den bakre kanten är urhålkad till en ränna, uti hvilken spetsen af klon upplages. l)en ydre kanten af denna ränna har vid den öfre delen en stor, tvåspetsad tand, oeh öfvergår sedan jeiniit till klons taste, hvaremot den inre kanten har en stor tvä- eller trespet- sod tand just vid klons fäste Der dessa kanter upptill sanimantriifTa, sitter en stor, nedålrigtad tand. från hvars spets utgår en grof torn. Klon iir mycket grof oeh krokig, nu-n ij särdeles spetsig. För ölrigt öfvereiisstänimer denna art, såsom ofvan yttrats, fullkomligt med G. Sundevalli. Honan har jiig ej haft lillfälle att undersöka. D(^ss storlek iir ungefär tio ni.m. (iainmarus assimilis tyckes vara sällsynt. Framlidne Adjuncten Baron M. DlJBEN har hemfört några exem- lar af densamma ifrån Norriges kust och uti Bohuslän har jag erhållit ett par exemplar. .Vila individer, som jag sett, hafva varit hannar. SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 59 10. Gammarus Loveni, n. sp. Corpus elongatuin, gracile, dorso Isevi, rotundato, epimeris margine inferiore Isevibus. Antennaä superiores inferioribus longiores; inferiores longitudinera pedunculi superiorum aequantes. Pedes primi paris iisdem secundi paris minores, articnlo quinto sive manu tri- angulari. Pedes secundi paris articulo quinto inagno, fere rectangulari, margine inferiore tuberculato. Pedes thoracis quinti, sexti, septimi paris articulo primo angusto, elongato. Pedes abdorninis sexti paris ramis elongatis, subsequalibus. Appendix caudalis profunde fissa. — Fig. 9. Habitat in mari Boliusiam alluente, locis profundioribus. Beskrifniiig: Kroppen iir lios denna art ovanligt liuigdragcn ocli sraal, med rvggen alldeles slät och utan spSr till köl, tänder eller tornar. HutVudet är af medelmåttig storlek, och dess undre och främre vinkel vid de nndre antennernas bas är uägot spetsig. Ögonen äro sma och runda. De öfre antennerna, som nä ungefär till abdomens fjerde segment, äro nästan dubbelt så långa som de undre. Skaftets första led är läng och smal, men något tjockare och kortare än den andra, som är mycket längre än den tredje. Svepan, som är nästan koitare än skaftet, består af omkring 30 leder och bisvcpan af 7 — 8. Skaftet och svepan äro försedda med korta borst. Den tredje leden af de undre antennernas skaft är kortare och något tjockare än den tjerde leden, som är ungefär af samma längd som den femte, och når något fiamom de nfre antennernas första led. Den femte leden når (j till den främre ändan af de öfre antennernas andra skaft-led. De undres svepa, som är något kortare än deras femte led af skaftet, består af 10 — 12 leder, och når ungefär lika långt fram som de öfres skaft. Mandiblerna (fig. 9, b.) äro starka, och hafva grenarnes spetsar väpnade med 4 — 5 tänder samt tiiggknö- len hög och ]):d))en ej särdeles grof, med den andra leden liingst och den tredje smal och tillspetsad. Båda dessa leder äro försedda med glesa borst. Den första maxillens (tig. 9, c.) yttre skifva är smal och något inåtböjd, samt i spetsen viipnad med grofva, något biijda tornar (tig. 9, d), hvilka hafva vid spetsen en större och en mindre tand. Palpen når något längre fram än den yttre skifvan. Den inre skifvan är smal, tillspetsad, och i ändan väpnad med 3 — 4 cilierade borst. Den andra maxillens (fig. 9, c.' skifvor äro aflånga, och uti ändarne försedda med tättsittande borst. Maxillarbenens (tig. 9, f.) inre skifva når ungefär sä långt fram som hälften af palpens andra led, och är uti ändan viipnad med borst. Den yttre skifvan, som når nästan till palpens tredje led, har hela dcu inre kanten besatt med grofva, i kanterna tandade tornai- ellir borst (fig. 9, g.). Palpens andra led är längst och jemte de öfriga leilerna försedd med långa borst, af hvilka en del äro i den ena kanten tandade (fig. 9, h.). Den öfre liippens undre kant är afrundad, och underläppen (fig. 9, i.) är delad i två stora, afrundade fli- kar, som bakåt utlöpa till två korta processer. Vid den främre delen är denna läpp försedd med tvä små biflikar. Det första benpaiet (fig. 9, k.), som är mycket mindre än det andra, har den fjerde leden i det närmaste lika stor som den femte, med den främre kanten fiiga böjd och nedtill utliipande uti en skarp spets, men med den bakre kanten bågböjd. l'ä den yttre sidan saknas niistan alldeles borst, men på den inre finnas flera snedtgflende rader af tiittsiltande, långa, i den ena kanten fint tandade borst, äfvensom af kortare och grofva. Den femte leden ar nästan af triajjgnlär form, med den undre kanten snedt afskuren och viipnad med tättsittande borst och korta tornar. Afven i den frimue och den liakre kanten sitta små knippor af liinga boist. Klon är stark ocli försedd med långa och fina borst nti den convexa kanten, men saknar timder. ])et andra benparets ifig. 9, 1.! fjerde led iir mycket mindre än den femte, och försedd med tiittsittande, tandade borst uti den bakre kanten. Den femte leden är mycket stor, nästan rectangulär, men med den öfre deleu smalare än den nedre. Den nedre kanten, som iir niigot bilgböjd, är försedd med en rad af 7 — 8 smu knölar eller tänder, emellan hvilka sitta kortare tornar och liingre borst. Uti den bakre vinkeln sitter en stark, rät och sjjetsig torn, och den bakre kanten är väpnad med flera små knippor af långa borst. Klon är stark, kiökt och spetsig, samt uti den convexa kanten försedd med glesa borst. Det tredje benparet år något längre än det fjerde, med hvilket det för öfrigt öfverensstämmer. Dess första led är lång och smal, den andra mycket kort; de tre sista lederna äro långa oeli smala, men aftaga utåt 'i längd. Klorna äro korta. De tre sista benparen hafva den första leden ovanligt smal och liing, vid den öfre delen något bredare än vid den nedre, oeli nti den bakre kanten försedd med smä tnndrr. Klorna på alla benpa- ren äro leniligen starka, böjda och spetsiga. h^pimererna äro sraii, och de Ivii första paren äro något större än det tredje ocdi tjerde. ].)en fiirsta epi- merens frnnire och nedre vinkel utlöper i en skarp spets, men den bakre iir afrundad. De tre följande paren hafva de nndre vinklarne afiundade. Det tjerde parets epinierer halva ej i den bakre kanten någon inskärning, ocii äro mindre än det femte parets, som älven iiro något större än de två sista paren. De tre första abdominal-segmenternas bakre och nedre vinkel utlöper i en skarp, bakåtböjd spets. Det fjerde paret af abdomens ben , som äro ganska långa och liafva grenarne lika långa samt på den öfre sidan och i spetsen försedda med tornar, når längre bakåt än det femte paret, som liknar det Ijerde fullkomligt. Det sjette paret (fig. 9, m.) när längre bakåt än de två föregiiende, och har grenariie smala, plattade, nästan lika långa, i 60 RAGXAR M. BRUZELIUS. kanterna och den trubbiga spetsen försedda med borst ocli fina tornar. Cnndnl-bihaiiget (fig. 9, n.' är djupt klut- vet, doek ej ända till l)aseii, och liar flikarnc vidt skilda, bakat afsnialnande, samt i spetsen försedda med en li- ten inskärning, uti hviikeu sitter ett kort borst. Bianehinl-biliangen äro stora, till antalet ieni par, samt saknas vid det törsta och det sjunde benparet. Bilda könen ötverensstiirania med hvarandra i det närmaste. Honan har endast uågot kortare antenner och mindre händer på de tvä första benparen än hannen. De största exemplar af denna art, som jag sett, voro omkring tjugo mm. långa. Denna vackra Gammarns-art har endast blilvit tagen uti Bohusläns skärgärd, vid Kosteröarne, i Gullmars- fjorden och vid Väderöarne. Den synes vara sällsynt och crhålles endast pä ett djup af 40 — 00 famnar. 11. G ammarus Icevis, n. sp. Corpus elongatuiii, gracile, dorso rotundato et la^vi, epiineris octo anterioribus mar- gine inferiore magis ininusve dentatis. Antennaä superiores inferioribn.s, peduiicailuin supe- rioruin superantibus, longiores. Pedes prinii secundique paris articulo quinto (uianu) fere obloiigo-o\ali; lii illis niajores. Pedes thoracis quinti, sexti, septinii paris articulo priuio dilatato. Pedes abdominis ultiiui paris ramis elougatis, fere tequalibus. Appendix caudalis usque ad basin fissa. — Fig. 10. Habitat in locis profundis sinus Gullmarsfjorden Bohusiaj. Beskriliiiiig: Afven denna art har kroppen lång och smal, samt rvggen afruiidad och slät. Ögonen äro ovala och af medelmåtlig storlek. De öfre antennerna itig. 10, a.; äro nästan dubbelt sä länga som de undre. Skaltets första led är tjockare än den andra, som är ungefiir lika lång med denna. Den tredje leden är mycket kort Svepan, som är längre än skaftet, består af 40 — 48 korta leder, och bisve|)an af O — 7. Den tredje leden af de undre antennernas skaft når ungefär till hälften af de öfres första skaftled. Deras Ijerde skaftled är lika läng med den femte, som når lika långt fram eller längre än de öfres skaft. Svepan, som är längre än den femte leden af skal tet, består af 20 — 24 leder. Mundelarue likna i det närmaste dem af den föregående arten, men äro något svagare oeh spensligare. Den första maxillens yttre skifva är i spetsen viipuad dels med tornar, som vid spetsen hafva i den ena kanten endast en större och en mindre tand (tig. 10, b.), dels med tornar, som i den ena kanten äro väpnade med flera, tnttsittande tänder (fig. 10, c.). Det forsla benparet fig. 10, d) är mindre än det andra, oeh har den första leden läng oeh temligen stark, (len andra och tredje korta, den Ijerde aflaiigt äggrund och lika stor eller uågot större än den femte leden, som är nästan af oval form och försedd med en mängd borst i den bakre kanten oeh på den inre sidan. Klon är stark, spetsig, oeli saknar tänder och borst. Det andra benparet är betydligt större än det första, isynnerhet hos hannen. Hos denne är dess (fig. 10, e.) första led läng, den andra ganska kort, den tredje längre och bndare än den andra, med den bakre kanten väpnad med en stark tand, den Ijerde betydligt bredare än den tredje, och uti den bakre kanten äfven väpnad ni setis praiditic sunt, setis plinnosis ornata'. Arti- culus primus pedimculi antennarum superiorum secundo plus duplo longior. Articulus tertius quartusque pedunculi antennarum inferiorum aculeis carentes; quartus antice valde diliitatus. Pidpiis niiixilhu primi ])aris biarticulatus. Angulus posterior lateralis segmenti tertii abdominis productus et acuminatus. Phoxus plumosns, II. Kuöver: Naturh. Tidskr., Förste Kxkkc, II, p. 152. /\^ \ » >> n a u )) Anden Ritkkc, I, p. 1 03. > v.;: \ Habitat in locis profundis liohusi*. »- \ SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 67 Beskrifning: Ryggen hos denna art är slät och afrundad. Hufvudets rostrum är stort, plattadt orh i spetsen alVundadt. De ölre antennerna, som äro starka och mycket korta, hatva skaftets första led tjock, cylin- drisk och mera än dubbelt så lång som den andra leden, hvilken är smalare än den föregående, mot den främre ändan något tjockare och uti den undre kanten försedd med en knippa af cilierade borst. Den tredje leden är mycket mindre. Svepan, som är spenslig och kortare än skaftet, består af omkring sex leder. Bisvepan är obe- tydligt kortare än den egentliga svepan och består af 3 — 6 leder. De undre antennerna äro något längre än de öfre. De två föi'sta skaftlederna äro nästan utan spår till skillnad dem emellan, förenade till en stor basal-led, som från den undre kanten utskickar en smal, något böjd process. Den tredje leden är något större än basal- ledcn, men mindre än den fjerde, som liar den frånire ändan mycket bredare än den bakre, och försedd med en del långa cilierade borst uli den främre och undre vinkeln. Den femte leden är mycket smalare än den Ijerde, samt föga längre, och uti den undre kanten försedd med några cilierade borst. Svepan består af 7 — 8 leder och är kortare än skaltet. Mandiblerna äro starka och hafva den yttre grenen väpnad med 4 — 5 tänder och den inre med mänga. Ifrån denna går, såsom det vanligen är förhållandet, en rad af borst till en liten knöl, som bär uti spetsen ett par långa borst. Palpen är temligen lång, med den första leden kortast och den andra och tredje lika långa. Den tredje bär i spetsen några borst. Den första maxillens palp, som når liingre fram än den yttre skil- van, består af två jemnbreda, temligen långa leder. Den yttre skifvan är bred oeh uli ändan väpnad med tornar, hvilka i den ena kanten äro försedda med en eller två tänder. Den inre skifvan är kortare och i den afrnn- dade spetsen försedd med två cilierade borst. Den andra maxillens inre skifva är kortare oeh bredare än den yttre. Den öfre oeh den undre liijjpen iiro af vanlig form. Maxillarbenen utmiirka sig genom sina korta skifvor och långa palper. Den inre skifvan når litet framom palpens fäste, oeh den yttre till hälften af paliicns andra led. Palpen består af fyra leder. Klon, eller den Ijerde leden, visar en tydlig afsats emellan den bakre och griifre delen samt sjelfva spetsen , som är läng och smal. Det första benparet iir något kortare än det andra, samt af stark byggnad. Den fi^mtc leden är stor, ägg- rund eller oval, oeh har den del af den bakre kiintcn, som svarar emot den långa och krökta klon, besatt med borst. Der denna borstbeväpniiig u])ptill slutar, finnes på handens bakre kant en skarp tand. Det andra benparet Ur något längre och större än det första, hvilket det för ölYigt fullkomligt liknar. Det tredje och tjerde benparet iiro något längre än det andra, samt af stark byggnad. Den första leden iir lång, stark, något böjd och i den bakre kanten försedd med länga borst; den andra iir n\yeket liten, den tredje större, bred och plattad, samt har den undre kanten snedt afskuren; den fjerde är ej hälften så läng som den tredje, men obetydligt smalare, och är försedd med cilierade borst uti den bakre kanten. Den femte leden är längre oeh mycket smalare än den fjerde, och, vid fästet af den smala och föga böjda klon, försedd med ett par grofva och nästan räta tornar, som äro sma- lare, men niistan lika långa som klon. Det femte benparet iir lika långt som det andra, och har den första leden lång oeh smal, den andra mycket kort, den tredje dubbelt så lång som den andra, oeh båda dessa tillhopa unge- fiir lika långa som den första leden; den fjerde niigot längre än den tredje oeh nedåt afsmahiande, oeh den femte lika lång soui den fjerde, med klon liing, smal och rät. Den första oeh andra leden hafva hvardera ett par borst uti den bakre kanten, oeh de följande lederna äro uti båila kanter försedda med tornar oeh lilnga cilierade borst. Det sjette benjjaret är liingst af alla. Dess första led är bred, med den friimre kanten biigböjd oeh försedd med cilierade borst samt den bakre rät; den andra leden är mycket kort, och den tredje, fjerde och femte, som af- smalna oeh tilltaga nedåt uti längd, äro fiirsedda med glesa borst och smärre tornar. Klon är lång, smal oeh nästan rät. Det sjunde benparet är ungefär hiilften sä långt som det femte, oeh har den fenite leden mycket bred, med den bakre delen isynnerhet stor oeh uli kanten landad. Dess bakre och nedre del går lika långt ned som den tredje leden. Den andra leden är kort, men bred, och uti den främre kanten försedd med cilierade borst, den tredje är något smalare än den andra, men bredare oeh längre än den Ijerde, som är lika slor med den femte. Klon är lång, rät oeh spetsig. De fyra första paren af epimerer äro höga, och uti den undre kanten försedda med cilierade borst. Det första parets epimerer äro större än det andra parets, men mindre än det tredje, som äter är mindre än det fjerde, hvilket uti den bakre oeh öfre delen har en bugt för det femte paret. Dessa fyra par äro af rectangulär form, och hafva den undre kantens hiirn afrundade. De tre följande paren äro mindre. Det första oeh andra abdoniinal-segmentets bakre hörn är afrundadt, men det tredjes är utdraget till en böjd oeh skarp spets. På dessa segmenters yttre sida sitter nära den undre kanten en rad af cilierade borst. Det fjerde paret af abdomens ben når något längre bakåt än det femte, och har grenarne lika långa, utåt tillsiietsade, samt utan borst. Det femte paret är i det närmaste likt det fjerde. Det sjette paret när längre bakat än det femte, men ej sä långt som det fjerde, och har grenarne långa, smala och tillspetsade. Den yttre grenen, som är något längre än den inre, är på si< tliora- cis fi-re a-quali-s, gi-acilus, iiianil)ii.s obloiigu-ovalibus aruiati. Appciidix caiulalis iiidivi,sa, inargiiiu posteriore rotimdata. Amphithoe pulehelln, 11. Kröyek: Voyages en Scandinnvie etc., pl. 10. fig. 2. Habitat ram a Fiiiiiuir(.kia tid Bohusiain. Pa exemplar frän Spetsbergen har jng räknat uti de öfre antenuernns svepor till och med 4r> leder. SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 71 Beskrifning; Kroppen är hög och har ryggen förseild med en köl, som pA de frarare segmenterna är svag, men tilltager bakat i storlek ända till det tjerde segmentet af abdomeu, der den äter blir mycket obetydlig. Pä det tjerde eller femte och de derefter följande segmenterna af thorax, samt pä de två första af abdoraen bildar denua köl starka, bakätrigtade, något böjda tänder, hvilka tilltaga bakåt uti storlek. Det tredje abdominal-segmen- tet har äfven en köl, som på midten är nedtryckt och baktill tvärt afhnggen, så att den ej bildar någon tand. Hufvudet, hvars sidokant bildar emellan de öfre och undre antennerna en spetsig vinkel, är litet ocli utskickar framtill ett kort och trubbigt rostrum. Ögonen äro ovala. De öfre antennerna äro längre än hela kroppen, och nästan dubbelt så långa som de undre. Lederna af skaftet, som är kort, aftaga utåt i storlek. Svepan består al' omkring 90 korta och smala leder. De undres skaft, hvars leder tilltaga utåt i längd, är längre än de öfres. Båda paren sakna nästan alldeles borst. Mandibleriias palp är mycket läng, och har den tredje ledeu nästan sabellormigt böjd, samt, jemte den an- dra leden, väpnad med cilierade borst. Den yttre grenen är väpnad med fem större och lyra mindre tänder och den inre med 6 — 7. Tnggknölen är liten. Den första maxillens yttre skifva är väpnail med krökta, mycket fint tandade tornar. Den inre skitVan är liteu och bär uti spetsen ett borst. Maxillarbenens skifvor äro äfven hos denna art mycket korta. Den yttre, som är smal och när knappt till palpcns andra led, är uti den inre kanten väpnad med borst, och den inre när ej till palpens första led. Palperna äro länga och försedda med smala, länga, föga böjda och uti den eoncava kanten fint tandade kloi-. Ofvcrliippen och underläppen äro lika med dem af den föregående. Det första och andra benparet, som hafva niistan samma storlek, äro af svag byggnad. Den femte leden, som är något längre iin den tjerde, är allångt oval, doek med den främre kanten nästan rät och den bakre bag- böjd samt försedd med korta borst och niigra tornar. Den bakre och den undre kanten öfvcrgå jemnt uti hvar- andra, utan någon vinkel. Klorna äro långa och smala. De följande benparen äro långa och grofva samt väpnade med temligen tättsittande, korta tornar. Deras klor äro starka, krökta och ganska spetsiga. Det tredje och tjerde benparet iiro längre än de l,\ å första, och de tre sista tilltaga uti längd. Den första leden af dessa tre par är bred, nästan oval, dock med den främre kanti-u nästan rät och väpnad med tornar, samt med den bakre bägböjd och tandad. Epimererna äro höga och de fyra första paren tilltaga bakåt uti storlek. Den första är nedåt tillspetsad och nästan triangulär, det andra och tredje paret äro endast något smalare vid den nedre delen än vid den öfre, och hafva den undre kanten afrundad. Alla dessa tre par halva den bakre kanten förledd med några spetsiga tänder. Det tjerde parets epiinerer, som äro störst och nedtill bredare än vid den öfre delen, hafva uti den bakre kantens öfre del en bugt för det femte paret. Det femte och sjette paret, som äro betydligt mindre än de före- gående, äro genom en bugt uti den undre kanten delade uti två lober, som äro nästan lika stora och hafva den undre kanten afrundad. Det sjunde paret är minst och har den undre kanten afrundad. De tre (Virsta abiloininal-segmenternas bakre vinklar utlöpa i en skarp bakåtrigtad spets, och de tre sista paren af abdonn'ns ben äro långa och smala. Det tjerde paret, som når något längre bakat än det femte, har grenarne lika långa. Det femte paret når nägot längre än det sjette och har den yttre grenen kortare än den inre, och båda lörsedda med tornar pä den öfre sidan och uti spetsen. Det sjette parets grenar äro äfven olika; den yttre mycket kortare än den inre; bada länga, smala och tillspetsade, samt i kanterna försedda med tornar, men icke uti spetsen. Caudal-bilianget är kort och har den bakre spetsen afrundad samt försedd med ett par korta borst. Braiichial-bihangen iiro fem par, och saknas vid det första och sjunde. Dess storlek är omkring Ijortou m.m. Af denna art, öfver hvilken Kröyer meddelat teckningar uti Yoyages en Scandinavie etc, hafva endast några fä exemplar blifvit anträffade vid Skandinaviens kuster, ett par vid Finnmarkens kust, och några uti Gull- marstjorden och vid Väderöarne i Bohuslän. Från Amphithoe carinata, som ännu icke blifvit tagen vid våra ku- ster, skiljes den lätt genom sina långa öfre antenner, sina svagare händer pä de tvä första benparen och det okluf- iia caudal-bihariget. Kyggens beväpning iir äfven olika hos dessa båda arter. 3. Parampkithoe hystiix, (Owen). Omnia segraenta thorucis et tria anteriora abdominis quinis aculeis armata. Pri- inum segmentum thoracis pras ceteris aculeatum, processum longum, sive aculeum, ad ca- put prominentem gerens. Oculi rotundi. Antennas superiores inferioribus breviores. Manus peduni priini secundique paris fere lineares. Appendix caudalis indivisa, postice eniarginata. Acanthosoma hystrix, Owen:' Append. to the second Voyage of Sir J. Ross, p. xci, pl. B., fig. 4 — 7. Amphithoe hystrix, H. Kröyer: Grönlands Amphipoder, p. 259, tab. 2, fig. 7. » " M. Edwards: Histoire natur, des Crustac, III, p. 40. Habitat ad Vardoe Finnmarckiae orientalis. ' Jag har icke varit i tillfälle att begagna denna författare, hvarföre syuonymicn anföres efter H. Kköyer. 72 RAGNAn M. BRUZELIUS. Beskrifning: ' Denna art i^fukiinnes lätt vid första ögonkiistet genom de rader af stora taggar elk-r län- der, ined livilka den är viipiiad. Kroppen är temligen hög och väpnad med fem rader af hlnga, hoptryckta, bakat ri"ta(h; och tillspetsade taggar på alla segmenterna af thorax och de tvä första af abdoinen. En rad af taggar giir längs ryggens niidt och dessa iiro störst. Den andra och tredje radens taggar iitgä frän niidten af scginen- tcrn.is bakre sidokanter oeii tilltaga bakåt uti storlek, och den tjerde och femte radens taggar sitla straxt ofvanför cpiraerernas fäste. Det första segmentet af thorax har dessutom en bredare och större tagg, som är rigtad fram öfver hufvudel. Det första och andra abdominal-segmcntet har en stor tagg på ryggen och fyra taggar pä hvar- dera sidan om denna, af hvilka de tvii öfre äro stora säsom på de föregående segmenterna, mi-n de tvä nedre små. Det tredje abdominal-segmentet har endast en tagg pä ryggen och två på h vardera sidan om denna. Huf- vudct är temligen stort och dess undre kant utlöper i en skarp tand under de undre antennernas fästen. Ögonen äro stora och runda. De öfre antennerna äro nästan hälften kortare än de undre och skaftens leder aftaga utåt i storlek. Deu första leden är på den främre ändans öfre sida viipnad med en tand. Svepan består af 20 leder och är längre än skaftet. De undre antennernas skaft iir dubbelt sä långt som de öfres, ooh har dm Ijcrde och femte leden nästan lika långa. Svepan är ungefär tre gånger så lång som skaftet, och består af omkring äU leder. Dessa antenner nå ungefär till abdomens Ijerde segment. Muiidelarne har jag icke kunnat undersöka. Det första och andra benparet äro af svag byggnad, och nästan lika stora. Den femte leden eller handen är smal, aflång, nedåt något bredare, och har den undre kanten fint landad. Deras klor äro starka och krokiga. Det tredje och fjerde benparet äro af vanlig form. Det femte, sjette och sjunde benparet halva den första leden bred och af något ovanlig förra, enär dess bakre kant är inböjd och dess öfre och undre vinkel spetsig. Epirae- rerna äro ej särdeles höga och riglade något utåt, i stället för att, säsom vanligt, betacka benens första led. Den första är regelbundet lyrkanlig och dess främre del är utdragen nedåt till en spetsig vinkel. Det andra paret är mindre, nedåt alsmalnande och har den undre kanten afrundad. Det tredje paret är nägot större, men af samma samma form som det andra. Det tjerde paret, som är störst, har den undre och den bakre kanten djupt urrin- gade. Det femte och sjette paret, som äro mindre, halva en bugt uti den undre kanten,- hvarigenom epimererna delas uti två lober, en främre och mindre, som är afrundad, och en bakre och större, hvars bakre kant bildar på midten en spetsig vinkel. Det fjerde paret af abdomens ben har grenarne långa och smala, den yttre obetydligt kortare än den inre. Det femte paret är mycket kortare än det fjerde, med hvilket di-t för öfrigt är lika. Det sjette paret, som når län"-st bakåt, har grcnariie lika långa och tillspetsade. Caudal-bihanget är litet, bakåt tillspetsadt, och har i den bakre kanten en liten inskärning. Storleken af ofvanbeskrifna exemplar är sju m.m. Af denna art, som tillhör den högsta norden, har jag sett endast ett exeinplar, som blifvit taget vid Wartlön af Professor S. Loven. 4. Paramphitlioe compressn, (Lil.;eborg). Corpus valde compressuiii, dorso cariiiiito, cariiiu SLgincnri qiiarti alK](jiiiiiii6 duos dentes niagnos formantc. Caput rostro parvo, acuto, paullum dcflf.Ko afiiuitiiin. Oculi mag. ii renifoniies. Antciina; inediocris niagnitudiiiis, subajquales. Maiiii.s pediun priiiii secundique paris fere jBquales, oblongo-ovales, inediocres. Pedes abduiiiinis sexti paris ra- mis elongatis, a?qiialibns. Appendi.x caudalis fi.ssa, laciniis lanccolatis. Segiiientuiii qniu- tiun et sextuiii abdoiniiii.s coalita. Araphithoe compressa, W . Lil.ikdorg: Öfvcrs. af Kongl. Vetensk. Akad. Förhnndl., 18 j2, p. 8. Habitat ad ofas occidentales, a Finnmarckia extima usque ad proinontoriuni Kullen. Beskrifning: Denna art hiir kroppen mycket hoptryckt, och ryggen försedd med en köl, luilkcn endast på d<-t fjerde ab(lominal-s<-gmentet bildar liiiidcr, en mindre, bakatrigtad, i spetsen borslbiirande land pä den främre delen af segmeMtet, och en större, uppåtiigtad pä den bakre delen. Den första tanden iir ofta betäckt af det före- gående segmentels bakre kant. För öfrigt visar abdomen det hiigst ovanliga förhållandet, att del femte och det sjette segmentet äro fullkomligt liopvuxna med hvarandra, så att skillnaden dem emellan antydes endast af en svag intryckning på ryggen. Afven dessa tvä segmenter äro försedda med en liten köl. IhilVudel är viipiiadl meri ett litet, nägot nedåiböjdt rostrura. Ögonen äro stora, njiirlika och till färgen svarta. Båda ' Då jag ej haft nit undersöka mer än ett enda exemplar, hvilket dessutom är något stympadl, har jag raäst låna en del af bcskrilningen ifrån KiiövKRs arbete öfver (irönlands Amphipoder. ' Kköyer säger, att det första segmentet har åtta taggar, men jag har ej kunnat uppliieka flera än sex. SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 73 Båda paren af antenner äro lika huiga eller är det undre något längre än det öfre. De nå ungefär till abdomens början. De öfres skaft hafva den första leden tjockare, men något kortare än den andra samt något längre än den tredje. Svepan består af omkring 28 smala leder. De undre antennernas skaft, hvars andra led utskickar på den undre sidan en kort process, är längre än de öfres. Den tredje leden är mycket kortare än den fjerde, som åter är betydligt kortare iin den femte. Svepan består af omkring 20 leder. Mandihlcrna, som äro starka, liafva den yttre grenen väpnad med 7 — 8 och den inre med 5 — 6 tänder, tuggknölen är temligen hög och oval samt palpen smal, med den andra och tredje leden lika långa och nästan rata. Den första maxillens inre skifva är bred, afnindad, och uti den inre kanten försedd med 7 — 8 grofva, cilie- rade borst. Den yttre och större skifvan bär uti spetsen grofva tornar, som uti den ena kanten äro väpnade med 4 — 5 tänder eller taggar. Palpen när längre fram än den yttre skifvan. Den andra maxilleu och läpparne äro af vanlig form. Maxillarbenens yttre skifva , som är stor och når till den tredje leden af palpen , bar den inre kanten väpnad med grofva och korta tornar. Den inre skifvan bär uti spetsen några korta tornar och längre borst. Palpen är stark och väpnad med en grof klo. Det första benparet, som är ej siirdeles starkt, har den femte leden afiångt oval, och i den bakre kanten väpnad med tornar och korta borst, samt i den främre med längre och tandade. Klon är stark och spetsig. Det andra benparet är något större än det första och har handen något längre, men öfvercnsstämmer för öfrigt med detta. Det tredje och fjerde benparet äro af vanlig form och försedda med krökta och spetsiga klor. Det femte benparets första led är nästan rectangulär, med den bakre kanten naggad och med dess öfre vinkel rät samt den nedre spetsig. Det sjette och sjunde benparet, som tilltaga bakåt uti längd, hafva den första leden bred och i det närmaste af samma form som det femte benparets. Epiraererna äro höga och af nästan rectangulär form, med den undre kantens vinklar afrundade. De fyra första paren tilltaga bakåt i storlek och hafva den undre kan- ten väpnad med några korta och fina borst. De tre sista paren äro mycket mindre, men äfven uti den undre kanten försedda med borst. De tre första abdominal-segmenternas undre kant är försedd med några borst, och dess bakre vinkel utdra- gen till en liten spets. Det tjerde paret af abdomens ben, som når längre bakåt än det femte, men ej sä långt som det sjette, har grenarne långa, lika stora, samt på den öfre sidan och uti spetsen väpnade med tornar. Det femte parets yttre gren är kortare än den inre, men för öfrigt är detta benpar lika med det föregående. Det sjette parets grenar äro niistan lika långa, smala och något plattade, utåt tillspetsade, samt i kanterna och spetsen försedda med några tornar. Caudal-bihanget är kort, föga längre än basal-lcden af det sista benparet, klnfvet nästan till roten, mod tlikarne utåt afsmaliiande, i spetsen urnupna och försedda med tornar. Af branchial-bcn finnas sex par och de saknas endast vid det första. Djurets storlek är omkring åtta m.m. Denna art förekommer sparsamt längs Skandinaviens hela vestra kust, ifrån den aldra nordligaste delen ned till Kullen. b. Dormm rohindatuin, seijmentis duohus aut jjluribus postice dentaiis. 5. Paramphithoe hicuspis, (Kröyer). Caput inerine. Doi-siiin ktve, seginenti abdominis priiiii secundique niargine po- steriore tnedio dentein parvuui acutuni forinaiitc. Antennae superiores inferioribus multo longiores. Pedes prinii seciindiquu paris iiiaiiu niagna oblongo-ovali. Appendix caudalis indivisa, postice rotundata. Amphithoe bicuspis, H. Kröyee: Grönlands Amphipoder, p. 273, tab. 2, fig. 10. M « M. Edw.\rds: Histoire natur, des Crustac, T. III, p. 38. Habitat ad öras nostras, ab arcticis usque ad Bohusiam. Beskrifning: Kroppen hos denna art är långsträckt, med ryggen afrundad och slät, samt det första och andra abdomiiial-scgraentets bakre kant i midten väpnad med en liten, spetsig, bakåtrigtad tand. Hufvudets främre kant har ej något rostrum, men dess sidokanter bilda under de undre antennernas fäste en skarp spets eller tand. Ögonen, som äro stora och rundade, halva den främre kanten nästan rät och den bakre bågböjd. Skaftet af de öfre antennerna, som äro ungefär lika långa med kroppen och betydligt längre än de undre, är kort, med lederna grofva och iitiit aftagande i storlek. Svepan består af omkring 60 leder'. De undre anten- nernas skaft är något längre än de öfres, med den fjerde och femte leden nästan lika långa. Svepan består af omkring 30 leder. Båda paren af antenner hafva endast mycket korta och glesa borst. Mandiblerna hafva den yttre grenen bred och väpnad med 7 — 8 tänder, och den inre med 5 — 6, tuggknö- len liten och palpen lång och smal, med den andra leden något krökt och den tredje uti den ena kanten väpnad ' Kröyeu har räknat uti de öfre antennernas svepa till och med 70 leder. S. Vet. Akad UaDil. B. 3. No I. 10 74 KAGNAU M. BUUZELIUS. med cilifiade borst. Den första ranxilleiis inre skifva iir rnycktt liten ocli biir uti spetsen endast ett borst. Deu vttre skifvan iir i spetsen viipnad med krökta, pä sidorna taiidade tornar. Palpens andra led iir i spetsen försedd med n;Vra korta tornar. Maxillarbenens skiiVor iiro niyekct korta ocl: den yttre är uti den inre kanten viipnad med riita tornar. Uct Törsta ocli andra benparet iiro lika stora och af samma form. Den tredje ledens bakre kant i)ildar nedtill en liten skarp spets ocli den Ijerde ledi^n utskickar friin sin bakie kant en kort process eller sporre, som, biir en kni])pa liorst, hvilka uti den ena kanten iiro landade. Hilnderna iiro ganska stora, af långdraget oval form, med den bakre kanten vii])iiad med tättsittandc borst oeli några tornar ])å det stiille, hvarest klons spets liigger sig upp till handen. Klon iir liingre än halfva handen, spetsig och sliit. Det tredje och Ijerde lienparct äro lAnga och i den bakre kanten försedda med korta tornar. Deras klor äro starka, krokiga och spetsiga. De tre sista benparens första led är bred, af oval form, i den främre kanten väpnad med tornar och i den bakre tandad. Epimcrcrna äro temligen höga och de fyra första paren, som bakåt tilltaga uti storlek, äro större än de tre sista. Det andra och tredje abdominal-segmentets bakre och nedre vinkel är utdragen till en liten, böjd spets och dess bakre kant är sliit. Det fjerde och femte paret af abdomens ben, som nå något längre bakåt än det sjette paret, hafva grenarne långa, den yttre kortare än den inre, och båda pä den öfre sid.m och i spetsen för- sedda med tornar. Det sjette parets yttre gren är betydligt kortare än den inre samt tillspetsad och föga plattad. Den inre är mera plattad och spetsig. Candal-bihangct är aflängt, kortare än basal-leden af det sjette benparet, och i den bakre kanten afrnndadt. Branehial-bihangen iiro sex par och saknas endast vid de-t första benparet. Djurets storlek är omkring fi — 7 ni.m. Denna art, af hvilken Kröver först beskritvit exemplar IVån (iriinland, träffas vid Skandinaviens kuster åtminstone så sydligt som uti Bohusläns skärgård. Den är der at mycket mindre storlek än nti den högre norden. 6. Paramphitlioe tridentata, n. sp. Caput rostro perpusillo instructiiin. Dorsuin rotundatuin, Ixve, segmenti scptiini tlioracis, priini .sociindique abdominis niargine tnedio iK)steriore dentein acutuin fonnaiite. Aiiteiinaj superiores infcrioribiis longLssimis niidto hreviores. Pedes priiiii scciindiquu paris iiiiuiu fcre oblongo-ovali, iiiediocris inagnitudinis, iiisti'ucti. Appendix caudalis indivisa, inargine posteriorc truncato et dentato. — Fig. 18. Habitat ad öras FimiiaivkiED. Bcskrifiiing: Afven hos denna art är ryggen afrnndad och utan köl. Ryggens bakre kant af det sjunde segmentet af thorax och de två första af abdomeii bildar uti midten en spetsig, bakåtrigtad tand. IIufMidets främre kant bildar emellan de öfre antennerna ett mycket litet och spetsigt rostrum. Ögonen iiro stora och nilrnia sig nästan till den njurlika formen, men inbiijningen pä den friinire kanten är svag. De öfre antennerna, som nå ungefär till det andra eller tredje S(^gmentet af abdomen och äro mycket kor- tare än de undre, hafva skaftet kort, med lederna utåt aflagande uti storlek. Svepan, som är mycket liingre än skaftet, består af omkring 4 leder, hvilka äro väpnade med mycket korta borst. De undre antennerna, som äro längre än hela kroppen, hafva skaltets andra led pä deu undre sidan försedd med en temligen stor ])rocess. Den tredje iir tjock och kortare än (len Ijerde, som iir uugeliir lika lång med den femte. Svepan bestar af omkring 80 leiler. Miindiblernas yttre gren iir viipnad med (i — 7 tiinilcr oeh din inre med ."> ; tuggknölcn iir stor och tätt besatt med små tiinder samt i den ena kanten försedd med ett cilieradt borst; palpcn iir grof, nieta skaftleder äro ovan- ligt stora, och ijerde leden är något längre än den femte. Svepan består af omkring 20 leder, som äro smalare än de öfres. Mandiblernas yttre gren är väpnad med 7 tänder och den inre med 5 — O, tuggkuölen är hög och palpeu grof, med den andra leden störst och den tredje utåt af.Miuiliiande, samt i den ena kanten lorstbäranile. Deu första raaxillens inre skifva är af medelmåttig storlek och i den ena kanten försedd med lyra ciliernde borst Den yttre skifvans tornar äro btijda, och uti den ena kanten väpnade med 5 — fi spetsiga taggar. Den andra maxilleii och läppanie äro af vanlig beskaffenhet. Maxillarbenen äro slarka; d.n inre skifvan när något framom palpens första led, oeh den yttre, som uti den inre kanten är försedd med grofva tornur och borst, till hälften af pal])ens tredje led. Palpens tre forsla leder äro breda oeh uti den inre kanten \iipnailc med borst. Den tjerde leden eller klon är stark, oeh har ij , siiouni otta iir liilndelsen, någon skarp griiiis eller afsats emellan sjelfva spetsen oeh den bakre delen '. Det första och andra benparet äro nästan lika stora och hafva handen stark, aflångt äggrund, med den bakre kanten besatt med korta borst och 4 — 3 grofva tornar ungefär på midlen, dit spitsen af den kriikta och släta klon når. Det tredje oeh Ijerde benparet äro af vanlig form, oeh liirscddn med starka och skarpa klor. De tre sista benparen hnfva ilen första leden bred, med den bakre kanten niistnn halfeirkeltörmig oeh landad, isynner- het uti den nedre delen. Epimererna äro medelmåttigt liiiga, oeh de fyra första paren tilllaga bakåt uli storlek. Abdomens tre första segmenter halva det bakre och nedre höinet vä|)nndt med en liten tand. Det Ijerde paret af abdonnns ben, hvars yttre gren är något kortare än den inre, oeh båda i den (ifre kanten och i spetsen väpnade med små tornar, når ungeliir lika långt bakåt som det feiiile paret, som fur öfrigt iir lika med det fjerde. Det sjette parets grenar, som äro lika långa, small Inncettlika, oeh i kanterna väpnade med korta tornar oeh längre borst, når längst bakiil. C'andal-bihanget, som iir aflångt, odeladl, oeh något liingri^ iin det sjette parels basalled, hor den bakre kanti^n afrundad. Branchial-bihang finnas vid alla ben]iaren, med undantag af det första. Storleken ör älta till nio m.m. ' Det är förmodligen detta, som ZADDAfMt uli det anfiirda arbetet menar, då han säger: Tedis maxillosi paljjus non (piinqne, ut in arfinilnis aninialibu:>, sed quatnor tanlnin articidis eompusitus est. SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 77 Denna art träffas icke sällan bäde längs Skandinaviens hela vestra kust och uti Östersjön. Ånmårkniiig : Den af Zaddach beskrifna Amphithoe Eathkei synes sannolikt vara samma art, som KröYEUS Amph. lieviuscula, dä de öfverensstämma med livarandra uti de flesta hänseenden och endast visa sådana olikhe- ter, som kunna vara en följd af samma arts olika utveckling på så vidt skilda lokaler, som Grönlands och Preussens kuster, ia^ har varit i tillfälle att undersöka och jeraföra exemplar från Skandinaviens hela vestra kust med sådana, som blifvit tagna uti Östersjön, och jag har icke kunnat upptäcka någon betydligare olikhet dera emellan, utom ett mindre antal leder uti antennernas svepor hos exemplaren från Östersjön, hvarvid man tydligen ej kan fästa någon vigt, då man vet, dels att ledernas antal varierar mycket hos exemplar från samma ställe efter olika kön och storlek, dels att de arctiska Amphipodernn uppnå i den högre norden en betydligare storlek och ega ett större antal leder uti antennerna än de som finnas pä sydligare lokaler. 9. Paramphithoe norvegica, (Rathke). Caput inerme, dorsurn laeve. Antennas superiores infei'ioriI)us uiulto breviores. Pedes primi secundique paris subajquales, manibus obovatis. Pedes abdominis ultiini paris ramis olonf^atis, jequalibus. Appendix caudalis eloiigata, indi visa, postice attenuata. Amphithoe norvegica, H. Ratuke: Acta Acad. Leopold., T. XX, p. 83, tab. 4, fig. 6. Habitat ad öras Norvegia). Beskrifning: AlVen hos denna är ryggen afrundad och fnllkomligt slät, utan tänder eller köl. Hufvudet bildar ej något rostrum. Ögonen iiro stora och rundade, men hafva den främre kanten något inböjd. De öfre antennerna, som iiro mycket kortare än de undre, hafva skaftets leder utåt aftagande i storlek, och den tredje leden på den främre ändans undre sida väpnad med en tand. Svepan är längre än skaftet, oeh består af 20 — 28 leder. De undre antennernas skaft, hvars fjerde och femte kd äro lika långa, når längre fram än de öfres. Svepan består af omkring ii O leder. Båda paren af antenucr bära endast mycket korta borst. Det första och andra benparet, som äro nästan lika stora, hafva den fjerde leden mycket kortare än den femte, som är nästan oval eller omvändt äggrund. Uti den bakre kanten är handen väpnad med borst och några tornar. Klon är stark, spetsig och slät. Det tredje och Ijerde benparet äro starka och i den bakre kanten viipnade med glesa borst. Klorna iiro starka oeh krökta. De tre sista ben])aren hafva den törsta leden bred och nedåt något afsmalnande. Eiiimirerna äro temligen liiiga. Abdomens två första segmeiiter hafva den undre kantens bakre vinkel väpiiad med en liten tand. Det tredje har den undre kanten ungefiir på niidten väpnad med en liten tand, men dess bakre vinkel är afrundad. Det fjerde ))ari't af abdomens ben når längre bakat än det femte, men ej så långt som det sjette, oeh har grc- iiarne smala, liinga, på den öfre sidan och i spetsen väpnade med tornar, samt den yttre grenen något kortare än den inre. Sådant är äfven det femte benparet. Det sjette parets grenar äro uiistan lika länga, utåt tillspet- sade oeh i båda kanterna väpnade med tornar. Caudal-bihanget är aöångt, odeladt, afsmalnar bakåt, oeh liar den bakre kanten afrundad. Djurets storlek är åtta till nio m.m. Af denna art, livilkcn först blifvit anträlTad af Rathke vid Cliristiansund, hafva några fä exemplar blifvit tagna vid Norges kust af IVamliiliic^ Adjnneteii Frili. v. DCbf.x oeh henifurda till Lunds Zoologiska Museum. Gen. 9. ACANTHONOTUS, Owen. Corpus compressum, epinieris altis. Autennaj oraciles. superiores flagello appendi- culari destitutae. Mandibuke pali^is triarticulatus, maxilla^ primi paris biarticulatus, pe- diiiu niaxillarium e quatuor articulis compositus. Pedes primi secundique paris filiformes, inaiiu subclieliformi plane destitutai, articulo quinto gracili, fere liiieari. Pedes abdomi- ni.s ultimi paris biramei. Detta sliigte står näni Paramphithoe, frän livilket det likviil lätt skiljes derigenom, att de tvä första benparens femte led är smal och svag, och sålunda ej l)il(lar någon grip- hand. Antennerna äro smala, och de öfre sakna bisvepa. Mandiblernas palp består af tre leder, den första maxillens af tvä, och maxillarbenens af fyra. De tvä sista benen på abdomen äro försedda hvardera med tvä grenar. Till detta slägte höra endast fä artei-, och bland dem har änim icke vid Skandina- viens kuster anträffats mera än en enda. 78 K AGNA U M. 15 K UZ ELI US. 1. Acanthonotus serra, KuöyeK. Caput rostro satis longo et tlofluxo annatiun. Oculi miiuiti, orbicularcs. Dorsum cariiiatuin; cariiia; seginontoruin triuin vel quatuor ultinioruin thoracis et duoruni priino- rurn abdoininis dentes foriiiantes. Antenna) superiores iuferioribus loiigiores. Appeiidix caudalis indivisa, postice einarginata. Anipliitlioe scn-n, II. KitÖYlCR: Oniiilaiuls Aiiiphipocicr, p. 2C>6, tub. 2, fig. 8. Habitat ad öras occidentales, a Fininarchia ad Bohnsiaiii. Buskrifiiinij:: Kroppen är hö^ och hoptryckt, samt försedd med en köl, hvilken på de tre eller fyra sista se};'"'^"''''!'"" "' thorax och de två första af alidomen hildar stora, spetsiga och hakiitrigtade tänder. Pä de tre sista ahdomiiial-segiiienterna är kölen mycket svag. Längs hnfvudets ölre sida går äfven en upphiijd kant eller köl. Framåt förlänger sig hnfvudet med ett stort, nedåtrigtadt, på sidorna hojjtryckt , spetsigt rostrum. Ögonen äro små och rnnda. De öfre antennerna, som iiro lilngre än de undre, nå ungefär till del femte eller sjette segmentet af tho- rax. Lederna af deras skaft, som är kortare än svepan, aftaga utåt i storlek, oeh svejjan består af 12 — M leder. Uen tjcrde och femte leden af de undre antennernas skaft äro ungefär lika långa oeh längre än den tredje. Sve- pan, som iir kortare äu skaltet, består af iitta leder. JLTudiblerna äro mycket långdragna oeh utåt tillspetsade, med s|v;tsen väpnad med 3 — 4 mycket små och trubbiga tänder. Någon inre gren eller tiiggknul har jag ej kunnat upptäcka. Palpen, som är liiug och smal, består af tre leder, af hvilka den andra leden iir längst oeh den tredje i spetsen försedd med några borst. Den första ma.xillens palp, som består af två, nästan lika stora leder, når knappt så långt fram som den yttre skifvan, hvilken är ovanligt lång och smal, samt i spetsen väpnad med krökta, i den ena kanten landade tornar. Den inre skifvan iir äfven lång och smal samt i den inre kanten oeh i spetsen försedd med cilierade borst. Afvcn den andra maxillens skifvor iiro långa oeh smala, den yttre niigot längre än den inre. Jlaxillarbenens inre skilva når till palpens andra led oeh är försedd med cilierade borst. Den yttre, som når till palpens sista led, är uti den inre kanten väpnad med trul)biga och smala tornar. Palpens tre första leder äro smala oeh nästan lika långa. Klon är kort oeh stark. Läpparne äro af vanlig beskaffenhet. Det första benparet utmärker sig genom sin späda och svaga byggnad, och saknar fidlkomligt griphand. Den första leden är lång oeh smal, meu tjockare än de följande lederna; den andra och tredje äro korta; den fjerde och femte äro lika liinga och föga kortare än den första, samt afsmalna något nediit. Klon ur nästan rät, och upptager med sin basis hela den nedre ändan af den femte leden. Det andra benparet är kortare än det första, meu mycket griifre. Dess Ijerde led är liingre än den femte, som afsmalnar något nediit, så att dess nedre ända helt och hållet upptages af den korta, starka och något biijda klon, hvilken vid spetsen är försedd med några borst. D<-t tredje oeh fjerde benparet äro smala. De tre sista benparen, som bakåt tilltaga i längd, hafva den första leden bred oeh af rectunguliir form, med den bakre kanten naggad oeh dess ölre vinkel afrundad, samt den nedre rät eller spetsig. Klorna på dessa lem benpar iiro starka, krökta oeh spetsiga. De fyra första paren af epimerer äro smala och höga, samt tilltaga l)akåt uti storlek. Dit (jirde parets epimercr hatva uti den bakre kanten två stora bugler, en öfre för det femte paret, och en undre, hvarigenom blidas två spetsiga vinklar, en öfre enullan de båda Liigterna oeh en nedre. Det femte parets epimerer äro stora, men mindre fin de föregående, och hafva den främre kanten nfrnndad, men den bakre nedtill fiirsedd med en skarp vinkel. Det sjette paret är lika med det fiiregående, men det sjunde har den undre kanten jemnt afrundad. Det första och andra abdominal-segmentet har den undre kanten försedd med små tänder och dess bakre vinkel spetsig. Det tredje segmentets bakre kant har två djupa bugter, hvarigenom bildas två stora, bakätrigtadf processer, af hvilka den iifre är uti spetsen fiirsedd endast med två taggar, men den nedre med tlera sådana både pä den öfre och den undre kanten. De tre sista paren af abdomens ben nå lika långt bakåt, och hafva grenarno långa oeh smala, samt den yttre något kortare iin den inre. Det ijerde oeh femte parets grenar iiro försedda med tornar på den öfre sidan oeh i spetsen, men det sjitte paret saknar sådana uti spetsen. Caiidal-bihanget , som är nästan af oval form, har nti den bakre kanten en liten bugt. Ofvanbeskrifna exemplar var åtta mm. långt. Af diima art hafva ett par exemplar blifvit tagna af Professor S. LovÉx vid 1'iiinmaikens kust, oeli under förra sommaren erhöll jag ett uti Gullmarstjorden i Hohusliin. Gen. 10. DEXAMINE, Lkacii. Corpns conipressuui, epinieris altis, (juarto (juintu niiijore. Antenna' siiperioi-es tla- gello appendiculari cnrentes, articulo tertio pedunctili articidis flagelli paruin crassiore. Mandibiila palpo destituta. Palpu.s niaxillix; pi-inii paris nniarticulatus, peduin niaxilla- SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 79 rium e tribus articulis compositus. Pedes priiui secundique paris manu (articulo quinto) subcheliformi armati. Pedes abdominis ultiini paris birainei. SliVgtet Dexamine skiljer sig frän Parampliithoe hufvudsakligen genom inundelariies bildning Kroppen är hög och epiinei'erna stora. De öfre antennerna, som sakna bisvepa, hafva den tredje leden af skaftet föga tjockare än svepans leder. Bisvepa finnes icke. Mandiblerna hafva tvä tandade grenar och en tuggknöl, men sakna palp helt och hållet. Den första maxillens palp består af en enda led och maxillarbenens af tre. De tvä första benparen äro försedda med griphänder, som bildas af den femte leden. De tvä sista be- nen af abdomen äro försedda, hvardera med tvä plattade grenar. Det är pä grund af Spence Bates uppgifter om Montagu's Gammarus speciosus, h^'ilken utgjorde typen för det af Leach uppställda slägtet Dexamine, som jag, i likhet med Bate, återupptagit detta slägte. LiCACii lemnar ej nägon beskrifning pä umndelar- nes bildning, hvarigenom detta slägte skiljer sig frän Parampliitiioe. 1. Dexamine tenuicomis (Rathke). Segmenta quatuor anteriora abdominis carinata, carinis dentes formantibus; segmentum quintiun et sextum abdominis coalita. Antennaj superiores inferioribus plerumque longio- res. Oculi reniformes. Pedes primi secundique paris suba^ijuales, manil)us ovatis. Rami pedum abdominis ultinii paris tvquales, elongato-lanceolati. Appeiidix caiidalis fissa. Ainpliitliou tcMiuiconiis, H. U.vthke: Acta Acadcm. Loo])ol(lii)., T. XX, p. 77, tab. i, tig. 3. Habitat vulgaris in nuiri, a Finmarckia inde ad Bohusiam. Beskrifninu;: Kroppen iir liiig' och liar den fniinrc dclcti af ryjfi^cn sliit ocli niiulnd, men de fyra första segmeuterna af abdomen köhide. Tå dessa fyra segraenter bildar denna köl stora, bakatrigtade tiinder. Det femte och sjelte segmentet af abdomen riro hopvuxna, sA att skillnaden dem emellan tillkiinnagifves endast genom en nedtryckning pa ryggen, hvaruti sitta ett par längre borst. Den bakre delen af dessa segmentcr är skarpt kölad, och kölen slutar baktill med en skarp tand. Hufvudets främre kant bildar emellan de öfre antennerna ett kort rostrum. Ögonen äro stora, njurlika och smala. De öfre antennerna ilro länga och mycket smala. Oftast äro de längre än de undre, men stundom hafva de i det närmaste samma liingd som dc^ssa. Den fiirsta leden af deras skaft, hvilkeii är mycket kortai'e oeh gröfre än den anilra, är på den främre iiiidans undre sida viipnad med en temligen stor tand. Den tredje leden är myc- ket kort, oeh knappt gröfre iin svepans leiler, hvilkas antal är omkring 43. De undre antennerna äro smalare än de öfre oeh deras svepa beslår af omkring 30 leder. Mandiblerna, som äro starka, hafva den yttre grenen väpnad med fyra större oeh niigra mycket sma tänder, oeh den inre med fyra; emellan denna gren och tnggknölen, som är hög, sitta ett par korta oeh grofva tornar. ral|) saknas, och i dess ställe finnes pä den friirare oeh yttre dileii af niandibeln endast en liten knöl. Den första maxillens palp består endast af en stor, framåt bredare oeh i spetsen med några tänder väpnad led. Den yttre skifvan är kort och uti den tvärt afskurna friimre äiulau vä])nad med uilgra grofva toinar, som uti den ena kan- ten äro försedda med 2 — 3 snul tänder. Den inre skifvan är mycket liten, nästan rudimentär, oeh bär uti spetsen ett fint borst. Den andra niaxillen och läpparnc äro af vanlig form. Maxillarbenens inre skifva är mycket kort och försedd med borst. Den yttn^ är stor oeh i hela den inre kanten viipnad med spetsiga oeh långa tornar. Palpen är mycket smal oeh består endast af tre leder, samt når knappt liingre fram än den yttre skifvan. Dess andra led är längst, oeh den tredje är i spetsen fiirsedd endast med borst. Det första benparet, som är niistan lika stort eller något mindre än det andra, har den Ijerde leden något kortare än den femte, som är äggrund oeh i den bakre kanten fint tandad, samt på midten af densamma försedd ined ett par tornar. Klon är stark, spetsig, oeh i den concava kanten fint tandad. Det andra benparet har den tjerde och den femte leden lika långa, men öfvercnsstiimmcr för öfrigt med det första paret Det tredje och fjerde benparet äro af vanlig form, oeh försedda med temligen krökta och sjjetsiga klor. Det femte benparets första led är bred och nästan af äggrund form, med den bakre oeh nedre vinkeln afrundad. Det sjette oeh sjimdc benparet äro längre, men hafva den föirsta leden bredare oeh mera tillspetsad nedåt. Kpimererna äro Iniga, och de fyra första paren äro större än de fiiljande, som älven iiro temligen stora. Det (jerde parets epimerer, som äro störst, hafva den bakre kanten starkt iuböjil eller nrringad. 80 RAGNAK M. BRUZELIUS. De tre första abdoiniii:il-segmcntenias bakre och nedre hörn är väpnadt med en skarp spets, och det fjerde paret al" abdomens ben, hvars grenar äro långa, smala och lika stora, samt pä den öfre sidan och uti spetsen väp- nade med tina tornar, når lika längt bakat, som det sjette paret och något längre än det femte, hvars inre gren iir något längre än den yttre. Det sjette paret har grenarne lika långa, smalt laneettlika oeh mjcket längre än basal-ledi-n , i båda kanter försedda med korta och glesa tornar, samt uti den inre dessutom med några fina borst. Caudal-bihanget, som är långt och nar långt bakom det sjette benparets basal-leder, afsmalnar bakåt och iir kluf- vet un"-elår till niidten. Längs den öfre sidan af hvarje flik, som i spetsen är tvärt afstympiid och fint tandad, "är en upphöjd kant eller köl, sora fortsätter sig ända till caudal-bihangcts bas. PA den yttre sidan af denna köl sitta flera par korta tornar. Braneliial-bihang, som äro stora, finnas vid alla benparen utom det första. De största exemplar, som jag undersökt, voro tio till tjorton m.m. långa. Till färgen varierar denna art mycket. Ögonen äro hvitaktiga eller svagt violetta. Större individer äro merendels hvitaktiga, med blekgrön an- strvkning på epinierer och extrcmiteter, samt bestWidda, isynnerhet på abdomens segnieiiter, med stjernlika fläckar af Ijusriid eller blekgul färg. Tvärs öfver den bakre delen af abdomens segnienter gå gröna eller r'a, något kortare än basalleden, något uppåtl)öjda och jenint afsnialnande utåt emot spetsen samt på den öfre sidan försedda med några korta tornar. Det sjette parets (lig. 1.5, o.) grenar äro plattade och lancettlika, den öfre orh inre något bredare iin den yttre och undre, som uti den inre kanten är försedd med några glesa borst. Caud.il-biliauget 'tig. 1."), p.) är aflångt äggrundt, djupt kInlVet, med tlikarne tillspetsade oeh i spetsen urnupna. Branehial-bihaiigen äro fem par och saknas vid det törsta oeh sjunde benparet. Djurets storlek är elfva till tretton m.m. Hannen har något gröfre händer på det första lienparet än honan, och skaftet af de öfre antennerna något större samt svepan längre. Denna art har hittills blifvit tagen endast uti GuUinarsljorden och vid Dröbak, ifrån hvilket scdnare ställe Professor S. Loven hemfört en mängd exemplar. 2. Ampelisca tenuicornis, Liljeborg. Capiit productum, apice oblique ti-nncato, et antennis deorsum versis. Antennaj superiores dimidiain longitudinem inferiorum non ajquantes, articulo secundo pedunculi primo parutn breviore. Antennit! inferiores longissiinaj et gracilliinaj, articulo pedunculi ultimo et penultiino fere aiqualibus. Ungue.s peduin tertii quartique pai-is tlujracis articulis quarto quintoqtie conjunctis longiores. Pedcs septimi paris articulo tertio, margine posteriore recto, articuloruin tertii quartique latitudinein a?quante. Angulus posterior lateralis seginenti tertii abdoininis noti in denteni productus. Pedes abdouiini.s ultinii pari.s ramis angustis, elongatis, ixjqualibus. A[)pendix caudalis profunde fissa. Arapelisca tenuicornis, Liljeboug: Ofvers. af Kongl. Vetensk. Akad. Förhandl. 1855, p. 123. Habitat rara a Bohusia ad oram Kullensem. Beskrifning: Denna art öfvercnsstämnicr i många hänseenden med A. requicornis. Kroppen är hög och har den bakre delen af ryggen kölad. Ilufvudet är långt oeh dess främre ända är snedt afskuren, hvarigenom de ötre antennerna äro rigtade något nedåt. Dessa antenner äro ej hälften så långa som de undre oeh hafva den första leden något kortare och mycket tjockare än den andra. Svepan består af omkring elfva mycket smala le- der, som äro försedda med några långa borst, och når framom de undre autenneruas fjcrde led. De undre anten- nerna äro mycket smala och långa och äro längre än hela kroppen. Skaftets tredje led når kna|)pt sä långt fram som hufvudets främre iinda, och den fjcrde leden är lika lång med den femte. Svepan består af omkring 30 leder. Jlundelarne likna fullkomligt dem af den föregående arten. De två första benparen äro äfven lika med dem af A. ;»;(juieornis, men handen på det första benparet är nfigot mera bred. Det tredje oeh (jerde benparet har deTi tredje leden något bredare och dess nedre ända tvärt afskuren. Klorna äro liingre än den tjerde oeh leiiite leden tillhopatagna. Det lemte benparet är i det närmaste lika med samma ben af \. ie{|nieornis. Det sjette paret har vinkeln på den främre delen trubbig och den bakre delen halfcirkelformig. Klorna pii dessa två benpar äro korta oeh i den convexa kanten väpnade med tvä taggar. Det sjunde benparet har i del niirmaste sainuia iorm som hos k. ;e(|iiicornis, men den första leden är bredare oeh den femte samt sjette längre och smalare. Epimererna äro lika njed dem af den föregående. Det första och andra abdominal-segmeiitets bakre sidovinklar äro afrundade och det tredjes iiro nästan ruta. Det fjcrde och Icrate paret af abdominalben öfverensstämmer med dem af A. lequicornis oeh det sjette pa- ret har grenarne längre och mycket smalare, den yttre i den inre kanten försedd med cilicrade borst oeh den inre uti den yttre. Caudalbilianget är längre och smalare samt djupt klufvet, med flikarne i spetsen urnupna. Branchialbihangen iiro lika med den föregiiendes. Honans bröslskilvor äro mycket smala oeh långa. Hannen har längre antenner iin honan. Dess storlek är omkring sju m.m. Denna art förekommer vid den vcstra kusten af Sknndiniivien vid Kullen oeh i Bohuslän, hvarest den ar sällsynt. 3, Ampelisca Icevic/ata, Liljeborg. Caput longinn, margine anteriore recto, antennis sn[)ei'ii)rihus non dcorMim ver- sis. .\ntennic inferiores superioribus inuito longiores. Ungucs peduin tertii (jiiarticpie paris tlioracis longi.ssiMii, articulo (piarto ([uiutoque conjunctis multo lungiores. Pedes septimi SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 85 paris articulo tertio postice in processum magnum, rotundatum, setiferum, larainarem di- latato, articulo quinto quarto multo latiore, oblongo-ovali, ungue laniinari. Angulus po- sterior lateralis segmenti tertii abdominis in denteni magnura et acutuin productus. Pedes abdominis ultiuii paris duo paria antecedentia superantes. Appondix caudalis profunde fissa. Arapclisca licvigata, W. Liljeborg: Öfveis. af Koiigl. Vetensk. Akad. Föihantll. 183 5, p. I V3. Habitat a Norvegia meridionali ad promontorium Kullense. Beskrifning: Denna art, som är större än de föregående, har ryggen afrundad, med undantag af det tjcrde abdominalsegmentets, som är kölad. Hufvudet är längt, tillspetsadt och i den främre ändan tvärt afsknret. De öfre antennerna äro mycket kortare än de undre, fastade pä sjelfva spetsen af hufvudet och ej nedåt- rigtade. Deras första skaftled är tjockare än den andra, och något mera än hälften så läng som denna. Svepau består af 18-20 leder hos hannen och när framom de undre antennernas skaft, men hos honan endast af 7 — 9, och när ej framom den ijerde skaftleden af de undre antennerna. De undre antennerna, som hos lionan nå unge- fär till abdomens början, hafva skaftels tretlje lod nästan alldeles betäckt af den lörsta epiniercn. Denna led när ej sä långt fram som hufvudets spets. Den fjerde skaftleden är betydligt längre än den femte, och svepan består af 25 smala leder hos honan, men hos hannen af omkring 50. Hos denne aro de undre antennerna ungefär lika långa som hela kroppen. Hvad mundiliirue beträffar, liknar denna arten A. .tipiicornis, och det beliöfvcr endast anmärkas, alt man- diblernas tnggknöl är större, och att maxiliarbencns yttre skifva har bugterna i dcTi inre kanten mindre och tor- narne större, vid basen smala och utåt breda, samt spetsiga och nästan kniflika. Det första benparet har den femte leden långdraget oval, och det andra benparet har den Ijerde leden dubbelt sä lång som den femte, hvilken är smal och nedåt något tillspetsad. Det tredje benparet har den tredje leden mycket bredare än hos de tvä föregående arterna, med den nedre ändan snedt afskuren, sä att den friimre och nedre vinkeln är starkt framstående. Den fjerde leden är mycket kort, och hälften sä lång som deu femte, hvilken afsmaliiar iiedul. Klon är smal och nästan dubbelt sä lång som den fjerde och femte leden tillhopa. Det Ijerde benparet är något liingre och har lederna smalare än det tredje, men bredare än hos de föregående arterna. Det femte benparet öfverensstämmer i det närmaste med samma benpar hos de tvä föregiiende. Det sjitte benpa- ret har deu första leden mera långdragen, oeh dess bakre del ej sä rundad, utan mera niirinande sig den reelangu- lära formen. Det femte och sjette benparets klor äro vid basen mycket tjocka, afsmalna sedan hastigt, oeh sakna taggar, i hvilkas ställe de hafva endast ett par borst. Det sjunde benparet är af annan foiin än hos de föregående. Den första leden, som är bred, har den främre kanten rät, men den bakre delen tilltager ni dåt i bredd, oeh dess undre kant är nästan rät. Den andra leden är kort och fyrkantig, men den tredje är baktill utdragen till en bred, i spetsen alVundad oeh i den bakre kanten med cilierade borst väpnad process, som när lika längt ned som den fjerde leden, hvilken är niistan triangulär, och har den undre kanten snedt afskuren. Den femte leden är mycket stor och åtminstone lika lång, som de tvä föregående lederna tillhopa, oval oeh mot båda ändar starkt afsjnalnande. Den sjette leden är smal, dock plattad oeh temligcn lång, samt slutar med en frainåtrigtad spets. Epimererna äro stora och hafva i det närmaste samma form som hos de föregående. Det första och andra abdoniinal-segmenlets bakre sidovinklar äro airnndade, men det tredje segmentets äro utdragna till en skarp, något uppåtböjd spets. Det fjerde och femte paret af abdoraens ben äro längre och sma- lare än hos de föregående, och nä ungefär till hälften af det sista parets grenar. Det sjette parets grenar äro lancettlika, den yttre något kortare än den inre Uti den inre kanten är deu väpnad med cilierade borst och bakåt slutas den med en skarp, något inätbiijd spets. Den inre grenen är trubbigare, oeh uti den yttre kantens bakre del väpnad med cilierade borsl. Caudal-bihanget är aflångt oeh djupt klufvet, med tlikarne i spetsen ur- nupna. Eraneliial-biliangen öfverensstänima med dem af de föregående arterna. Till storleken varierar denna art niyeket. De största individer, som jag sett, voro omkring fjorton m.m långa. Ungar, som tagas nr honans bröstsäok, hafva samma form på det sjunde benparets leder som de fullvux- na, med hvdka de fullkomligt öfverensstämma, med undantag af antennernas längd, hvilken är mindre. Denna art förekommer på Skandinaviens vestra kust, ifrån den sydliga delen af Norrige ned till Kullen. 4. Amjjelisca maa'oce2Jhala , Liljeborg. Caput longuin, aiitciinis superioribus luargini anteriori oblique-truncato affixis et deorsum versis. Antennte superiores inferioribus nudto breviores, articulo pedunculi se- cundo priiiio fere duplo longiore. Articiilus quartu.s pedunculi antennaruui inferioruni quinto multo longior. Ungues peduiu tertii (juartique paris thoracis articulo quarto quiiitoque conjunctis longiores. Pedes septimi paris articulo tertio margine posteriore recto, non 86 RAGNAR M. BUUZELIUS. diliitato, articiilo quiiito lato, sed quarto non latiore. Angnlus posterior laterulis seginenti tertii abdoininis iii dentom acutum productus. Pedes abdoininis sexti pari.s duo paria an- tecedeiitia superantes. Appendix caudalis profunde tissa. Ampelisca macrocephnla, Liljeborg: Öfvcisigt af Kongl. Vctensk. Akad. Förhiiudl. 1852, p. 7. lljid. 1855, p. 137. Habitat ciiin pra^cedente. Heskrifuing: Hufvudct är mycket ISngt och tillspctsadt samt dess främre ända sncdt afskurcn, sA att de öfre aiiteniicrna äro riglade iicdiit. De äro mycket kortare äu do undre, och hatva skaftets första led tjockare och ungefär hälften så läng som den andra. IIos honan nä dessa antenner föga längre fram än de undres skaft, och hafva 10 12 leder i svepan; hos hannen nä de framom de undres skaft med 8 — 10 leder, och hafva uti svepaii 20 2i. De undre antennerna äro hos hannen nästan lika länga som hela kroppen; hos honan något kortare. Den tredje skaftleden när ej sä längt fram som hufvudets friimre spets, och den fjerde leden är betydligt längre än den femte. Hos linnnen bestar svepan af 40 — 45 leder, oeh hos honan af omkring 25. Mundelarne öfverensstämina fullkomligt med dem af A. hevigata. Det första oeh andra benparet äro lika med dera af den föregående arten, och det tredje och fjerde paret hafva den tredje leden något smalare, men för öfrigt af samma form, som hos den föregående. Klorna äro mycket län^a. Det sjette benparets första leds bakre del har en form, som står midt emellan den halfcirkelrunda hos A. tenuicornis och den rectangulära hos A. Isevigata. Det sjunde benparets första och andra led hafva ungefär sam- ma form som hos A. Iiuvigata, men den tredje är icke bakåt utdragen till någon ])rocess, utan har den bakre kanten rät, och dess nedre vinkel spetsig samt något utdragen. Den främre kantens nedre vinkel är äfven spetsig. Den femte leden är väl lika lång som de två föregående tillhopa, men den är på midten ej synnerligen l)rcdare än vid båda ändar, och är nästan smalare än de två föregående lederna. Den sjette ledeu är snml och lång, samt slutar med en fin spets. Epimererna hafva samma form som hos A. Iievigata. Det tredje abdomiual-segmentets bakre kant har två stora bugter, och den nedre vinkeln utdragen till ea skarp spets. Det tjerde oeh femte paret af abdomens ben iiro lika med den föregåendes. Det sjette parets grenar äro lancettlika, den yttre försedd med cilierade borst i båda kanter, den inre endast uti deu inre kanten. Caudul- bihanget är bredare än hos A. Ia;vigata, samt djupt klufvet. Dess storlek är omkring femton m.m. Till färgen är deu hvitaktig. Den förekommer på samma ställen, som den föregående arten. Anmurkninij: Den af II. KliövEli beskrifna A. Esehrichti skiljer sig från denna och öfriga här upptagna arter "-enora flera olikheter. De öfre antennerna äro riglade framåt och ej nedåt, samt hafva den andra skaflleden nästan tre "■än"er sä lång som den fiirsta. Deu fjerde ledeu af de undre antennernas skaft är mycket längre än än den femte. Det sjunde benparels första led är bredast på midten, såsom hos A. tenuicornis. Den andra och tredje leden hafva samma former som hos A. macroccphala , och den fjerde har den främre och bakre kanten riita samt uti deu förra en djup inskärning, uti hvilken sitta några grofva tornar. Den femte leden är betydligt sma- lare än de förcåcndc lederna, jemnsmal och lika lång med den andra och tredje tillhopa. Den sjette leden är vid basen bred och afsinalnar nedåt. Det tredje segmentet af abdomen har den bakre sidovinkehi utdragen till en skarp spets. Längs deu bakre delen af ryggen går eu liten köl. 5. Ämpelisca Gaiinardi, Kröyek. Caput piiiMiiu productum, margiiie anteriore recto. Antenna? superiort.s non deor- suiii versaj, iiifcrioribus niulto breviores, articulo secundo pcdunculi prinio plus duplo loifiore. Articulus (|nartus pcdunculi infcrionun quiiito longior. IVdes scptinii paris ar- ticulo tcrtio niargiuc postcriurc rccto, (juinto (]uarto nudto aiigustiore, fcre liiicari, uiigue rccto, cyliudrico, apice setifero, Angulus posterior lateralis segnienti tcitii abdoniinis rotundatus. Pedes abdon)inis ultiiiii jjari.s du(; paria antecedentia haud superantes. Appen- dix caudalis brevis, lata, paruni fissa. Ampelisca Gaimardi, H. KliÖYEU: Voyages en Scandinavie etc, pl. 21!, lig. I. llabitat in sinu GidlniarsQorden Bohusia^ profunde. Bcskrifning: Din bakre delen af ryggen är hos denna art försedd imd en köl. Ilufvudet är mycket min- dre utdraget än hos din föregående, och framåt fiiga afsmalnande, med den friimre ändan tviirt afskureu. De öfre antennerna äro riglade framåt och hafva skaftets Hirsta led ganska tjock, och ej hallien så lång som den andra. Den tredje leden ur gröfre än vanligen är förhidlandet, och antalet af svepans leder är omkring SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 87 26 hos hannen och 18 — 20 hos honan. De nå något längre fram än de untlre antennernas skaft. Den tredje leden af de undre antennernas skaft när något längre fram än hufvudets främre spets; den fjerde leden är längre än den femte. Svepan består af omkring 50 leder hos hannen, samt något färre hos honan. Mundelarne öfverensstämina i det närmaste med de föregående arternas. Maxillarbenens yttre skifva har i den inre kanten stora och breda tornar, och palpcns klo är mycket lång och spetsig. Maudibularpalpens tredje led är mycket smal. Det första benparet har den femte leden kortare än den fjerde, oval och försedd med en ganska lång klo. Det andra benparet har den femte leden mycket smal, hälften så lång som den föregående leden, och försedd mod en läng och spetsig klo. Det tredje och fjerde benparets leder äro smalare än hos de föregående arterna. Klorna äro starka och föga längre än den femte leden. Det femte benparets första led är mindre bred, och af oval form, och det sjette benparets första led har den främre kanten jemnt bågböjd, samt ej försedd med en sådan vinkel som hos de föregående arterna. Klorna äro smala, älven vid basen, IViga biijda och af medelmåttig liingd. Den bakre och nedre delen af det sjunde benparets första led går lika långt ned som den andra och tredje leden. Den bakre och den undre kanten af den första leden äro nästan räta. Den andra leden är mycket kort; den tredje är större och har den främre och den bakre kanten nästan räta. Den fjerde är längre och smalare än den tredje. Den femte är något kortare än den Ijerde, samt ännu smalare. Den sjette är läng, rät, cylindrisk, och i spetsen försedd med några borst. Epimererna äro bredare än hos de föregående arterna, och det fjerde paret har hela den bakre kanten urringad eller inböjd. De tre första segmentcrna af abdomcn hafva den bakre sidokantens nedre vinkel nfrundad. De tre sista paren af abdomens ben nä ungefär lika liiiigt bakåt, och det fjeide samt femte parets grenar iiro tcmiigcn grofva, utåt tillspetsade och pä den öfre sidan försedda med tornar. Det sista parets grenar äro vid basen tcmligen breda och afsmalna utåt. Den inre grenen är längs en del af de'n yttre kanten lint tandad, och har uti den inre kanten en rad af tornar. Den yttre grenen är tandad på en del af den inre kanten, och försedd med tornar uti den yttre. Caudal-bihangot är kort, brcdt och icke alldeles till hiilften klufvet. Storleken är omkring femton m.ra. Från alla de andra här upptagna arterna skiljer sig denna dcrigenora, att ögonen äro svartaktiga och trakten omkring dem gråaktig. IIos de andra är trakten kring ögonen ljusröd. Kroppen är för öfrigt hvitaktig, med ljusröd anstrykning. Af denna art har jag erhållit en miingd exemplar i Gulhnarsfjorden, på lerbottcn och 4 — CO famnars djup. 6. Ampelisca carinata, n. sp. Caput paruin productum, antennis superioribus non tleorsiini vorsis et articulo prinio secundoque pedunculi in latere iiiferiore pectinato-liispidis, priino secundo breviore. An- tennas infei"iores superioribus multo longiores, gracilliniaj et corpore longiores. Segmentum abdorninis quintuni sextumque coalita, in latere superiore tuberculis duobus parvis. Ungues peduui tertii quartiquc paris tlioracis articulo quarto quintoque conjunctis longitudine fere arquales. Pedes septiini paris articulo tertio margine posteriore fere recto, sexto la- niinari. Angidus posterior lateralis segnieuti tertii abdouiinis non acutus. Appendix cau- dalis profunde fissa. — Fig. 16. Habitat in sinubus profundis, ad Dröbak Norvegia^, et in siiiu GulhnarsQorden Bohusiaj. Beskrifning: Den främre delen af ryggen är rundad, men den bakre ilr kiilad. Det fjerde abdominalseg- mcnlets ryggköl är hög, men har på njidteu en dj\ip nedlryckning. Det femte och sjette abdouiinalsegmentet hafva äfven kölen pä midten nedtryckt, och äro på hvardera sidan om denna nedtryckning försedda med en liten knöl. Hufvndet är ej långt utdraget. De öfre antennerna, som äro hälften sä länga som de undre, nå till det tredje eller fjerde segmentet af abdomen. Den första leden af de öfre antennernas skaft (fig. 16, a.) är tcmligen läng och tjockare än den andra, som är obetydligt längre än den första. De tvä första lederna äro pä den undre sidan försedda med tvärrader af korta och styfva borst. Den första leden af svepan är gröfre och något längre än de följande, sä att det ser nä- stan ut som om skaftet vore sammansatt af fyra leder. Pä den undre sidan är denna led försedd med en knippa atiänga borst. Svepan består af omkring 20 leder, hvilka afsmalna mycket utåt. De undre antennernas tredje skaflled, som är kort och tjock, när något framom hufvudets främre ända. Den Ijerde är smalare oeh mycket längre iin den tredje, och obetydligt kortare än den femte. Den tredje och den fjerde leden äro pä den öfre sidan försedda med dylika tvärrader af korta, knippvis fastade, styfva borst, som de öfre skaftens tvä första leder hafva på den undre sidan. Svepan är betydligt läng, och afsmalnar mycket utåt, så att spetsen är nästan liårsmal. Den bestar af omkring 80 leder. Mundelarne öfverensstämma fullkomligt med dem af A. requicornis. 88 RAGNAR M. Ii R U Z E L I U S. Det förslii bcMipaitt liar ilen femte liden iiSgot Ijiedaie än lios A. aqnicoriiis, ocli klon n;"igot längre. Den femte leden iir knappt mera nn hälften sä läng som den fjerde, och ganska smal. Den tredje leden af det tredje och fjerde licnparet är nSgot bredare än samma led hos A. ivquicornis, och det femte benparet (tig. 16, c.) har den främre delen bredare än den bakre, med dess kant jemnt bitgböjd och försedd med nägni cilierade borst. Vid den nfre delen af den bakre kanten tinnes ett stort, bredt, tunnt och nästan rectangnlärt utskott. Den andra leden är kortast, den tredje iiägot längre än denna, men kortare än den femte, som äter är kortare äu den Ijerde. Det sjette och sjunde benparet äro lika med samma benpar af A. iBquieornis. Epimererna äro liilga. Det första oeh andra abdoniinnlsegmeutcts bakre sidovinklar äro afrnndade, och det tredje segmentets är ej utdragen till någon skarp spets. Det tjerde och femte paret af al)domens ben na nästan lika långt bakåt, som det sjette paret. (Jrenarne på hvarje ben af dessa tvii par äro lika långa, utåt tillspetsade, och i den öfre kanten försedda nii^l borst. Det sjette parets grenar (tig. 1 Ii, d.) äro laneeltlika, den yttie uti den inre kanten försedd med cilierade borst, och den inre uti den yttre kanten. Caudal-bilianget iir äggrnndt och djupt klufvct (lig. I O, e.). Af denna art har jag sett endast två exemplar, det ena, som är tolf m.m. långt och störst, taget vid Dröbak på 50 — 60 famnars djup, det andra i GuUmarsljorden på ungefär lika stort djup. Gen. 13. HAPLOOPS, Liljeborg. Corpus coinpressuin, epiineris altis. Oculi duo simpliccs. Antennai superiofes gra- ciles, flagello aijpendiculari carentes. Palpus inandibularis triarticulatiis, maxilla» priiiii paris biarticiilatus, et peduin maxillariuni e-cpiatiior articulis compositus. Pedes priini se- cundique paris manu parva subchelifoniii armati. Pedes tertii quartitiue paris tlioraeis articulo tertio dilatato, quarto quiutoqtie aiigu.stioribus, iiiigue longo recto. Segiiientum quintutn sextuinque abdouiinis coalita. Pedes ultiini paris abdoininis biraniei, ramis com- planatis. Detta sliigte, som lätt skiljes frän Ampelisca genom ögonens antal, hvilka äro två och enkla, har kroppen hoptryckt och epimererna höga. Mandibularpalpen bestar af tre leder, den första maxillens af två, och maxillarbenens af fyra. De två första benparen äro försedda med en svag griphand, som bildas af den femte leden. Det tredje och fjerde benjjaret hafva i det närmaste samma form som hos Ampelisca; den tredje leden är ganska l)rcd. och de två följande mycket smala, samt klon lång och föga böjd. De tre följande benparen hafva den första. leden bred, och det sjundes femte led är liten och mindre än den fjerde. Det femte och sjette segmentet af abdomen äro hopvuxna liksom hos Ampe- lisca, och de två sista benen af abdomen äro försedda, hvardera med två grenar. 1. Hnjdoojis tuhicola, Liljeborg. Antennas sujieriores et inferiores fere n^quales, pilis longis et raris ornata^. Articu- lus quartus pedtmculi antennaiuni inferiorum quinto purum brevior. Segmentnin abdo- ininis quartum supra tuberculo obsoleto. Rami pedum abdominis nltimi paris apieibus olitiisis, e.xterior utrincjue pilis phimosis ornatiis, interiör intu.s spinis, et in apiee taiitnm pilis plumosis. Ampelisca Eschrichti ?, Lll.JEltoRO: Öfvers. af Kongl. Vetcnsk. Akad Förliandl. 1851*, p. 0. lla)doops tubicolu, LhjebokO: Ibidein, 1855, p. 1 3 i. TIabitat vuljjaris in fundo limoso a Norvema: meridionali ad onim Kullenseni. Ikskritning; Kroppen är hög oeh har rvggen alrundad och slät, med undantag af det Ijcrde abdominal- segmcntets, som på dtm bakre delen hnr en liten knöl. Hufvudet är kort, och ögonen sitta vid den främre kan- ten ofvanför de ölrc antennernas fäste De undre antennerna, som äro lika långa eller något kortare än de unigt afrun- diul. I'ii din inre sidan af denna gren sitter en liten, i spetsen klufveu process, frän hvilkfn en rad af borst gar bort till en hiig tuggknöl (tig. 17, b.). Palpin är läng, med den första leden mycket kort, den andra betydligt längre, starkt biijd och i din coneava kanten försedd med nägra borst, samt den tredjr leden mycket smalare än den föregiicnde, rät, tillspetsad och nägot kortare än den audia ledi-n. Den första maNillens (Hg. 17, e.) palp har den första liden kort, men di-ii andra ganska stor, i ändan afrundad och väpnad nu'd m mängd sliita och lina borst. Den inre skifvau når ij sii långt fram som palpeii och iir uti spetsen fiirsedd med några grofva tornar, 8om i den ena kanten äro försedda med ett par smä tiindcr (tig. 17, d.). Den inre skifvan iir aflångt äggrund, i spetsen försedd med nilgra cilierade borst och i kanterna med fina här. Den andra maxillens skifvor äro korta och breda samt af vanlig bcskalViMdiet. MaxillarbiMien (fig. 17, e.| äro mycket grofva och starka. Den inre skif- van Hr liten, när toga framom pal|)cns fäste, och är uti s|)etsen och den inre kanten besatt med tandade borst. Den yttre skifvan nur niistan till palpins tredje led, och är uti den inre kanten försedd med stora cylindriska och föga spetsiga tormir. Palpeiis andra led är störst, och klon är böjd samt spetsig. Läpparne äro nf vanlig be- skalViMihet. Det första benparet är nägot kortare än (ht andra samt nf stark byggnad. Den första leden iir lång. smal och rät samt Ibrsedd med glesa borst; den andra och tredje äro korta; den tjerdc är större och nästan af triangu- SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA, 93 lär form med den bakre och nedre vinkeln utdragen till en läng, nedåt tillspetsad process. Den femte leden är ungefär lika ISng som den fjerde, oval, med den bakre kanten starkare bågböjd än den frjimre och uti den nedre hälften fint tandad och försedd med fina tättsittande, korta borst. Klon är läng, krökt, spetsig och uti den con- cava kanten fint strierad. Det andra benparet är lika med det första, men dess leder äro smalare och något längre. Det tredje och fjerde benparet äro lika långa med det andra paret samt af stark byggnad. Deras första led är något böjd, lång och tendigen bred; den andra leden är kort, den tredje deremot nh.stan lika läng med den första, nedåt tilltagande i bredd och i både den främre och den bakre kanten försedd med långa borst; den Ijerde leden är ej hälften så lång som den tredje, smalare, med den främre kanten rät och den bakre bågböjd och försedd med långa borst. Den femte leden har ungefär samma längd som den föregiiende och är försedd med borst endast uti den främre kantens nedre vinkel och den sjette leden är nästan lika lång som den femte, bred och tunn samt mot båda ändar afsmalnande och har sålunda ej form af en klo. Det femte benparet är något kortare än de föregående. Dess första led är bred, med den främre kanten rät, den bakre bågbiijd och båda för- sedda med långa cilierade borst; den andra leden är kort, den tredje mycket längre och bred, den tjerde kortare och smalare än den tredje, samt den femte lika lång med den fjerde, men smalare än denna. Klon har samma förra som pä de två föregående benparen. Det sjette benparet har samma längd och form som det femte, men den första leden afsraalnar nedåt. Det sjunde benparet öfverträffar de föregående mycket i längd, når längre bakåt än hela kroppen, och är mer än dubbelt sä långt som det sjette. Dess första led är bred, och har nästan form af en med spetsen ncdåtrigtad triangel, och är försedd med borst uti den bakre kanten. Den andra leden är mycket kort, men de tre följande äro längre, smala, och sins emellan lika långa. Den sjette leden är längre än den femte leden, smnl och riit. Epimererna äro af medelmåttig storlek och i den undre kanten försedda med borst. Det första paret af epimerer hafva den öfre delen mycket smalare än den nedre, så att den undre och främre delen skjuter långt fram pä sidorna af hufvudet. Det andra paret epimerer äro smala och af rectangulär form. Drt tredje paret är bre- dare, med den bakre och den undre kanten något inböjda. Det fjerde paret är större än det föregående och har den undre kanten bågböjd. Det femte paret epimerer äro ovanligt långa, något lägre än det föregående paret och hafva en bugt i den undre kanten. De tvä sista paren äro något mindre än det femte. De tre första abdominal-segmenfcrnas undre kant har båda vinklarne afrundade, och de tre sista paren af abdomens ben nä nästan lika längt bakåt och äro ganska långa. Det Ijerde parets grenar äro lika länga, smala, tillspetsade och pä den öfre sidan väpnade med tornar. Sådana äro älven det fenUe parets grenar. Det sjette parets grenar (fig. 17, f) äro smala och utåt tillspetsade. Caudal-bihanget ifig. 17, g.) är mycket kort, bredt oeh har en svag biigt uti den bakre kanten. Branehial-bihangen äro stora, och saknas endast vid det första och det sjunde benparet. Djurets storlek är aderton m.ra. Al denna art hafva endast två exemplar erhållits uti Gullmarsfjorden på 60 famnars djup. 2. Oediceros afinis, n. sp. Caput antice in rostruni iiiagnum, obtusum productuiii. Anteiina; superiores inferi- oribus iiuilto breviores. Pedes primi paris articulo qiiarto postice proccssuin inagnuni, obtusiun eiiiittente, articulo qiiiiito fere obovato. Pedes secundi paris articulo quarto postice processuiii loiigis.siiimin, loiigitudinein articuli quinti txMiuanteui cmitteute, articulo quinto angusto, fere rectaiiguluri. Pedes tertii quartique paris thoracis uuguibus parvis, subconicis armati. — Fig. 18. Habitat ad oraui Bergensein Norvegia?, etiam maris Spitzbergici incola. Beskrifning: Afvin hos denna art är ryggen afrundad och utan köl eller tiindir. Hufvudet (fig. 18, a.) är temligen stort och bildar framtill en stor, på öfre sidan hvälfd process, som har den främre kanten afrundad. Ögonen äro sammansatta, ovaidigt stora, ovala, och belägna ])ä den stora processen, samt mycket nära hvarandra, sa att de inre kanterna nästan beröra hvarandra. De öfre antennerna äro korta oeh ej starka. Deras första skaftled är ungefär lika lång med de tvä (ol- jande lederna och svepan är längre än skaftet samt består af 10 leder. De undre ajitennerna äro längre än de öfre och halva skaftets femte led längre iin den tjerde, och svepan sammansatt af omkring 50 korta leder hos han- nen och 20 — 30 hos honan. Mandiblcrna äro af annan form ån hos den föregående arteu. Den yttre grenens spets är bred och väp- nad med 4 — h tänder, och den inre är mycket mindre, men väpnad med fem tänder. Tuggknölen är hög och palpen grof, med den andra leden längst, något böjd och i den ena kanten försedd med grolva borst. Den tredje leden är älven i den ena kanten väpnad med borst. Den första maxillens inre skifva är temligen stor, i spetsen afrundad och försedd med ett längt, cilieradt borst, oeh den yttre skifvan är bred samt i spetsen försedd med grofva tornar; en del af dessa äro i den ena kanten tandade och en del äro tvägreniga i spetsen. Palpen är läng. 94 RAGNAR M. BRUZELIUS. Den andra niaxillen är af vanlig form. Den öfre läppens undre kant är afrundad, och den undre läppen är djupt klufven oeh bred, med flikariie vidt ätskilda oeh försedda med ett par stora och breda bitlikar. Maxillarbenen kro mycket starka med den inre skifvan kort; den yttre när till hälften af palpens andra led, är smal oeh i den inre kanten försedd med långa och spetsiga tornar. Palpens andra led är mveket bred och försedd njed tättsittan- de, grofva borst. Klon är stark, böjd och spetsig. Det första beii])aret (tig. 18, b.) är kortare och starkare än det andra. Dess första led är läng och smal, den andra kort, äfvensom den tredje, hvars bakre kant nedtill är försedd ined en liten borstbärande process; den fjerde leden är större än den tredje, oeh utskickar frän den bakre kanten en afliing, stor, i spetsen afrundad och borstbäraiide process, som är längre än sjelfva leden. Den femte leden är mycket större än den fjerde, nästan ora- vändt äggrund, samt i den nedre hälften af den bakre kanten tätt besatt med borst, oeh pä midten väpnad med ttt par grofva tornar. Klon är läng, krökt oeh spetsig. Det andra benparet (lig. 18, c.) har den första leden smal och lång, den andra oeh tredje mycket korta, den Ijerde något större och baktill utskickande en mycket lång, smal process, som är lika lång med den femte leden. Denna är smal, afläug, med den främre och den bakre kanten parallela och den nedre bågbiijd, samt i den bakre vinkeln försedd med ett par korta tornar. Klon är ungelär lika läng som den femte ledims undre kant, spetsig och krökt. Det tredje oeh tjerde (tig. 18, d.) ben- paret äro kortare än det andra. Deras första led är läng, den andra mycket kort, den tredje mycket längre än den andra, oeh tilltagande mycket uti bredd nedåt, samt i den bakre kanten och den främre kantens nedre hörn försedd med tättsiltande borst. Den fjerde leden är kortare och smalare än den tredje, men längre än den andra och i den bakre kanten försedd med tältsittande borst. Den femte leden är ungefär lika läng som den tredje, men mycket smalare, och i den bakre kanten tiitl besatt med borst. På dess bakre och nedre vinkel är fiistad en kort, konisk, något böjd klo (tig. 18, e ). Det femte benparet ar något kortare än det tjerde, och har den första leden temligen bred, nästan rectangulär, samt försedd med långa cilierade borst i den främre kanten. De tre föl- jande lederna hafva i det närmaste samma form som samma leder af de två föregående benparen, endast med de olikhet(^r, som äro en följd af benets rigtning bakåt i stället för framåt. Deras femte led är nedåt tillspetsad oeh försedd med en kort, nästan rät klo, som är mera plattad än ruiul. Det sjette biiiparet har samma form som det femte, men är något längre. Det sjunde benparet är mera än dubbelt så långt som de föregående, och har den första leden bred och afsmalnande n(;dåt, den andra kort och de tre följande långa samt nedåt tilltagande uti längd. Den sjette leden är nästan lika lång som den femte något smalare, alldeles rät, i spetseu trubbig oeh på sidorna försedd med korta borst. Kpimererna äro af medelmåttig storlek och i den undre kanten ITu-sedda med borst. Det första paret är större än de två toljande paren och har en bugt i den främre kanten. Det andra, tredje och fjerde paret tilltaga bakåt i storlek och det tjerde har i den bakre kanten en inböjning. De tre följande paren äro mindre än de föregående och aftaga bakåt i storlek. De tre första abdominal-segmenterna hafva den undre kantens vinklar afrundade, oeh de tre sista paren af abdomens ben nå lika långt bakåt. Det fjerde och det femte paret hafva den yttre grenen något kortare än den inre och båda utåt tillspetsade, smala och på den öfre sidan försedda med glesa borst. Det sjette parets grenar äro nästan lika langa, mycket smala oeh tillspetsade. De hafva ungetar samma liingd som skaftet. Caudal-bihan- get är tendigen långt och har den bakre kanten afrundad (tig. 18, f.). Branehial-biliangeu äro, liksom hos den föregående arten, fem par. Kroppens liingd är iitta till nio m.m. Af denna art har jag sett endast fä exemplar, dels ifrån kusten af Norrige vid Bergon, dels ifrån Spetsbergen. 3. Oediceros saginahis, Kröyer. Caput antice in rostruin majj^s niinusve acutum prodnctum. Antennrc superiores inferiorihus longiores. Pedes pfiiiii sc'cniidi(iiic paris suba'(|ualL's, articulo quarto postice processuni brevem eniittente, articulo quinto subovato. Pedes tertii quartique paris ungui- l)ii.s latis, laiiiinaribus. Appendix caudalis brevis postice rotundata. Oediceros saginatus, H. Kröyer: Naturhist. Tidskr., Förste Riekke, IV, p. 156. Habitat ad öras Norvegitc, et in inari Spitsbergiam alluente. Bcskrifning: Denna art öfverensstämmer med Oediceros affinis i afseende på hufvndets form, men med Oed. obtusus, livad benen och öfriga kroppsdelar belrälTar. Ryggen är slät, utan köl eller tänder. HulVudet förlänger sig framtill med en mycket stor oeh tjock jjroeess, som slutar med en mer eller mindre skarp spets. Ögonen äro stora, af oval form, samt belägna på den öfre sidan af den stora processens bas'). Antennerna äro korla, oeh ' Jag har ej kunnat afgöra, ora ögonen äro enkla eller sammansatta, emedan exemplaren, som undersöktes, varit förvarade någon tid i sprit, hvaraf ögonen hos några alldeles försvunnit; hos andra var deremot deras omkrets tydlig. Det tyckes emedlerlid vara sannolikast, att de äro sammansatta, då man ser denna arts stora öfvcrensstämmelse med Oed. afliuis, som har ögonen sammansatta. SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 95 (le undre längre än de öfre. De öfres svepa består af 14 leder och de undres af 34 — 40. För öfrigt öfverens- stämma antennerna med dem af O. affinis. Mundelarne likna dera af den föregående arten. Det första och andra benparet äro lika stora, och bada i det närmaste af samma form som det första ben- paret af O. assirailis, med den fjerde leden utskickande frän den bakre kanten en grof process, som är lika läng som hälften af den femte leden, hvilken är nästan äggrund. Det tredje och Ijerde benparet öfverensstämma full- komligt med samma benpar af O. oblusus, och hafva den sjette leden lika läng som den femte, bred och plattad, samt mot båda ändar afsraalnande. Det femte och sjette benparet likna äfven i det närmaste samma benpar af O. obtusns, med undantag af den Första leden, sora är smalare. Det sjunde benparet öfverensstämmer äfven hvad den första leden beträffar med samma benpar af O. obtusns, och har den sjette ledeu längre än den femte, alldeles rät och i kanterna besatt med borst. Epiincrerna äro af medelmåttig storlek; det första paret, som har den nedre delen bredare än den öfre och den undre kanten alrundad , är större än det andra paret, men mindre än det tredje, hvilka båda par hafva nästan rectangulär form. Det fjerde paret är störst och nästan af (piadratisk form, med den bakre kanten rät. Det femte paret epiraerer äro mindre an det fjerde och hafva en bugt i den undre kanten. Alla epiraererna äro i den undre kanten besatta med borst. Hvad abdomens segmcnter och ben beträffar öfverensstämmer denna art fullkomligt med O. obtusus Cau- dal-bihanget är mot den bakre ändan smalare än vid basen, och har den bakre kanten jemnt afrnndad. Honorna hafva kortare antenner än haniiarne, med omkring 15 leder uti de öfres och 30 leder i de undres svepa. Denna art' förekommer på Norriges kust, vid Grönland och vid Spetsbergen, hvarilVån jag sett exemplar, som voro 2\ centimeter länga. AnmurkmiKj : Ifrån Spetsbergen har jag sett ett par exemplar af en närstående ny art, som har hufvudets friimre process af samma form som O. aftinis, men antennerna kortare, med den fjerde och femte leden af de undres skaft lika länga. Det första benparets Ijerde led utskickar icke från den bakre kanten någon process, och handen är mera aflångt oval än hos O. saginatus. Klorna på det tredje, fjerde, femte och sjette benparet äro långa och breda, men något smalare än hos O. saginatus. Gen. 16. LEUCOTHOE (Leach). Corpus magis minusve compres.suin, epimeris magiiis aut parvi.s. Oculi duo coin- positi. Ariteniiffi superiores flagello appendiculari carentes, articulo peduiiculi tertio parvo et flagelli articulis non crassiore. Mandibulai palpigerro. Palpus pcdum iiiaxillarium lon- gissiuius, e quinque articulis conipositu.s. Pedes secundi paris inanu subclic-liforiiii instructi. De till detta slilgtet hörande arter, hvilka i flera hänseenden äro ganska olika, hafva kroppen mer eller mindre hoptryckt och försedd med antingen stora eller små epi- merer. De öfre antennerna, som sakna bisvepa, hafva skaftets tredje led mycket liten, och ej tjockare än sve|>ans leder. Mundihlerna äro försedda med jmlper. Maxillarbenen hafva mycket langa, af fem leder sammansatta palper. Det andra benparet af thorax är väpnadt med en stark griphand, som bildas af den femte leden. Gränserna för detta slägte kunna ingalunda ännu med säkerhet uppdragas, då man ej eger sä fullständig kännedom om den ursprungliga typen för detta slägte, nemligen Leucothoe articulosa, som det liärtill vore nödvändigt. De arter, som blifvit förda till detta slägte, visa dertill sä stora olikheter med hvarandra, att det troligen blir nödvän- digt, att, då man erhållit fullständig kännedom om typen, af detta slägte bilda tvä eller kanske tre, enär Leucothoe glacialis, articulosa ocli clypeata förete sådana skiljaktigheter, som torde berättiga att föra dem till olika slägten. ' Jag har af denna art sett en stor hanne ifrån Spetsbergen, som hade den ena handen af det andra benparet mycket mindre än den andra. Troligen var detta icke normalt, utan berodde derpå , att denna hand, genom något vald eller vid skalombytet blifvit afbruten och ännu icke hunnit utvesa till samma storlek, som den oskadade handen. 96 RAGNAR M. BRUZELIUS. 1. Leucotlioe dypeata (Kröyer)?. Corpus coinprossiun, epiineris priini paris perparvis, quarti paris maximis. Pedes secundi paris tlioracis articulo quinto magno, ovato, postice dente parvo arinato. Pedes aljdoininis ultiuii paris unirainei. Leucotlioe clypeiilu, II. Kröyer: Naturliist. Tidskr., Förste EiBkke, IV, p. 157. » II Idciii: » » Anden l{:i-kke, I, p. 54.i. u o Idein: Voyo<;i'S en Seaudinavie etc., pl 22, tig. 2. Habitat ad öras uostras, a Fininarchia extiina ad Bohusiaui. Beskrifning: Kroppen Jir teinligen hoptryckt och h.ir ryggen sliit och afrundad. De öfre antennerna äro hos större individer längre «n de undre, men hos mindre iiro bada paren af antenner ungeftr lika länga. Skaftets tredje led iir mycket mindre lin de två första, oeh föga större än svepatis leder, hvilkas antal hos iildre skall vara omkring 2.i, men hos yngre individer iir mycket mindre. De undre antennernas svepa är längre än den sista le- den al skaltet och bislär af omkring 12 leder hos större, men O — 7 hos mindre. Ögonen äro runda och små. M:indil)lenias spets synes vara väpnad med 6 — 8 tänder, Oeh palpen är liten och tyckes vara sammansatt af tre leder'. Din törsta maxilleiis palp Ijestär af endast en led, oeh den yttre skifvan, som ej når så långt fram som palpen, är nti spi-tsen försedd med höjda oeh S|)etsiga tornar. Den inre skilVan är liten och afrundad. Den inre maxillens skilvor äro små. men temligen breda. Maxillarbenens palper äro mycket långa, oeh sammansatta af lem leder, men skifvorna äro mycket små oeh rudimentära. Det första benparet af denna art atviker något ifrån den form, som samma benpar liar hos den af Kröyer bcskrifna L. clypeata. Den tredje leden är icke mycket utvidgad baktill och bildar ej sådan stor process som hos L. clypeata, och den tjerde leden är mycket kortare och föga bredare än den femte, som nr lång och afsraalnar nedåt, så att dess nedre ända intages helt och hållet af den sjette leden, som är klolik och uti den bakre kanten väpnad med några styfva borst. Det andra benparet är vida starkare, och har den lenite leden stor, äggrund och i den bakre kanten väpnad med en tand. Hos somliga närmar sig handens tbrm den triangulära, såsom hos de utvuxna individerna af clypeata. Det tredje oeh Ijerde benparet äro smala oeh ungefär lika långa, som det andra paret, samt väpnade med smala, spetsiga oeh böjda klor. Det femte benparet är något kortare än det fje)'de, har den första leden smal oeh är väpnadt med en stark klo. Det sjette benparet är obetydligt längre än det femte, men bar deu första leden bred oeh aHångt oval. Det sjunde benparet är något kortare än det sjette, med hvilket det för ötrigt är lika. Den första epimercn är mycket liten, af fyrkantig form, oeh bctäckes nästan alldeles af den toljaude, som Sr nästan rectangulni' oeh större än den första, men mindre än det tredje paret epimerer, hvilka halva samma form som det andra ])aret. Den fjerde epimercn är mycket stor, nediit bredare än vid basen, och har de undre vinklaine alVundade; den bildar liksom en stor sköld. De tre sista paren äro små. Det Ijerde benparet af abdoinen når lika långt eller något längre bakåt än det femte och har grenarne lika långa, smala och tillspetsade. Det femte benparet är lika med det Ijerde. Det sjette parets ben beslår en- dast af en basalled oeh en gren, som i spetsen bår en stor torn. Candal-bihangel år litet, äggrnudt oeh icke klufvet. Kro|)peus längd är omkring två m m. Af denna form hafva några exemplar bliivit tagna af Piofessor S. Lovén vid Wardö, oeh af framlidne Frih, M v. DuuiiN vid Norriges kust vid Bergen. Uti liohiislau har jag erhållit ett par nyss utkliickta ungar af dcnmi art. Anmärkiwtij: Oaktadt den olikhet i alseende på antennernas längd oeh de tvä första benparens beskaffen- het, som finnes emellan denna form och Leucothoe clypeata, sådan den förekommer vid Grönlands kust, iir jag dock benägen, att, i ölvcrensstänimelse med Professor W. Liljehorg, anse den liir ungar af Leucothoe clypeata, enär de for öfrigt öfverensslämma lullkondigt med hvarandra. 2. Leucotlioe norvegica, Lii-.TicnoKG. Corpus comprc.«!.siun, epiineris priiiii paris perparvis, (piarti paris iimxiinis. Pedes secinidi paris articulo quinto niiigno, oblongo, [)ostiee proeessuin longum einittente. Pedes abdoininis ultiini paris singtilis ramis instrueti. ].,eucotlioi: mjrvegiea. Liljehorn : Kongl. Vetenskaps Akademiens Handlingar, l«JO, p 33 5. Ilabitat ad öras oceidentales, a Fininarchia ad Boluisiani. ' Del har ej lyckats mig att sa fullsliindigt få se maudibeln, att jag med full säkerhet kan beskrifva dess be- skaflTenhet. De fä exeniplar, som jag hall tillfälle att undersöka, hafva nemligeii varit mycket små oeh ej fullt utbildade. ^c^krif- SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 97 Beskiifning: Denna art' står mycket nära L. clypeata, från hvilken den skiljer sig hufvudsakligcn genom de två första benparen. De öfre antennerna äro längre än de undre och skaftets forsla led ar längre än den andra. Svepan, som är längre än skaftet, består af 2 i — 26 leder. De undre antennernas svepa är kortare än skaftet och består af 7 — 8 leder. Det första benparet är mycket mindre än det andra, och har den första leden lång och smal, den andra mycket kort, den tredje något större, mtd den bakre delen utvidgad till en bred, afrundad och med tättsittande borst väpnad process. Don fjerde leden är lång och bred, med den främre kanten rät och den bakre bågböjd samt försedd med långa borst. Den femte leden är kortare och smalare än den fjerde, nästau rectangular, något böjd och med den undre kanten snedt afskuren. Klon är liten spetsig, och af samma längd, som den femte ledens undre kant Den femte leden l.ildar sålunda tillhopa med klon en manus siibeheliformis, hvilket icke är förhål- landet med detta benpar hos L. clypeata. Det andra benparet är af stark byggnad och betydligt större än det första. Dess första led är lång och smal, den andra mycket kort, och den tredje och fjerde, som äro lika stora, något större än den andra leden. Den femte leden är mycket stor, afläng, nedåt tilltagande i bredd, med den undre kanten snedt afskuren och dess bakre vinkel spetsig. Från den bakre kantens nedre tredjedel utskickar den en hoptryckt, nedätrigtad process, som går något längre ned än handen. Klon är mycket tjock, grof och föga spetsig. De öfriga benparen likna dem af L. clypeata och äro väpnade med länga och starka klor, som vid spet- sen hafva en liten inskärning och i den concava kanten visa spår till tänder. Epimererna äro ej fullt så breda som hos den föregående arten, med hvilkiai denna för öfrigt öfverensstäramer hvad abdomen beträffar. Kroppens längd är omkring fem m.m. Af denna art halva endast två exemplar, så vidt det är mig bekant, blifvit tagna vid Skandinaviens ku- ster. Det ena togs af Professor LlLJEBOUG vid Trorasöe, och det andra erhöll jag uti GuUmarsljordeu under förra sommaren. 3. Leucothoe articulosa (Montagu). Aiitennte superioros infcrioribus paulluiii loiigiores. Epinieruin prirnum, secundum et tertium fere agqualia; epimerum quiirtum paullum niajus, antice nmcronatum. Pedes priini paris articulo quarto niagno ovato, processuin longum einitteiite, articulo quinto lineari, una cum uiigue pollicem fonnante. Pedes secundi paris articulo quinto luagno, oblongo ovato, cum ungue manuui subcheliforinem fonnante. Cancer artieulosus, Montagu: Transactions of the Linnean Society, Vol. VII, p. 70, fab. 6, lig. 7. Leucothoe articulosa, Le.\cii: Transact. of the Linnean Society, Vol. XI, p. 3.58. « » Desm.\rest: Considérations générales s. I. classe des Crustac. , p. 203, pl. 45, fig. 6. » » LlLJEBOUG: Ofvers. af Kongl. Vetcnsk. Akadem. Förhandl. 18,55, p. 126. Habitat ad promontorium Kullense, rarissima. Beskrifning ^ Kroppen är temligen tjock, med ryggen afrundad och slät. Hufvudet bildar framtill ett kort och trubbigt rostrum. Ögonen äro temligen stora, runda och till färgen röda. De öfre antennerna, som äro grofva, niigot liingre och mycket tjockare än de undre, nå knappt till det femte segmentet af thorax, och hafva skaftets första led tjockare iiii den andra, men ungefär lika läng med denna, samt den tredje leden knappt större än svepans leder. Svepan är kortare än skaftet och består af ätta leder. De undre antennernas skall når unge- fär lika långt fram som de öfrcs, och deras svepa, som är ungefär lika läng som skaftets sista led, består af sex leder. Maxillarbeiiens palper äro mycket långa, och bestå af fem leder, af hvilka den sista ulgörcs af klon. Det första benparet är mindre än det andra och har den första leden lång och smal, samt den andra och tredje korta. Den fjerde bildar handen, är stor och äggrund, samt utskickar nedåt en lång, spetsig och framåt- böjd process, som pä den främre kanten är fint tandad. På handens främre och nedre vinkel är den femte leden fästad, som är lång, lineär och rät, samt når lika långt ned som processen från den tjerde leden. Klon är liten, böjd och spetsig. Det andra benparet har den första leden temligen bred, stark och något böjd, samt den andra och tredje leden koita. Den Ijerde leden, som är större än de två föregående, utskickar frän den bakre kanten en lång, jemnsmal, något biijd, i den bakre kanten med borst besatt och i spetsen tandad process, som når till hälften af den femte leden. Denna är stor, aflångt äggrund och på midten af den bakre kanten väpnad med några tänder. Klon är stor. Det tredje och fjerde benparet äro smala samt mindre än de följande. Det sjette och sjunde benparet hafva den första leden bred och oval, med den bakre kanten tandad, och den främre försedd ' Möjligen är Leucothoe norvegica hannen och L. clypeata honan af en och samma art. ' .Jag har ej varit i tillfälle att sjelf undersöka denna art, men Professor Liljeborg har godhetsfnllt meddelat mig några teckningar öfver densamma, hvilka till en del ligga till grund för den här meddelade beskrifuin- gen, som för öfrigt är hemtad ifrån Liljeboiigs uppgifter om denna art på det citerade stället. K. Vel. Akad. ilanjl. B. 3. K:o 1. 13 98 RAGNAR M. IJKUZELIUS. med tornar. Epimererna iiro sniä och tle tre första paren äro nästan lika stora, samt något mindre än det fjärde paret, sora iiro rundade och i den främre kanten väpnade med en tand. Dit andra och tredje abdorainal-segmentets bakre och nedre vinkel bildar en böjd oeh spetsig tand. Det fjerde paret af abdomena ben när ungefär lika långt bakSt som det sjette, men längre än det femte. .Alla tre parens grenar äro l.^inga, spetsiga och koniska, samt pä den öfra sidan försedda med tornar. Caudal-bihanget är litet, oklufvet, och har den bakre kanten afrundad. Färgen är hvit; rygg och epiraerer rödfläckiga. Kroppens Inngd är fyra ra.m. Af denna särdeles sällsynta art har endast ett exemplar blifvit taget vid vara kuster, nemligen vid Kullen af Professor Liljeborg. Gen. 17. LAPHYSTIUS, Kröyer. Corpus crassum, epirneris mediocribus. Antennge superiores breves, validte, flagello appendiculari carentes. Palpus inandibulaj triarticulatus, maxillte primi paris minutus. Pedes maxillares lainina interiore jjarva, exteriore perrnagna, palpo parvo, e duobus tantum articulis coiriposito. Pedes primi paris debiles, inanu subchelifonni carentes. Pedes secundi paris articulo quinto manum parvam formante, articulo sexto larnelloso, non un- guiformi, apice setifero. Pedes sequentes thoracis robusti, unguibus validis, acutis, valde arcuatis. Pedes abdoniinis ultimi paris biraniei, ramis elongatis. Kroppen är hos detta slägte tendigen tjock och föga hoptryckt. Epimererna Uro af medelinättig storlek, och de öfre antennerna äro grofva, mycket starkare än de nedre och sakna bisvepa. Mandiblernas palp består af tre leder, men den första maxillens en- dast af en mycket liten led. Maxillarbenens inre skifvor äro små, de yttre ganska stora, och palpcrna små samt bestående af endast tvä leder. Det första benparet är mycket svagt och dess femte led bildar ej någon griphand. Det andra paret är starkare, och den femte leden är större än pä det första, men den sjette leden bildar ej någon klo, utan är bred och tunn. De följande benparen utmärka sig genom de betydligt stora, mycket spetsiga och krökta klorna. Abdomens tvä sista ben äro försedda, hvardera med tvä grenar. 1. Laphystius Sturionis, Kröyer. AntennsE superiores inferioribus longiores. Oculi rotundati. Dorsum Ijeve. Appen- dix caudalis indivisa. Laphystius Sturionis, Kköyer: Naiurhist. Tidskr., Förste Ihukke, IV, p. 157. » " Ln.JEBORG: Öfvers. af Kongl. Vetensk. Aknd. F<>rhandl., is."i.'i, p. 132, Habitat in sinu codano, in Gado morrhua, Acipensere Sturione, Galeo cani parasitus. licskrifning: Hyggen är slät och afrunchul, och hufvudet bildar ett bredt, framtill afstynipiidt rostrum. Ögonen äro temligen stora, runda och sammansatta. Dir öfre antennerna, som nä ungeliir till det Ijerde segmen- tet af thorax, äro längre och giölre än de undre. Deras första skaftled nr tjockare än de tvä följande, som äro lika stora. Svepan ar ungefär lika läng som skaftet och bestar af nio leder. Hisvepa saknas. De undre anten- nernas skallKdei tilltaga utiit i längd, och deras svepa bestar nf sju leder. Mandibkrna iiro utdragna till en ovanligt läng spets, som iir viipnail med lem skarpa tiiiider. Tuggkiiö- ion iir liten och pnlpen stark, med den första leden kortast, samt den andrn och tredje lika länga. Den första mnxillens palp är mycket liten, oeh består endast af en led, som iir kort och i spetsen bär ett borst. Den yttre skifvan när mycket längre fram än palpen, är ganska bicd och i spetsen försedd med krokiga tornar. Den inre skifvan är mycket mindre än den yttre, äggrund och i spetsen försedd med tvä till tre borst. Den andra maxil- lens skifvor äro länga och smala. Maxillarbenens inre skifva är smal, når till palpens första led, och ar i spetsen försedd med några borst. Den yttre skifvan är deremot mycket stor oeh bred, i den friimre ändan snedt afsku- ren samt fint taudad, och försedd med några borst; dess inre kant är sliit. Palpen iir liten, når ej sä långt fram, som den yttre skilvan. och består endast af två leder, af hvilka den andra iir smalare iiii den första oeh i spetsen försedd med borst. Uiverläppeu ar nästau af triangulär form och underläppen är bred samt i niidlen klulven. SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 99 Det första benparet är mindre än tlet andra och har den ferate leden smal, något bakåt böjd och på den nedre delen af den främre och den bakre delen försedd med borst. Den bildar ej nägon griphand, men dess klo är stark, ganska lång och föga böjd; det andra benparets första led är läng, den andra, tredje och fjerde korta, och den femte längre än den fjerde, temiigen bred och något bakåtböjd, med den undre ändan afstympad och dess bakre vinkel rät. Den sjelte leden är mycket kortare än den femte, tunn, böjd och i spetsen försedd raed ett par taggar ocli flera borst. Den andra, tredje och fjerde lederna äro i den bakre kanten försedda med några borst. Det tredje och fjerde benparet äro starka, med den första leden lång, de tre följande lederna korta och den ferate lika lång med dessa tre tillhopa samt något bredare, med den främre kanten bågljöjd , den bakre rät, och klon mycket stark, krökt och spetsig. De tre följande benparen äro något längre och hafva den första leden bred samt äro försedda med gre.Ua och staika klor. I']pimereriia äro medelmåttigt stora, och de tre första paren äro rectangulära samt mindre än det fjerde parets epimerer, hvilkas nedre kant bildar en spetsig vinkel. De tre sista paren äro små. Abdomens tre sista benpar nå lika långt bakåt, och hafva grenarne smala och tillspetsade, den yttre något kortare än den inre. Caudal-bilianget är litet, äggrundt och oklufvet. Branchial-bihaug saknas endast vid det första och sjunde benparet. Hannarna äro större än honorna och hafva gröfre ben, isynnerhet det andra paret. Kroppens längd är sju m.m. Denna art lefver såsom parasit pä några fiskarter, på hvilka den häller sig fast med sina grofva klor. De arter, på hvilka den hittills blifvit tagen äro Gadus morrhua, Acipcuser sturio och Galeus canis. Den förekom- mer vid vestra kusten i Kattegat. Gen. 18. NICIPPE-, n. gen. Corpus ci'assiusculum, epiineris mediocribus. Antennae graciles, superiores flagello appendiculari ornata}. Maiidibulai dissiiniles, palpis e tcrnis articulis compositis instructa?, altera processn accessorio sive ranio interno carens, altera eodem prasdita. Palpus ma- xilla; prinii paris biarticulatiis. Pedes maxillares laminis niinutis et palpis e quaternis arti- culis compositis. Pedes priini secundique paris manu subcheliforuii armati. Tria paria posteriora peduin thoracis postice gradatiin longitudine crescentia. Pedes abdominis sexti paris biramei, ramis uniarticulatis. Detta slägte har kroppen tjock och epimcrerna medelmåttigt stora. Antennerna ilro ej tjocka, och de öfre äro försedda med bisvepa. Mandiblerna förete det liögst ovanliga förhällandet, att de icke äro lika, enär den ena eger en bred och tunn inre gren, men den andra saknar denna lielt och hållet. Båda äro försedda med palper, som bestå af tre leder. Den törsta maxillens palp består af två leder, och den inre skifvan är rudi- mentär. Maxillarbenen utmärka sig derigenom, att deras skifvor äro mycket små, men palperne stora och sammansatta af fyra leder. De tvä första benparen äro försedda med griphänder, som bildas af den femte leden, och de tre sista paren på thorax hafva den första leden ej särdeles bred, samt tilltaga bakåt i längd. De två sista benen af abdomen äro försedda, hvardera med två grenar. Detta slägte, som i flera hänseenden står nära Pardalisca, omfattar endast en art. 1. Nicippe tumida, n. sp. Antennae superiores inferioribus longiores. Dorsum rotundatum; segmentum quar- tum abdominis margine posteriore medio dorsi dentibus duobus armatum. Pedes primi se- cundique paris suba-quales, manibus oblongo-ovatis. Ilami pedum sexti paris abdominis subsequales. — Fig. 19. Habitat rara ad Dröbak sinus Christianiensis. Beskrifning: Kroppen är hos denna art temiigen tjock och har ryggen bred, afrundad och slät, med un- Namn på en dotter af Pelops. i- \ 100 KAGNAK M. BRUZELIUS. dantag af det fjerde abdoniiiial-scgmeiitet, som i den bakre kanten är väpnadt med tvä spetsiga tänder. Hufvudet iir temligcn stort och dess IVaniie kant bildar ej luigot rostruui. De ölre antennerna, som nå ungelär till abdomens tredje eller fjerde segment och äro något längre än de undre, hafva skallet kort, med den första leden något tjockare och längre än den andra, som är liingrc än den tredje. Svepan består af omkring 45 leder, hvilka äro försedda med mycket korta och Hna borst. Bisvepan består af -i leder, af hvilka den första är nästan lika lång som de tre följande tillhopa. Den tredje leden af de undre antennernas skaft är temligen lång och tjockare än den Ijerde, som år lika lång med den femte. Hela skaftet är betydligt längre än de öfres. Svepan består af omkring 18 leder. Mandiblerna äro af högst ovanlig beskaffenhet samt injcket breda och tunna. Den högra niandibeln (fig. 19, b.), som saknar helt och hållet den inre grenen, har den breda spetsen väpnad med tre stora tänder och én bred tillskärpt kant, som pä den ena sidan har de två, och på den andra den ena af de tre tänderna. Ifrån denna gren går en rad af borst ujjpåt på mandibelns inre sida. Palpen är temligen lång, med den första leden minst och den andra nägot längre än den tredje. Den venstra niandibeln (fig. 19, c.) har den breda ändan väpnad med en större och tre mindre tänder, samt två breda och tillskärpta kanter, den ena emellan den större och de tre mindre tänderna och den andra kanten bakom de små tänderna. Innanför denna yttre gren finnes en inre bred och rörlig process (tig. 19, d.), som är bredare lu-dåt än viil basen och har kanten fint tandnd och vid den ena vinkeln försedd med en rundad inskärning. Till tuggknöl finnes ej spär på någon af mandiblerna. Den första maxilleus ^fig. 19, e.) palp, som når längre fram än den yttre skifvan, liar den första leden liten, men den andra ganska stor och framåt tilltagande i bredd samt i ändan väpnad med grofva tornar. Den yttre skifvan är i den snedt afskurna ändan väpnad med böjda ocli grofva tornar, oeli den inre skifvan ersattes här endast af en liten knöl, som i spetsen bär ett cilieradt borst. Den andra niaxillens (fig. 19, (■) skifvor äro mycket smala; den yttre väpnad i spetsen och den inre i den inre kanten raed cilierade borst. Maxillarbenen (fig. 19, g.) hafva korta skif- vor och långE palper. Den inre skifvan (fig. 19, h.), som ej når till palpens fäste, är mycket smal. framåt till- spetsad, samt i spetsen försedd med ett cilieradt borst. Den yttre når till palpens andra led, är smal och i den inre kanten väpnad med tornar, af hvilka en del liafva tänder på den ena sidan vid spetsen. Palpens andra led är längst, och den tredje liiiigre iin den första samt försedd med en lång, föga böjd, i den -ena kanten raed några mycket små tiinder väpnad klo '. Det första benparet är lika stort eller något större äu det andra, oeli liar den första leden lång, den andra och tredje korta, samt den fjerde större än dessa, nästan triangulär och från den bakre kantens nedre vinkel ut- skickande en kort, men temligen bred process, som är försedd med en mängd cilierade borst. Den femte leden är ganska stor, aflångt-äggrund, oeli har den bakre kanten försedd med flera rader af långa oeh korta borst. Klon är nästan lika lång som liandens hela bakre kant, smal, spetsig, och vid roten i den concava kanten väpnad raed ett par sinä tänder. Det andra benparet är nästan alldeles likt med det första, men något smalare, och har den fjerde ledens process något större än samma led af det första benparet. Det tredje och ijerde benparet, som äro något längre än de två förslå och ungefär lika långa, som det femte paret, hafva den första leden nästan lika lång som de tre följande tillhopa, af hvilka den andra är kortast och den tredje och fjerde lika långa. Den tredje är nästan triangulär och tilllager nedåt i bredd, ocli den fjerde är nästan aflångt oval. Den femte leden är längre och mycket smalare än den föregående, och i kanterna försedd med glesa borst. Klon är ganska lång, smal och föga böjd. De tre följande benparen tilltaga bakåt i längd. Det femte och sjette hafva den forsla leden smal och fiiga bredare än samma led af de två föregående benparen, samt ungefär lika lång mevl de två följande lederna tillhopa. Den andra leden är mycket kort, men de följande iiro långa oeh smala. Klorna iiro mycket långa, smala och nästan räta. Det sjunde benparet har den fiirsta leden något bredare än de (inegående, samt nedåt afsmal- naude, och på den inre sidan niira vid den liakre kanten viipnad med två långa, mycket grofva och på den \ltre hidften cilierade borst. För ölVigt är detta benpar lika med de tvä föregående. I^jiimererna äro icke höga och de fyra första paren aftaga något i storlek bakåt och hafva den undre kan- tens vinklar afrundade. De tre sista paren iiro nästan lika höga som de föregående, och hafva din bakre delen mindre än den främre. De tre fcirsta abdominalsegmentenias bakre oeh uiiilre vinkel iir viipnad med en liten spets eller tand. Det fjerde paret af abdomens ben, som nar längre bakat iin det femte, men ej sii liingt som det sjette, har grc- narnc nästan lika långa, på den öfre sidan oeh i spetsen väpnade med långa och smala tornar, samt basalleden lörsedd med en slor oeh krokig tagg i den bakre ändans yttre liörn. Det femte benparet öfverensstämmer med det löregående. Det sjette benparet (lig. 19, i.), sinn når liingst bakiil, har den yttre grenen något längre än deu inre oeh bada greiiarne plattade, långa, smala, tillspetsade oeh i den inre kanten viipnade med mycket långa och cilierade borst, men i den yttre endast med glesa och korta tornar. Caiidal-bihanget ^fig. 19, k.) är klufvet niistan till roten och har fiikarne vidt skilda, liinga, smala, utåt tilUpetsade oeh i spetsen försedda imd en liten inskär- niiig, uti hvilkeii sitter ett litet borst, liranehial-biliangeii äro liinga oeh smala samt saknas endast vid det första benparet. Kroppens liingd är I:; till 13 m.ni. Ungar, som togos ur honans bröstsäck, hade antennerna korta och tjocka; de öfres svepa med fem långa leder, de undres med fyra oeh bisvepan med tvä. De tvä första benparens händer äro stora och af samma form som hos de äldre. Det fjerde abdominal-segmeutcts bakre kant iir viipnad med två tiinder. Den yttre grenen af ' Liipparnc har det ej lyckats mig att fa se på det enda exemplar, som jag cgt att söndertaga. SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 101 abdomens sjette benpar har vid spetsen en liten afsats, liksom om den vore delad i tvä leder, en främre och större samt en bakre och mycket miudre. Af denna art hafva ett par exemplar blifvit tagna vid Dröbak; den synes sålunda vara mycket sällsynt. Gen. 19. PARDALISCA, Kröyer. Caput subtumidum, crassiusculuin. Corpus crassum, epimeris parvis. Antennje superiores graciles, flagello appendiculari instructa?. ^landibulaj dissiiuiles, palpis e ternis articulis coinpositis instructa^, altera ranio interno pra^dita, altera eoderu carens. Maxilla primi paris palpo biarticulato. Pedes rnaxillares laininis internis carentes, externis per- inagnis, palpis brevibus, sed e quaternis articulis conipositis instructi. Pedes primi secun- dique paris articulo quarto lato mammi, et quinto cum sexto aculeato digituin foniiante. Pedes tertii quartique paris unguibus lamiuaribus. Pedes reliqui articulis primis subaiigu- stis. Pedes abdoininis ultiiui paris biraniei. Detta slägte, som bildar en tydlig öfvergäng ifrän Amphipoda Gammaridea till Amphipoda Hyperidea, har hufvudet och kroppen något upps\ällda och tjocka samt epi- mererna små. De öfi'e antennerna iinj smala och försedda med bisvepa. Mandiblerna äro, liksom hos det föregående slägtet olika; den ena är nemligen utrustad med en bred inre gren, men den andra saknar en sädan. Palperna äro sammansatta af tre leder och den första maxillens palp består af tvä. Maxillarbenen sakna de inre skifvorna, som vanligen finnas, men deras yttre skifvor äro mj-cket stora och palperna sammansatta af fyra leder. De två första benparen hafva den fjerde leden bred och denna led bildar handen. Det tredje och Qerde benjiaret äro försedda med breda klor, och de tre följande paren hafva den första leden smal. De två sista benen af abdomen äro försedda, hvardera med två grenar. Endast en art är hittills känd af detta slägtet. 1. Pardalisca cuspidata, Kköyer. Dorsutn rotnndatum; scgmentum tertium et quartum abdominis margine postcriore et superiore binis dcntibus arnuita, quintum uno tantuni. Pedes abdominis ultimi paris ramis asqualibus. Appendix caudalis profunde fissa. Pardalisca cuspidata, H. Kköveu: Natiuhist. Tidskr. , Förste Riiekke, IV, p. l.")3. Habitat ad oram Berofensem Norveiiife. Ikskrilning: Kroppen är tjock och har ryggen afrnmiad, samt abdomens tredje segment i den bakre kanten viipnadt med tvii breda och korta tiinder, det fjerde äfven med två, som iiro hingre och spetsigare, men det femte endast med en hoptryckt och spetsig tand. Hufvudet är temligen uppsväldt och bildar ej något rostrum. Ögonen äro smala och njurlika. De öfre antennerna äro kortare än de undre; skaftets leder aftaga utät i storlek och sve- pan, som iir längre än skaftet, bestflr af omkring 4-4 korta leder. Bisvepan bestar af fem, utåt afsmalnande leder. De undre antennerna, som nå ungefär till det andra abdominal-segnicntet, hafva svepan sammansatt af omkring 4 5 leder. Mandiblerna äro mycket breda och tunna, sakna tnggknöl och hafva palpen sammansatt af tre grofva le- der, af hvilka den första är föga kortare än de tvä fiiljande, som äro väpnade med borst. Den högra miindibelns nedre kant är delad uti fyra mycket stora oeii spetsiga tänder, samt har ej någon inre gren, utan blott en mycket liten, i spetsen tväklufven tand, som sitter på den inre sidan. Den venstra har den nedre kanten delad, genom två bngter, uti tre breda och afrundade tiinder, som i kantin äro fint crenulcrade. På den inre sidan har den en bred rörlig gren, som i den nedre kanten är tandail, i det närmaste på samma sätt som den yttre grenen. Den första maxillens palp består af tvä leder, af hvilka den första är liten, men den andra betydligt stor, och vid den främre ändan bredast, uti hvilken den är väpnad med korta tornar. Den yttre skifvan är kortare än palpen, starkt inåtböjd, bred och i spetsen försedd med stora, böjda, och spetsiga tornar, som uti den ena kanten äro 102 RAGNAR M. BRUZELIUS. viipnade med eii stor tand. Den inre skifvan ersiittes endast af en liten knöl, som i spetsen bär ett fint borst. Den andra maxilliiis skifvor äro rajcket smala och langa, den yttre i spetsen och den inre uti den inre kanten väpnad med cilierado borst. Maxillarbenen äro stora. Inre skifvor saknas, och de leder, som vanligen bära dem, halva endast den inre ocli främre vinkeln tcmligcn skarp. De yttre skilVorua äro deremot mycket stora, aflänga, i spetsen och den inre kanten väpnade med borst. På den yttre sidans främre del är en alsats, uti hvilken pal- pen är fästad. Denna bestar af fyra leder, af hvilka den andra är störst och den fjerde liten, konisk, spetsig och väpnad med ett par tornar. Den öfre läppen har i den undre kanten en temligen djup bugt. Det första benparet är mindre än det andra, men ai stark byggnad. Dess törsta led är läng och temli- gen bred, den andra och tredje mycket korta, men den Ijerde större än dessa, nSgot kortare iin den första, bre- dast af alla och oval. Den lenile leden är ungefär hälften sä läng som den löregäende, mycket smalare och nå- got böjd. Den sjetle leden är kortare än den femte, aflängt oval, och uti spetsen samt den bakre kanten besatt med grofva tornar. Det andra benparet har samma form, men dess första led är betydligt längre än den fjerde, som ar mera längdraget oval än det första parets. Det tredje och fjerde benparet, som äro ungefär lika långa 8om det andra, hafva den första leden läng, rät och nedåt något bredare, den andra liten, den tredje längre au den andra, nedåt bredare, nästan triangulär, samt den fjerde nägot längre än den föregående och smalt oval. Den femte leden har ungefär samma längd som den Ijerde, men är mycket smalare; klon är bred, nästan rät, spetsig och i den bakre kanten fint landad. Det femte benparet, som är nägot längre än det föregående, har den första leden ej sjirdeles lired eller tunn, men nästan rectangnliir, och de följande lederna smala. De två följande benpa- ren äro längre oeh hafva den första leden nilgot bredare. Epimererna äro små och de fyra första paren äro större än de tre sista. Det tredje abdominal-segmentets bakre och nedre vinkel är rät, oeh abdomens fjerde ocli femte benpar nå lika långt bakåt samt hafva den yttre grenen något kortare än den inre, båda grofva oeh pä den öfre sidan samt i spetsen försedda med tornar. Det sjette paret, som uår längre bakåt än de tvä föregående, har basal-ledeu kort samt grenarne långa, breda, plattade, nästan lancettlika och i den yttre kanten samt i spetsen väpnade med tor- nar, men i den inre kanten med cilierade borst. Caudal-bihanget är något längre än det sjette benparets basal- led , och djupt klufvet, med flikarnc smala och i spetsen samt den yttre kanten försedda med länga och grofva borst. Branchial-bihang finnas vid alla benparen utom det första. Pä de tre eller fyra bakre paren tinnes ett mindre sccundärt bihang, lästadt vid basen af det större. Kroppens längd iir omkring tolf m.ui. Alla exemplar af ofvanbeskrilna form, som jag undersökt, hafva varit honor, men jag har funnit några individer, som visa en del olikheter och miijiigen äro hannar af denna samma art. Antennerna äro liiugre; de öfre betydligt kortare iin de undre, och båda paren med omkring 50 leder i svcpan. Bisvepau är mycket större och har den första leden ganska stor, atiång och temligen bred, samt de följande mycket mintlre och smala. Den första leden af de öfre antennernas sv(;pa är äfven lång, utåt afsmalnande och vid basen lika tjock som skaftets tredje led. Denna art har ej anträffats sydligare vid Skandinaviens kuster un vid Bergen. EXPLICATIO FIGURARUM. Figura 1. Lutynatophitiis lulierculalus. Fig. a. Frmiiia. Fig. I). Pes secnndi paris thoraois maris. Fig. c. Duo segmcnta posteriorn abdominis euni appendicibus n lateie inferiore visa. Figura 2. Corophium crassicome. Fig. o. Caput. Fig. b. Palpus mandibularis. Fig. c. Pes secundi paris thoracis. Figura 3. Atttoiioe jniiictula. Fig. a. Mas. Fig. a'. Mandibula. Fig. b. Maxilla priuii jjaris. Fig. c. Spiua laminx externa; ejusdem maxillic. Fig. d. Spimi palpi ejusdem maxilla\ Fig. c. Labium inferius. Fig. f. Pes maxillaris. Fig. g. Spina laminic internit pidis maxillaris. Fig. h. Spiiiiv laniinic externie i^usdem pedis maxillaris. Fig. i. Ingnis palj)! pedis maxillaris. Fig. k. Pes primi paris thoracis inaris. Fig. 1. Pes secundi paris ejusdem. Fig. m. Pars inferior pedis secundi ))nri8 niaris. Fig. n. Pes tertii jjaris thoracis. Fig. o. Pars Interalis segmenti tertii abdominis. Fig. p. Begmentnm uliimum abdominis. Fig. q. Margo posterior et superior appendicis candalis. Figurn 4. Autonoe anomala. Fig. a. Mas. Fig. I). IVs maxillaris. Fig. c. Spina laminie extern.^ pedis maxillaris. Fig. d. Pes primi paris maris. Fig. e. Pars pedis secundi paris ejusdem. Fig. f. Pars lateralis segmenti terlii abdominis. Fig. g. Segraentum abdominis. Fig. h. Pars pedis primi paris feminw. SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMABIDEA. 103 Pigura 5. Autonoe grandiniana. Fig. a. Mas. Fig. b. Pars aiiteiince superioris cura flagello appendiculari. Fig. c. Articuli quatuor inferio- res peclis secundi paris niaris. Fig. d. Articuli quatuor inferiores pedis primi paris femiriie. Fig. e. Pes secundi paris cum appendicibus ferainse. Figura 6. Autonoe macronyx. Fig. a. Pes primi paris maris. Fig. b. Pes secundi paris ejusdera. Fig. c. Pes quarti paris thoraeis. Fig. d. Segraenta tria posteriora abdomiiiis. Fig. e. Aculeus appendicis caudalis. Figura 7. Anonyx Kröyeri. Fig. a. Mas. Fig. b. Pars antennje superioris cum fiagello appendiculari. Fig. c. Maxilla primi paris. Fig. d. Spina larain» externa; ejusdeni maxilhe. Fig. e. Pes primi paris. Fig. f. Pars inferior articuli quinti ejusdem pedis. Fig. g. Pes secundi paris. Fig. h. Pars inferior articuli quinti ejusdera pedis. Fig. i. Pes ulti- mi paris abdoniinis. Fig. k. Appendix caudalis. Figura 8. Pontoporeia furcigera. Fig. a. Aniraal. Fig. b. Pars antennae superioris cum flagello appendiculari. Fig. c. Pes secundi paris. Fig. d. Pars inferior articuli quinti ejusdem pedis. Fig. e. Pes terlii paris thoraeis. Fig. f. Pes ultimi paris ab- dominis. Fig. 9. Appendix caudalis. Figura 9. Gammarus Loveni. Fig. a. Animal. Fig, b. Mandibula. Fig c Maxilla primi paris. Fig. d. Spina lamin.t; externoe ejusdem maxillae. Fig. e. Maxilla secundi paris. Fig. f. Pedcs maxillares. Fig. g. Spina laminie externie ejusdem pedis. Fig. h. Seta palpi pedis maxilluris. Fig. i. Labium inferius. Fig. k. Pes primi paris. Fig. 1. Pes secundi paris. Fig. m. Pes ultimi paiis abdoniinis. Fig. n. Appendix caudalis. Figura 10. Gammarus Icevis. Fig. a. Caput. Fig. b. et c. Spin<« laminw externa; maxillae primi paris. Fig. d. Pes primi paris. Fig. e. Pes secundi paris niaris. Fig. f. Pes secundi paris teminiv;. Figura II. Ganniiarns brevkoniis. Fig. a. Caput. Fig. b. Una mandiliula. Fig. c. Maxilla una primi paris. Fig. d. Spina laminae externie ejusdem maxillae. I'ig. e. Maxilla una secundi paris. Fig. f Labium inlVrius. Fig. g. Pes unus roaxillaris. Fig. h. Pes unus primi paris thoraeis. Fig. i. Pars marginis posterioris articuli quinti ejusdem pedis. Fig. k. Unguis pe- dis secundi paris. Fig. 1. Pes unus tertii paris. Fig. m. Pes unus septimi paris. Fig. n. Pes unus ultimi paris abdoniinis. Fig. o. Appendix caudalis. Figura 12. Eriopis elongata. Fig. a. Aniraal. Fig. b. Pars antenntc superioris cum flagello appendiculari. Fig. c. Mandibula una. Fig. d. Maxilla una primi paris. Figg. e. et f. Spinic laminie exteruiie ejusdem maxilhe. Fig. g. Spina palpi ejusdera maxilliB. Fig. h. Pes unus maxillaris. Fig. i. Pars marginis interni pedis inaxillaris. Fig. k. Labium inferius. Fig. 1. Pes primi paris. Fig. m. Pes secundi paris. Fig. n. Pes unus ultimi paris abdoniinis. Fig. o. Appendix caudalis. Figura 13. Paraiiijihithoe trideiitata. Fig. a. Animal. Fig. b. Pes primi paris. Fig. c. Appendix caudalis. Figiiia 1 4. Paramphithoe elegans. Fig. a. Animal. Fig. b. Pes primi paiis. Fig. c. Pes unus ultimi paris abdominis. Fig. d. Pars margi- nis ext('rioris rami interioris ejusdem pedis. Fig. e. Appendix caudalis. Figura lii. Ampelisca aquicornis. ' Fig. a. Animal. Fig. b. Caput a latcre iuteriore visum. Fig. c. Mandibula una. Fig. d. Spina ejusdera. Fig. e. Maxilla primi paris. Fig. f Maxilla una secundi paris. Fig. g. Labium inferius. Fig. h. Pes unus ma- xillaris. Fig. i. Pars marginis interioris liiminie exterme pedis maxillaris. Fig. k. Pes primi paris. Fig. 1. Articuli quatuor inferiores pedis secundi paris. Fig. m. Pes unus quarti paris. Fig. n. Pes unus septimi paris. Fig. o. Pes unus ultimi paris abdominis. Fig. p. Appendix caudalis. Figura 1 C. Ampelisca carinata. Fig. a. Animal. Fig. b. Caput. Fig. c. Pes unus quinti paris. Fig. d. Pes unus ultimi paris abdominis. Fig. e. Appendix caudalis. Figui-a 17. Oediceros obtusus. Fig a. Animal. Fig. b. Mandibula una. Fig. c. Maxilla una primi paris. Fig. d. Spina laminse exteriUB ej.usdera pedis. Fig. e. Pes unus maxillaris. Fig. f. Pes unns ultimi paris abdominis. Fig. g. Appendix caudalis. Figura 1 8. Oediceros aJHn/s. Fig. a. Caput. Fig. b Pes unus primi paris. Fig. c. Pes unus secunili paris. Fig. d. Pes unus quarti paris. Fig. e. Unguis ejusdem pedis. Fig. f. Appendix caudalis. Figura 19. Nicrppe tumida. Fig. a. Animal. Fig. b. Mandibula dextra. Fig. c. Mandibula sinistra. Fig. d. Raraus internus ejusdera. Fig. e. Maxilla una primi paris. Fig. f. Maxilla una secundi paris. Fig. g. Pes unus maxillaris. Fig. h. Laniina interna ejusdem pedis. Fig. i. Pes unus ultimi paris abdominis. Fig. k. Appendix caudalis. 104 RAGNAR M. BRUZELIUS, SKANDINAVIENS AMrUlPODA GAMMARIUEA. INDEX. ACAXTHONOTUS p. 77. serra /8. ALLORCHESTES 34. M/«»ii 35. AMPELISCA 82. cequicornis 82. carinata 87. Gaimardi 86. lavigala 8 i . macrocfphala 85. ieniiicornis 84. AMPHITHOE 30. podoceroiiles 31. pygmt('usk Akiiil ll,iiHlliu";ir III .\'"1 . R. Bnixelius .4mplupoda Gammnridea Tafl III tScu // 7, Fi.iill C.aimiKinis hivvicnniis „ Fi^^.l'.' V.\\^^\n^ cliiii.^iit.i „ l-\!i.i:i, l'arauii)hillioc tiiilnitiita n, Fijö.li l'iriini|iliitlH>e elr.aaus n Gm Stalj Litli.Int. K.Wiciisk Akail HaiKlliiiöiir III NT Pi Bnizelms Ampliipoila r,iiinmiinile,i Tull 1\' 1S.a. 15. m. IS.f. Vk: Ii ,\iinii'lisra ;\'i|iiii'iiriiisn 1-'iu 111 Aiiiiiclbci caiinala n lie Ii (ii'iliirio,s nliliisiis h VvS jii. Dialicri-os alliiiis b l'i,u l!l .\iri|ipc luiuiil.i II v^ v ^ "^ ■^ ^ ^ - ^ ^<). ''"/: ^ -t ^